/
/
/

Stora brister i vården i livets slutskede

den 13 december 2016 kl. 09:00 Pressmeddelande

Vården av patienter som närmar sig döden har stora brister. Många riskerar att bli utan rätt smärtlindring och får inte samtal om vårdens innehåll och riktning då de går in i livets slutfas. Personalen får inte tillräckligt med fortbildning och stöd. Det visar Socialstyrelsens utvärdering.

Palliativ vård i livets slutskede ska ges när den sjukdomsspecifika behandlingen inte längre gagnar patienten och när döden snart förväntas. Vården inriktas på smärtlindring, stöd och information till patienten och dess närstående. Men den palliativa vården är ojämlik och skillnaderna stora i kommuner, regioner och landsting. Det visar Socialstyrelsens utvärdering som publiceras i dag.

– Det är allvarliga brister, både vad gäller vården som ges till patienterna och den fortbildning och handledning personalen får, säger Christina Broman, projektledare.

I juni 2013 publicerade Socialstyrelsen ett nationellt kunskapsstöd med rekommendationer för hur den palliativa vården bör bedrivas. Uppföljningen tre år senare visar att långtifrån alla vårdgivare följer råden.

Smärtläget ska analyseras

Många patienter plågas av smärta i livets slutskede. Den palliativa vården bör därför regelbundet analysera smärtläget och ge lindrande behandling. Ändå smärtskattades endast 38 procent av patienterna under deras sista levnadsvecka förra året. Variationen mellan länen är 21 till 57 procent.

Så kallade brytpunktssamtal hålls med patienten när sjukdom och tillstånd har nått en punkt där all botande och bromsande behandling avslutas och vården övergår till palliativ vård i livets slutskede.

– Att vara informerad har ett värde i sig. Brytpunktssamtalet ger också patienten en möjlighet att självständigt besluta hur han eller hon vill ha det under den sista tiden. Ändå får bara lite drygt hälften av patienterna dessa samtal, säger Christina Broman.

Stödet till de närstående är en annan del som fungerar olika i den palliativa vården. Medan nästan alla specialiserade palliativa verksamheter erbjuder stöd till närstående gör bara sex av tio primärvårdsmottagningar detsamma. Här är variationen mellan länen 25 till 96 procent.

Känslomässigt svåra situationer

Personalen arbetar ofta i känslomässigt svåra situationer. Handledning ger tillfällen att uttrycka känslor, få stöd och vägledning samt till ett lärande av erfarenheter. Ändå erbjuder den kommunala hälso- och sjukvården handledning varje kvartal till endast var åttonde sjuksköterska eller undersköterska. Bland sjukhusklinikerna erbjuds handledning varje kvartal till mellan 10 och 50 procent av sjuksköterskorna som arbetar med palliativ vård.

Även fortbildning behövs för att personalen ska kunna ge patienter stöd och symtomlindring. Trots det finns det sjukhuskliniker som inte gör det alls. Mest fortbildning finns inom onkologi, där sju av tio sjukhuskliniker varje år erbjuder det till personalen som arbetar med palliativ vård. Bland kommunerna är det bara fyra av tio som erbjuder detsamma till sjuksköterskorna.

– De stora skillnaderna inom den palliativa vården tyder på att mycket återstår att utveckla och förbättra för både landsting, regioner och kommuner. Vården och omsorgen behöver lägga mer kraft på att följa kunskapsstödet, säger Christina Broman.

Det här är palliativ vård

  • Palliativ vård är hälso- och sjukvård i syfte att lindra lidande och främja livskvaliteten för patienter med progressiv, obotlig sjukdom eller skada och som innebär beaktande av fysiska, psykiska och existentiella behov samt organiserat stöd till närstående.
  • Varje år dör cirka 90 000 personer i Sverige. 70 000-75 000 av dessa behöver palliativ vård i någon form.
  • Cancersjukdomar är den största diagnosgruppen inom den palliativa vården. Även andra patientgrupper, som exempelvis KOL, demens och hjärtsvikt, har behov av den palliativa vårdens förhållningssätt och kompetens.