/
/
/

Insatser för våldsdrabbade kvinnor och barn utan effekt

den 30 juni 2011 kl. 10:00 Pressmeddelande

Socialstyrelsen har utvärderat insatser för misshandlade kvinnor och barn som bevittnat våld. Varken socialtjänstens eller kvinnojourernas insatser har effekt på den psykiska ohälsan, visar studien.

Det är Göteborgs universitet och Karolinska institutet som på uppdrag av Socialstyrelsen genomfört studier om effekten av samhällets olika stödinsatser till våldsutsatta kvinnor och deras barn. Linnéuniversitetet har analyserat kostnaderna. Bara var sjunde öppenvårdsverksamhet i studien kan redovisa uppgifter om vilka stödinsatser som har genomförts och hur många som fått ta del av dem.

– När det gäller skattefinansierad verksamhet är det inte acceptabelt att så få kan redovisa hur pengarna har använts, säger Knut Sundell, chef på Socialstyrelsens enhet för kunskapsutveckling.

Viktigast att våldet upphör

I undersökningen av våldsutsatta kvinnor deltar 559 kvinnor på skyddat boende, i öppenvården eller utan insats från samhället. De har undersökts vid starten, efter tre månader och efter ett år. En majoritet rapporterade att de även under uppföljningsåret utsatts för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld.

– Vi kan inte se att insatserna har haft effekt alls på den psykiska hälsan för mammorna efter ett år. Tillståndet för kvinnorna utan insatser förbättrades i liknande utsträckning. Däremot var de berörda mycket nöjda med de insatser de fått, säger Knut Sundell, chef på Socialstyrelsens enhet för kunskapsutveckling.

Tydligt i studien är att om inte våldet i familjen upphör så förbättras heller inte den psykiska hälsan för barnen eftersom de då har svårt att tillgodogöra sig behandlingsinsatser. 295 barn från 16 verksamheter har undersökts, bland annat de som är speciellt inriktade på barn som bevittnat våld, barn- och ungdomspsykiatri och skyddade boenden. Vanliga symtom hos barnen var rädsla, aggressivitet och förhöjd spänningsnivå. Omkring 25 procent av barnen i en studie om barn på kvinnojourer uppfyllde samtliga kriterier för posttraumatisk stressyndrom.

– Förbättringen av barnens psykiska hälsa ser ungefär lika ut för dem som inte fått några speciella insatser, och det talar för att behandlingsinsatserna är svaga, säger Knut Sundell, chef på Socialstyrelsens enhet för kunskapsutveckling.

– Däremot har de särskilda insatserna givit barnen bättre förmåga att hantera sina känslor, och mammorna var nöjda även med dessa insatser.

Förövaren ofta vårdnadshavare

I nio fall av tio var den som utsatt barnets mamma för våld den biologiska pappan. I sex fall av tio hade han även utsatt barnet för våld. Eftersom förövaren så ofta är vårdnadshavare får juridiska frågor om vårdnad och umgänge stor betydelse. Dels för vilka insatser barnet får del av då det krävs samtycke från båda föräldrarna för behandling inom exempelvis barn och ungdomspsykiatrin, BUP. Dels för barnets säkerhet och de riskbedömningar som BUP och socialtjänsten ska göra utifrån barnets perspektiv, men som ofta saknas. Rekommendationen i studien blir att arbetssättet måste förändras så att föräldrar och barn ges möjlighet att berätta om förekomst av våld i familjen i enskilda samtal och att barns rätt till nödvändig behandling stärks.

– Utredningarna av barn som utsätts för våld är inte särskilt bra, därför blir heller inte insatserna bra. Socialstyrelsen kommer att ge förslag på hur dessa verksamheter för barn och kvinnor som utsätts för våld kan förbättras, men det finns inga färdiga svar. Det handlar om ett långsiktigt utvecklingsarbete, säger Knut Sundell, chef på Socialstyrelsens enhet för kunskapsutveckling.

Sedan 2007 åläggs kommunernas socialtjänster enligt ett förtydligande i socialtjänstlagen att "att särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp".