Vi använder kakor för att förbättra webbplatsen

Den här webbplatsen använder kakor (cookies) för att underlätta ditt besök och för att göra webbplatsen bättre. Läs mer om kakor.



/
/
/

Svårt med långsiktig krishantering i vården

den 19 december 2018 kl. 09:00 Nyhet

Svenska landsting är ledningsmässigt förberedda på att klara allvarliga händelser, som till exempel en större olycka eller terrordåd. Att hantera kritiska lägen på längre sikt är däremot svårare. Det visar en analys gjord av Socialstyrelsen.

Uppdraget har varit att analysera sjukvårdens kapacitet när det uppstår kritiska lägen, till exempel överbeläggningar och personalbrist, samt att undersöka konsekvenserna av en resursbrist vid en större händelse eller katastrof. Rapporten Kapaciteten i sjukvården – att hantera kritiska lägen fokuserar på landstingsdriven hälso- och sjukvård som analyserats med hjälp av begreppet ”resiliens”, vilket innebär  förmåga att upprätthålla en verksamhet under varierande förutsättningar.

God krisberedskap

– Sjukvården är relativt bra på att hantera omedelbara kriser. Det finns en förberedd organisation för att initialt inrikta och samordna befintliga resurser vid allvarliga händelser. Vid de flesta tillfällen har omhändertagandet av patienter fungerat väl trots utmanande omständigheter, som vid bussolyckan i Sveg och terrordådet på Drottninggatan, säger Patrik Hidefjäll, utredare vid Socialstyrelsen.

I allmänhet har landstingen en krisberedskap som innebär att man snabbt kan aktivera en krisledningsorganisation som bland annat kan omfördela resurser om det uppstår en kris. Situationen avgör om kapaciteten är tillräcklig för att klara behoven, till exempel: typen av händelse det rör sig om, närheten till sjukvård, förmåga till omställning, geografi, väder och tidpunkt.

Minskat antal vårdplatser

Sedan 1990-talet har hälso- och sjukvården ökat sin produktivitet genom att föra över slutenvård till öppenvård, och därmed kunnat stänga vårdplatser på sjukhus. Det har motiverats av att den medicintekniska utvecklingen har kortat vårdtiderna, men den trenden har nu avstannat.

– Idag ser vi konsekvenserna av detta. Den här rationaliseringen, tillsammans med ett växande underskott på sjuksköterskor har gjort att det nu råder brist på vårdplatser. Denna kapacitetsbrist leder till längre vårdköer och försämrad patientsäkerhet, säger Patrik Hidefjäll.

Långsiktig kapacitet – en svår nöt

Även det långsiktiga perspektivet har analyserats med hjälp av begreppet ”resiliens". Hur väl kan vården förutse, överblicka, hantera och lära av, situationer när kapaciteten inte räcker till? Slutsatsen är att vården är bra på att förutse både vårdbehov och personalbehov, men kan förbättra sin förmåga att få överblick och anpassa kapaciteten till behoven för att hantera sjukvårdens utmaningar långsiktigt.

– Vården måste bli bättre på att planera sin produktion och organisera sig för att kunna använda resurserna mer effektivt. Brandkårsutryckningar för att klara den dagliga verksamheten är inte hållbart, varken för personal eller patienter. Men det betyder inte att samma arbete ska utföras med mindre resurser, tvärtom kan det i vissa lägen behövas mer resurser, säger Patrik Hidefjäll.

Utredningens slutsatser är att kapaciteten i vården kan förbättras genom att man får en god överblick över hur behov och kapacitet kan matchas, och styra om resurser till där de behövs. Det behövs också en bra arbetsmiljö, en rimlig arbetsbelastning och goda utvecklingsmöjligheter för personalen. Annars kan det uppstå svårigheter att behålla, eller rekrytera, den kompetens som krävs för att upprätthålla tillräcklig kapacitet.