/
/

Från skrå till myndighet – den slingriga vägen till Socialstyrelsen

Sjukvård och socialvård – på medeltiden var de integrerade delar av klostrens verksamhet. Då klostren avskaffades på 1500-talet splittrades verksamheten. Strävan att åter förena dem kom inte förrän efter drygt 400 år, då Socialstyrelsen bildades 1968.

Var man än börjar i historien, så finns naturligtvis läkekonsten och den sociala omsorgen där, i olika tappningar och stadier. När det gäller Sverige, så finns det mer säkra uppgifter från och med medeltiden. Här liksom i övriga kristenheten var det till klostren människor vände sig.

Munkarnas kunskaper om läkekonsten och växters läkande effekt, som de fått genom studier av antika skrifter, användes till att utöva sjukvård, och kristendomen i sig inspirerade till social verksamhet. Båda verksamheterna var betydande i klostren före reformationen.

Eftersom munkarna inte fick raka sig själva, anställdes bardskärare. Av munkarna lärde sig bardskärarna en del enklare kirurgiska ingrepp. När munkarna på 1200-talet förbjöds att befatta sig med kroppen – för att ägna sig åt själen – tog bardskärarna över sysslan att operera. Därmed blev de föregångare till dagens kirurger.

Klostren hade alltså utvecklat sin verksamhet i närmare 500 år när Gustav Vasa med reformationen krossade hela klosterväsendet. Därmed krossades även dåtidens svenska sjukvård och socialtjänst.

Självständiga yrkesgrupper

Samtidigt kunde nu självständiga och profana yrkesgrupper börja utvecklas i deras ställe. Bardskärarskrået bildades 1496 och Bardskärarämbetet, senare Kirurgsällskapet, bildades 1571, med uppgift att förse armén och flottan med fältskärer.

Den akademiska medicinarutbildningen kom senare. Först på 1620-talet fick Uppsala universitet en medicinsk fakultet, Lund 50 år senare. Därmed etablerades universitetsmedicinen i Sverige.

Ansvaret för socialtjänsten – fattigvården – låg fortfarande på kyrkan som en form av välgörenhet, och delades med familjen och socknen. Vem som skulle få komma till fattigstugan eller hospitalet avgjordes på sockenstämman, där pastorn var ordförande. Den som inte kunde försörja sig kunde få rotera mellan gårdarna som inhyseshjon. Den som hade skadats svårt i krig eller tjänat länge i armén eller hos en adelsman kunde få förmånen av en pension. Föräldralösa barn togs om hand av släkt eller ”kristmilda” människor. När familjen eller församlingen inte klarade uppgiften, återstod endast tiggeri.

Societas chirurgica och Collegium medicum bildas

Utvecklingen på det medicinska området började som nämnts ta fart på 1600-talet. Det tidigare Bardskärarämbetet blev 1655 Barberarämbetet och 1685 Societas chirurgica. År 1663 bildades Collegium medicorum, 1688 omdöpt till Collegium medicum. Enligt medicinalordningen från 1699 var syftet att fördriva dem som ”smörja på folket sina förfalskade, bedrägliga och högst skadliga medikamenter”.

Collegium medicum skulle enligt sitt privilegiebrev också hålla uppsikt över Societas chirurgica. Dessa båda läkarlinjer låg under 1700-talet i ständig fejd med varandra – ”akademikerna mot hantverkarna” – för att till slut ändå förenas i en organisation 1797. Trots det fortsatte stridigheterna ända till 1874, då Karolinska Institutet, som hade bildats i mitten på 1700-talet för att ha ansvaret för den kirurgiska utbildningen, blev jämställt med universitetens medicinska fakulteter.

Skulle utöva den högsta tillsynen

1813 bildades Kungliga Sundhetskollegiet och fick i uppdrag att ha ”öfverinseendet och styrelsen öfver sundhetstillståndet, läkarvården och sjukskötseln”, såväl hos invånarna i allmänhet som vid krigsmakten till lands och till sjöss. När Kungliga Medicinalstyrelsen tillkom 1878 blev instruktionen att utöva den högsta tillsynen över den allmänna hälso- och sjukvården i riket.

Först i världen med vaccination

Redan på 1700-talet var de styrande måna om att försöka få kontroll över epidemier och sjukdomsutbrott. Collegium medicum hade i uppdrag att bevaka folksjukdomar, veneriska sjukdomar och koppympning, där Sverige låg långt framme internationellt sett. Som första land i världen lagstiftade man t.ex. 1816 om att alla barn under två år skulle vaccineras mot smittkoppor.

I början av 1900-talet förändrades Medicinalstyrelsens verksamhet på flera olika punkter. Det vetenskapliga rådet tillsattes, och flera verksamheter avknoppades från myndigheten, t.ex. krigssjukvården och veterinärärendena. I början på 1950-talet startade Nämnden för internationella hälsovårdsärenden (NIH) för samarbete med WHO och andra internationella organ.

I slutet på fyrtiotalet inrättades också tjänsten som ÖD vid sidan av GD.

Kungliga Socialstyrelsen bildas

De sociala frågorna hade under hela tiden efter reformationen legat kvar på familj, kyrka och församling/socken. Många samhällsförändringar gjorde att det blev en lösning som inte längre höll. Ökande befolkning, urbanisering, industrialisering, missväxt, svält, emigration, nykterhetsfrågan, arbetarrörelsens framväxt, rösträttsrörelsen, arbetstidsfrågan etc – allt krävde nya lösningar. I samband med inflyttningen till städerna förlorade människor exempelvis ofta möjligheten att bli försörjda av sina släktingar, grannar eller församlingen om de blev sjuka.

År 1912 skapades därför ett nytt ämbetsverk, Kungliga Socialstyrelsen, som skulle samla alla dessa så kallade ”arbetarfrågor” – bland annat fattigvården, nykterhetsvården, de ”vanartade” barnen och arbetarskyddet – som dittills varit utspridda på flera myndigheter, på ett ställe. Instruktionen var att lära känna de sociala förhållandena och undanröja, förebygga eller mildra sociala missförhållanden, särskilt problemet med fattigdomen.

På 1920- och 30-talen stiftades flera nya lagar, bland annat alkoholistlagen 1931, och sjukkassan reformerades. Detta gjorde att Socialstyrelsen 1938 organiserades om till ett rent socialvårdsverk. Man betonade fattigvården, barnavården och skyddshemmen. Senare lades tyngdpunkten på socialtjänst, äldreomsorg, barn- och ungdomsomsorg samt handikappfrågor.

Sammanslagningen

När frågan om sammanslagning av Kungliga Medicinalstyrelsen och Kungliga Socialstyrelsen blev aktuell på 1960-talet, avstyrkte Medicinalstyrelsen av rädsla för byråkratisering – det nya verket skulle bli för stort, ansåg man. De två verken hade då 441 anställda.

Men det skulle snart ändras. Rekordet inföll 1974 – då hade Socialstyrelsen 3 226 anställda, varav 893 arbetade på den centrala myndigheten!

En befolknings hälsotillstånd hänger ihop med levnadsförhållanden och sociala förhållanden – det var tanken bakom sammanslagningen. Den 1 januari 2010 fullbordades integreringen i dubbel mening. Då förenades länsstyrelsernas sociala tillsyn och Socialstyrelsens tillsyn över hälso- och sjukvården. Samtidigt genomfördes en omorganisation av hela myndigheten för att integrera samtliga övriga verksamheter på samma sätt.

Delningen

Men debatten om Socialstyrelsens verksamhet gick vidare. För att renodla tillsynen över vård och omsorg, beslöt riksdag och regering att bilda en ny myndighet, Inspektionen för vård och omsorg (IVO), den 1 juni 2013. Den nya myndighetens huvuduppgift är att granska att all vård och omsorg är säker, av god kvalitet och bedrivs i enlighet med lagar, förordningar och föreskrifter.

Socialstyrelsens uppdrag förändrades därmed, och fick en större tyngd som kunskapsmyndighet, med kunskapsstyrning av vård och omsorg i fokus.

Kontakt

Socialstyrelsen
075-247 30 00

Generaldirektörer

1968–1979 Bror Rexed
1979–1985 Barbro Westerholm
1985–1988 Maj-Britt Sandlund
1989–1998 Claes Örtendahl
1998–2004 Kerstin Wigzell
2004–2008 Kjell Asplund
2008–2015 Lars-Erik Holm
2015– Olivia Wigzell