/
/
/

Införandet av ny teknik inom socialtjänsten går långsamt

den 21 april 2017 kl. 09:00 Nyhet

E-hälsa och välfärdsteknik kan bli avgörande för socialtjänstens service i framtiden. Men i många kommuner går införandet trögt.

Med en åldrande befolkning ökar stadigt behovet av vård och omsorg i kommunerna. Samtidigt är resurserna begränsade och rekryteringen ibland försvårad av att alltför få vill arbeta i äldreomsorgen. För att ekvationen ska gå ihop krävs effektivare arbetsmetoder, där e-tjänster och utbyggd välfärdsteknik är två grundpelare.

– Det handlar om att över huvud taget kunna möta de behov av omsorg, trygghet och säkerhet som kommer att finnas. Men tekniska hjälpmedel skapar även möjligheter till självständighet och självbestämmande hos brukare som exempelvis kan bo kvar hemma, säger Dick Lindberg, projektledare på Socialstyrelsen.

Ojämn utbyggnadstakt

Viljan i kommunerna är stor men utbyggnaden går sakta, visar myndighetens fjärde årliga uppföljning av utvecklingen av e-hälsa och välfärdsteknik. Rapporten, som bygger på en enkätundersökning gjord i början av 2017, visar att kommunerna har kommit mycket olika långt med digitaliseringen av socialtjänstens arbete. I Socialstyrelsens jämförelseverktyg e-hälsa i kommunerna här intill går det att se hur långt respektive kommun har kommit.

Inom äldreomsorgen har man kommit längst med att använda den nya tekniken. 69 procent av trygghetslarmen hos äldre som bor kvar hemma är nu digitala, och i slutet av året väntas endast en handfull kommuner fortfarande använda analoga larm.

– Digitala larm innebär en betydligt större trygghet för den enskilde eftersom de ligger online hela tiden och kontrollerar att de fungerar som de ska.

Annan välfärdsteknik som olika sorters sensorer och passiva larm, exempelvis rörelselarm, fallarm och epilepsilarm, används i 86 procent av kommunerna.

Sämre ställt är det exempelvis med mobila arbetssätt. I endast 5 procent av kommunerna kan all socialtjänstpersonal läsa och dokumentera i journaler vid exempelvis hembesök, och i 8 procent av kommunerna kan hälso- och sjukvårdspersonal lägga in uppgifter i den nationella patientöversikten, NPÖ. Och när det kommer till e-tjänster, där den enskilde via webben kan komma i kontakt med socialtjänsten, ansöka om bistånd och insatser eller boka möten med sin handläggare, är det svårt att se någon utveckling alls. Detta trots regeringens mål i överenskommelsen med SKL 2013 och 2014 om att öka både antalet e-tjänster och användningen av dem.

Bristande kunskaper vanligt

Att utvecklingen går sakta beror i stor utsträckning på bristande kunskaper kring e-hälsa och välfärdstjänster, särskilt i mindre kommuner. Behovet av kompetensutveckling finns på alla nivåer, från beslutsfattare till personal som möter brukare och klienter. Andra skäl till den svaga utvecklingen är att det kan vara dyrt för kommunerna att införa ny teknik. Även bristen på kommunövergripande samverkan kring frågor som juridik och upphandling bromsar utvecklingen.

– Men det finns också regionala nätverk på många håll att dra lärdom av. Och flera myndigheter och SKL erbjuder också en hel del stöd, säger Dick Lindberg.

Så långt har kommunerna kommit med välfärdsteknik i socialtjänsten

  • 86 procent av kommunerna använder passiva larm kopplade till mattor, dörrar, rörelsedetektorer etcetera i hemtjänsten.
  • 59 procent har teknik för vårdplanering via video eller webbkamera.
  • 52 procent har utrustat brukare med gps-larm för att de ska kunna larma även utanför det egna hemmet och att hemtjänsten ska kunna hitta dem om de larmar.
  • 26 procent har utrustning som kan påminna brukaren eller patienten om att det är dags att ta sin medicin.
  • 3 procent av kommunerna använder skärmförsedda ”giraffer” eller liknande utrustning som kan åka omkring i den enskildes bostad och möjliggöra kommunikation mellan brukare och vårdgivare.