Donationsutredning

Varje människa har rätt att själv bestämma om han eller hon vill donera organ och vävnader. Då en person avlider på ett sådant sätt att donation är möjlig, är det hälso- och sjukvårdens skyldighet att utreda den avlidnes inställning till donation.

Samtyckesutredning

Vid utredning om den avlidnes inställning till donation ska de närstående alltid kontaktas för att kontrollera den avlidnes senast kända vilja.

När den avlidnes inställning till donation är känd

När den avlidne uttryckt sin vilja gäller den. Det är den sista viljeyttringen, muntlig eller skriftlig, som gäller. Det innebär att vårdpersonalen, i samtalet med de närstående, behöver undersöka om tidigare uttryckt vilja i exempelvis donationsregistret eller donationskortet har ändrats.

När den avlidnes inställning till donation är okänd

När viljan är okänd utgår transplantationslagen från ett ”förmodat samtycke”, det vill säga man utgår från att den avlidne är positiv till donation. De närstående har dock alltid vetorätt, det vill säga rätt att förbjuda donation när den avlidnes vilja är okänd.

Om närstående saknas

Lagen anger att de personer som stått den avlidne nära måste bli underrättade om det tilltänkta ingreppet. Även om många människor lever som ensamstående är det ovanligt att närstående saknas helt.

Det finns inget förbud mot donation från en person som helt saknar närstående, om den avlidnes vilja kan anses klarlagd. Det innebär att om en person gjort ett positivt ställningstagande, och man kan anse det utrett att det saknas personer som stått den avlidne nära, är donation möjligt enligt lagen om transplantation.

Läs mer om vad som gäller för när organ och vävnader får tas tillvara på sidan Om donation.

Donationsansvarig

Donationsansvarig läkare (DAL) och donationsansvarig sjuksköterska (DAS) är nyckelpersoner i en donationsituation. Det är också de funktioner som har det övergripande ansvaret för att stödja kvalitetssäkringen i verksamheter som omfattar organ- och vävnadsdonation.

För rollen krävs specialistkompetens inom ett medicinskt område som är relevant och tillräcklig erfarenhet från relevanta vårdområden. Det innebär att den som är donationsansvarig har gedigen kunskap om organ- och vävnadsdonation och att medicinskt kunna vårda en donator samt om att kunna diagnostisera total hjärninfarkt. För att kunna vara ett stöd för de närstående krävs dessutom gedigen kunskap om samtalsmetodik.

Läs mer om de donationsansvarigas roll i Donationsansvarig läkare och donationsansvarig sjuksköterska – En vägledning för vårdgivare och verksamhetschefer.

Donationsmanualer

Donationsmanualer, eller donationspärmar, fungerar som handlingsplaner för hälso- och sjukvårdspersonal i samband med organ- vävnadsdonation. På intensivvårdsavdelningar finns ofta kompletterande handlingsplaner som de donationsansvariga utarbetat. De kompletterande handlingsplanerna beskriver de lokala rutinerna vid en donation.