/
/
/

Minst kompetensutveckling till oerfarna barnutredare

den 7 juli 2015 kl. 10:00 Nyhet

Över 4 000 socialsekreterare som arbetar med barn och unga fick under förra året ta del av en mångmiljonsatsning på kompetensutveckling. Få insatser riktades dock till vikarier och handläggare utan socionomexamen, visar Socialstyrelsens utvärdering.

Socialstyrelsen har tidigare konstaterat att kompetensen hos handläggare som utreder barn skiljer kraftigt i kommunerna. Men kompetensen är viktig för att uppnå rättssäkerhet och kvalitet i arbetet. Handläggarens beslut kring barn och unga som far illa, eller riskerar att fara illa, kan vara livsavgörande.

I en ny rapport redovisar Socialstyrelsen hur kommunerna använde de 57 miljoner i statsbidrag som avsattes under förra året för att stärka kompetensen inom den sociala barn- och ungdomsvården. Resultatet visar att det i huvudsak var redan erfarna arbetsledare och handläggare som fick stöd och handledning. 76 procent av utbildningsinsatserna riktades till socionomer och 90 procent av stödet gick till arbetsledare som hade mer än fyra års erfarenhet.

– Få utbildningsinsatser riktades till handläggare utan socionomexamen. Detta trots att den här gruppen förmodligen har mycket att vinna på mer utbildning, säger Therese Falén, utredare på Socialstyrelsen.

Även om majoriteten av handläggarna som arbetar med barn har socionomexamen och mer än ett års erfarenhet finns det samtidigt en relativt stor grupp som saknar kompetens, och som behöver stöd i sitt arbete. Socialstyrelsens rapport visar också att det var ovanligt att inhyrd personal fick delta i kompetensutvecklingsinsatserna. Detta trots att över 40 procent av kommunerna uppger att man hyr in handläggare i varierande omfattning.

De flesta utbildningsinsatser som kommunerna gjorde var inom socialt arbete. Vanligast var samtal med barn, utredningsmetodik och risk- och skyddsfaktorer.

I sina svar uppger de flesta kommunerna att man är positiva till satsningen. En del menar dock att hög arbetsbelastning och personalomsättning försvårat möjligheterna till kompetensutveckling. Den höga arbetsbelastningen gör också att kommunerna har haft svårt att förvalta kompetensutvecklingen och att ge arbetsledare och handläggare tid att omsätta de nya kunskaperna i praktiken. För att utbildningssatsningen ska få effekt är det viktigt att de som gått utbildningarna kan använda den nya kunskapen i sin dagliga verksamhet.