/
/
/

Unga funktionshindrade får antipsykosläkemedel utan diagnos

den 23 februari 2016 kl. 09:00 Pressmeddelande

Många barn och unga med utvecklingsstörning och autism behandlas med antipsykotiska läkemedel under långa perioder, trots att de inte fått någon psykiatrisk diagnos. Bland unga i LSS-boende kan det röra sig om uppemot 30 procent, visar en ny rapport från Socialstyrelsen.

I en ny rapport om insatser och stöd till personer med funktionsnedsättning har Socialstyrelsen bland annat granskat jämlikhetsaspekter, brukarinflytande och insatser enligt LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.

Resultatet visar att det är vanligt att barn och unga med intellektuella funktionsnedsättningar, som utvecklingsstörning och autism, använder antipsykotiska läkemedel under långa perioder. 28 procent av pojkarna i åldern 13-17 år på LSS-boende fick antipsykotiska läkemedel trots att bara 0,8 procent hade en psykos- eller schizofrenidiagnos. Förskrivningen var hög även till flickorna i samma åldersgrupp, 16 procent, trots att endast 3 procent hade en diagnos.

Förskrivning vid beteendestörningar

Eftersom dessa läkemedel även har en lugnande och stämningsstabiliserande effekt förskrivs de ibland vid beteendestörningar, som utagerande beteende och bristande impulskontroll, vilket ofta förekommer i denna grupp.

– Behandling vid psykisk ohälsa är viktigt. Samtidigt är långvarig behandling med antipsykotiska läkemedel förenat med vissa risker, som exempelvis neurologiska och metabola biverkningar, säger funktionshindersamordnaren Karin Flyckt.

Ett sätt att minska behovet av läkemedelsanvändning kan vara att använda pedagogiska och kognitiva metoder för att minska och förebygga utmanande beteende. Metoderna beskrivs exempelvis i Socialstyrelsens kunskapsstöd.

Skillnader i hjärtsjukvården

Ett annat resultat i Socialstyrelsens rapport handlar om den akuta hjärtsjukvården. Personer med utvecklingsstörning, autism och autismspektrumstörning behandlas hälften så ofta med ballongvidgning vid konstaterad akut hjärtinfarkt jämfört med andra patienter.

– Vi vet inte säkert vad skillnaderna beror på. Det kan finnas medicinska skäl men det kan också vara så att bemötandet inom hjärtsjukvården är ojämlikt och att det somatiska omhändertagandet är sämre för funktionshindrade, säger Karin Flyckt.

 

Fler resultat i rapporten

  • Insatserna enligt LSS ökade med nio procent mellan 2010 och 2014. Mest ökade insatserna till personer som är 65 år eller äldre, främst daglig verksamhet och boende för vuxna. Däremot minskade insatser som ledsagarservice, korttidsvistelse, korttidstillsyn och boende för barn och unga.
  • Fler män än kvinnor får insatser enligt LSS. En bidragande orsak är att flera av de diagnoser som krävs för att få insatser är vanligare bland män.
  • Brukarinflytandet har ökat och nio av tio kommuner har i dag ett råd för funktionshindersfrågor.
  • LSS-insatserna skiljer i landet. Flest avgränsningar i sina riktlinjer har kommunerna för insatsen ledsagarservice. Skillnader märks även när det gäller avlösarservice och korttidsvistelse för barn och unga.
  • Tvångs- och begränsningsåtgärder minskar men förekommer fortfarande. Vanligast är inlåsning av mat, pengar och cigaretter samt behovsmedicinering och sänggrindar.

Kontakt

Karin Flyckt
075-247 35 75

Presstjänsten
075-247 30 05