/
/
/

Brister i vården vid benskörhet

den 29 oktober 2014 kl. 11:00 Pressmeddelande

Benskörhet drabbar uppskattningsvis hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män någon gång i livet. Men alltför få får sin sjukdom diagnostiserad och behandlad med läkemedel. Det enligt en ny utvärdering, som också visar stora skillnader inom vården vid reumatiska sjukdomar och artros.

Benskörhet, eller osteoporos, är en folksjukdom och kommer att bli allt vanligare ju äldre befolkningen blir. Redan i dag leder den till omkring 70 000 frakturer om året. Det innebär såväl personligt lidande för den enskilde som betydande kostnader för samhället.

– Hälso- och sjukvården kan bidra till att minska antalet frakturer som beror på benskörhet genom att diagnostisera fler i riskzonen och behandla fler med läkemedel. Fysisk träning och förebyggande av fallskador behöver dessutom prioriteras i högre utsträckning, säger Inger Lundkvist, utredare på Socialstyrelsen.

Endast 12 procent av de patienter som drabbats av en fraktur på grund av benskörhet fick läkemedel under 2012. På den nivån har förskrivningen legat sedan 2005. Men skillnaderna är stora över landet – i vissa landsting har dubbelt så många patienter fått läkemedel som i andra. Även antalet patienter som drabbas av en benskörhetsfraktur en andra gång varierar och förekommer i betydligt högre utsträckning i vissa landsting. Detta tyder på att många inte utreds och får behandling.

Vid vården av ledgångsreumatism, reumatoid artrit, är tidig diagnos och behandling med exempelvis biologiska läkemedel viktig. Men det är stora regionala skillnader både när det gäller hur lång tid patienterna har känt av symtom innan de får en diagnos och hur tidigt lämplig behandling sätts in.

När det gäller artros i knä och höft kan smärtan minskas och funktionsförmågan höjas genom fysisk träning. Här visar utvärderingen att tillgången till handledd och individanpassad träning, till exempel i form av artrosskola, skiljer sig mycket över landet.

Utvärderingen visar också att fler kvinnor än män med benskörhet behandlas med läkemedel, att fler högutbildade får behandling med biologiska läkemedel vid ledgångsreumatism och att fler kvinnor än män får fysisk träning vid artros.

– Vården måsten vara observant på skillnaderna så att alla patienter får bästa tillgängliga vård oavsett kön, födelseland eller utbildningsnivå, säger Inger Lundkvist.

För att bidra till en mer jämlik vård publicerade Socialstyrelsen 2012 nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar, som omfattar osteoporos, artros och inflammatoriska reumatiska sjukdomar.

– Den här utvärderingen är en nollmätning. Majoriteten av landstingen har börjat införa riktlinjerna och det är positivt. Om några år kommer vi att följa upp om det skett några förbättringar, säger Inger Lundkvist.

I januari 2015 kommer Socialstyrelsen även att förtydliga vissa centrala rekommendationer i riktlinjerna genom att ta fram målnivåer som visar åt vilket håll hälso- och sjukvården bör sträva.