/
/
/

Stora skillnader i syn- och hörselrehabilitering

den 7 februari 2012 kl. 10:00 Nyhet

Det finns stora skillnader i fråga om rehabilitering för personer med syn- eller hörselnedsättningar i landet. Avgifterna varierar kraftigt och många landsting saknar tillgång till yrkesgrupper som logopeder, psykologer och sjukgymnaster. Dessutom finns brister i rutinerna när en personlig rehabiliteringsplan ska tas fram.

– Bristerna i dokumentationen av planeringen kan i värsta fall leda till att personer blir utan stöd och hjälpmedel som de är i behov av för sin rehabilitering. Följden kan bli social isolering och försämrad livskvalitet, särskilt för äldre, därför är det viktigt att det skapas bättre rutiner, säger Vera Gustafsson, Socialstyrelsens utredare.

En tredjedel av landstingen saknar avtal som preciserar rehabiliteringsverksamheternas uppdrag och målsättningar. Många landsting saknar också riktlinjer för prioriteringar och de styrande dokument som finns är inte alltid politiskt förankrade.

– Det behövs tydligare uppdrag, både för att ge personalen en gemensam målbild och för att ge personer som är i behov av rehabilitering en tydligare uppfattning om vad de kan förvänta sig, säger Vera Gustafsson.

Behov av mer insatser

I en enkät till landets syncentraler framgår det att många verksamheter upplever att det finns behov av mer träning i kommunikation, exempelvis datoranvändning eller utbildning i punktskrift, liksom träning för att öka förmågan att självständigt röra sig. Detsamma gäller psykosociala insatser i form av stödsamtal eller rådgivning.

– Mer än hälften av syncentralerna anser att de har svårt att tillgodose behovet av träning i att klara till exempel personlig hygien, att sköta hushållet eller att ge stöd till de anhöriga. Svårast har man att möta behovet av fysisk aktivitet för att bland annat motverka problem med muskelspänningar, fallskador och övervikt, säger Vera Gustafsson.

Tillgång till kompetens

Bara hälften av syncentralerna har tillgång till sjukgymnast och än färre har tillgång till psykologisk kompetens. Dessa kompetenser saknas även inom många verksamheter som arbetar med fördjupad hörselrehabilitering.

– Om man dagligen anstränger sig för att uppfatta vad andra säger så kan det vara påfrestande och bland annat leda till huvudvärk och trötthet. Hörselverksamheterna uppger i enkäterna att de har svårast att tillgodose behoven av fysisk träning, som till exempel hjälp med avslappningstekniker, och röst- och talvård. Det kan finnas behov av mer psykosociala insatser och stöd till anhöriga, säger Vera Gustafsson.

Skillnader i avgifter

Tidigare kartläggningar visar att avgifterna varierar avsevärt mellan olika landsting på hela hjälpmedelsområdet. I tre av fyra landsting betalar man till exempel en avgift som varierar mellan 70 och 250 kronor för att att besöka syncentralen. I rapporten görs endast stickprov gällande avgifterna för två vanliga hjälpmedel: den dyrare färgversionen av videosystemet CCTV, som hjälper till att förstora texter och bilder och DAISY, ett hjälpmedel som förenklar läsningen av digitala talböcker.

– Det kan skilja tusenlappar, beroende på hur avgifterna är konstruerade, men utfallet för respektive landsting hade kunnat bli ett annat om vi valt att titta på andra och fler hjälpmedel, säger Vera Gustafsson.