/
/
/

Stora brister för psykiskt funktionsnedsatta

den 27 april 2012 kl. 07:00 Nyhet

Kommunernas insatser för människor med en psykisk funktionsnedsättning brister, inte minst när det gäller boendet. Socialstyrelsen kräver efter en nationell tillsyn åtgärder i nära samtliga 100 granskade kommuner.

– Kommunerna måste ta sitt fulla ansvar. Vi ser att psykiskt funktionsnedsatta inte får stöd utifrån sina behov i den omfattning de har rätt till, säger Birgitta Hagström, enhetschef på Socialstyrelsen.

Tillsynen som genomfördes 2011 visar att nära hälften av de granskade kommunerna inte tillhandahåller ett boende med särskild service i enlighet med lagar och andra författningar på området. 34 av 100 granskade kommuner saknar helt bostäder för psykiskt funktionsnedsatta.

– Det är oacceptabelt att utsatta, röstsvaga individer ska utlokaliseras på obestämd tid från sina hemorter. Nya bostäder har tillkommit efter krav från Socialstyrelsen, men de är alltför få, säger Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen.

Fullvärdiga bostäder saknas

Tolv kommuner i granskningen saknar fullvärdiga bostäder. Kvalitetsbristerna kan röra såväl boendets storlek, antalet personer, variationen av olika diagnoser eller inskränkningar som begränsar den psykiskt funktionsnedsatta personens liv.

– Personer med vitt skilda vårdbehov bor fler och fler tillsammans. Vi ser tecken på en återinstitutionalisering som går stick i stäv med tanken bakom psykiatrireformen, säger Birgitta Hagström.

Krav på åtgärder

Socialstyrelsen ställer krav på åtgärder i princip i samtliga granskade kommuner. Kraven rör inte enbart de psykiskt funktionsnedsattas boendesituation. Granskningen tar upp hot mot den enskildes rättssäkerhet, i form av avsaknad av dokumentation av beslut, ansökningar och journalanteckningar. Dessutom består samarbetsproblemen mellan kommuner och landsting. Nedtecknade överenskommelser som lagen kräver finns endast i 40 av de 100 granskade kommunerna och individuella planer upprättas fortfarande för sällan.

– Insatserna måste utformas efter individens behov, men för att lagstiftarens avsikt ska bli verklighet återstår ett omfattande arbete, säger Lars-Erik Holm.