/
/
/

Vägledning ska förbättra mottagandet av ensamkommande barn

den 3 juni 2013 kl. 09:00 Nyhet

HVB-hem som tar emot ensamkommande barn och unga har fler brister än andra hem inom socialtjänsten. För att öka socialtjänstens kunskap tydliggör nu Socialstyrelsen vilka regler som gäller. - Vissa kommuner tycks utsätta ensamkommande barn och unga för negativ särbehandling jämfört med andra placerade barn, säger projektledaren Katarina Munier.

Kommunerna tog över över ansvaret för ensamkommande barns vård och boende från Migrationsverket 2006. Tanken var att barnen skulle få samma möjligheter till stöd och hjälp från socialtjänsten som andra placerade barn. Socialstyrelsen har dock fått tydliga indikationer på att så inte är fallet.

– Vi ser att det finns en osäkerhet inom socialtjänsten kring hur de ensamkommande barnen ska behandlas, vilket leder till passivitet. Man behandlar dem ibland som en ”särskild grupp” trots att de har samma rätt till vård och omsorg som andra placerade barn, säger Katarina Munier.

Osäkerhet om ansvarsfördelning

Syftet med den vägledning som Socialstyrelsen nu publicerar är att det ska bli lättare för socialtjänsten att göra rätt och att uppmuntra samverkan mellan olika myndigheter och verksamheter. Socialtjänstens ansvar för de ensamkommande barnen tydliggörs liksom det regelverk som socialsekreterarna och annan personal ska tillämpa.

De brister som tidigare uppmärksammats på HVB för ensamkommande barn är bland annat osäkerhet om ansvarsfördelningen för barnens hälso- och sjukvård, brister i dokumentation och att den enskildes rätt till delaktighet och medinflytande inte respekteras. Ett annat problem är att det ibland dröjer lång tid innan socialsekreteraren besöker barnet för första gången på HVB-hemmet. Brister har också uppmärksammats i de genomförandeplaner för barnets vård som socialsekreteraren ansvarar för att upprätta.

Socialstyrelsens tillsyn 2011 visade att bara 84 procent av de ensamkommande barnen hade sådana genomförandeplaner, jämfört med 95 procent för övriga placerade barn på HVB. Bara 60 procent av de ensamkommande barnen kände till sin genomförandeplan, trots att varje barn har rätt att vara delaktig i sin vårdplanering tillsammans med sin socialsekreterare, god man och personal på HVB-hemmet.

– Bristen på delaktighet är olycklig eftersom barn och unga som involveras i sin egen vård har lättare för att återhämta sig, vilket ökar deras självkänsla, säger Katarina Munier.

Vanliga missuppfattningar

Det finns flera orsaker till att det ofta tar längre tid innan genomförandeplaner upprättas för ensamkommande barn. Vanligtvis placeras barnen akut och i inledningsskedet saknas ofta kunskap om det enskilda barnets individuella behov, till skillnad från när barn placeras efter att en utredning har gjorts. En vanlig missuppfattning hos socialsekreterarna är att barnet först måste ha fått permanent uppehållstillstånd eller att det ska finnas en slutförd barnavårdsutredning innan en individuellt anpassad genomförandeplan kan upprättas. Tvärtom ska vårdplaneringen påbörjas så fort som möjligt för att barnet ska få bra stöd och hjälp från start.

– Att vårdinsatserna riskerar att fördröjas är allvarligt eftersom många ensamkommande barn har förlorat nära anhöriga och utsatts för både hot och övergrepp. Detta är trauman som kan ge upphov till stress och psykiska besvär. För barnens utveckling är det oerhört viktigt att de snabbt får god vård, säger Katarina Munier.