/
/
/

Brister i utredning och behandling av personer med demens

den 6 mars 2014 kl. 09:00 Pressmeddelande

Färre än varannan person som tar kontakt med en vårdcentral för en misstänkt demenssjukdom, får en sådan utredning som rekommenderas av Socialstyrelsen. Det visar utvärderingen av följsamheten till de nationella riktlinjerna för demenssjukdom.

En central rekommendation i riktlinjerna är att personen får en så kallad basal utredning där han eller hon bland annat genomgår minnestest, datortomografi och blodprovstagning. Utredningen syftar till att ta reda på vilken typ av demenssjukdom personen har och att utesluta andra sjukdomar. Resultatet blir utgångspunkt för den medicinska behandling och omsorg som han eller hon behöver.

– Det är oroväckande att många inte får en fullständig demensutredning, säger Vera Gustafsson, utredare vid Socialstyrelsen.

Underbehandlade

Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och varje år uppskattas 15 000 svenskar insjukna i den. En jämförelse mellan läkemedelsförskrivningen och den skattade förekomsten av Alzheimers sjukdom visar att mindre än en tredjedel av de som insjuknat behandlas med demensläkemedel.

– Det sker en underbehandling av de här personerna. Fler bör få de läkemedel som finns och som kan lindra symptomen, säger Vera Gustafsson.

Andelen personer som behandlas med demensläkemedel varierar mellan landstingen. I vissa delar av landet är förskrivningen mer än dubbelt så stor som på andra håll. I Örebro behandlas till exempel färre än var femte person med Alzheimers sjukdom med demensläkemedel, medan nästan hälften i Västerbotten behandlas.

Utvärderingen visar även att det finns stora skillnader mellan landstingen när det gäller både väntetider och utredningstider.

Tecken på förbättringar i kommunerna

Bland kommunerna märks flera goda utvecklingstendenser, när det gäller följsamheten till de nationella riktlinjerna.

  • Platserna i demensboendena blir fler, även om det totala antalet platser i särskilda boenden under den senaste tioårsperioden har minskat betydligt. Platserna i demensboende ökade med uppskattningsvis 6000 mellan 2002 och 2012.
  • De flesta demensboendena består av små enheter.
  • Personalen vid demensboendena arbetar i allt högre grad med personcentrerad omvårdnad. Ett tecken på detta är att det finns en kontaktperson för den enskilde. De flesta boendena dokumenterar också den nyinflyttades levnadshistoria och vanor, som grund för utformningen av omsorgen.
  • Förskrivningen av antipsykospreparat till personer i särskilt boende minskar stadigt. Riktlinjernas rekommendation är att sätta in sådana enbart om inte omvårdnadsinsatser och anpassning av den fysiska miljön har visat sig vara tillräcklig för att hjälpa den med svår oro och ångest.

Fakta
Det finns cirka 160 000 personer med demenssjukdom i Sverige. Risken att insjukna ökar med stigande ålder. Svenskarnas medellivslängd ökar stadigt och 2050 förväntas antalet personer med demenssjukdom nästan fördubblas.

Socialstyrelsens utvärdering är den första som har gjorts sedan de nationella riktlinjerna för demenssjukdom infördes, 2010.