Patient i livets slutskede som har smärta

  • Tillstånd: Patient i livets slutskede som har smärta
  • Åtgärd: Regelbunden analys och skattning av smärta

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har mycket stor svårighetsgrad och att åtgärden ökar möjligheten till ett korrekt val av behandling och därmed adekvat symtomlindring i livets slutskede.

Kommentar: Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma åtgärdens effekt för patienter i livets slutskede som har smärta. Socialstyrelsen har därför bedömt åtgärdens effekt utifrån studier med patienter som har cancerrelaterad smärta.

Hur allvarligt är tillståndet?

Mycket kraftigt förhöjd risk för sänkt livskvalitet.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

  • Vid smärta i livets sluskede ger smärtanalys med efterföljande terapijustering och smärtskattning en lägre smärtintensitet och ökad smärtfrihet (begränsat vetenskapligt underlag).
  • Vid smärta i livets sluskede ger smärtanalys möjlighet att förutse vilka patienter som behöver längre tid till smärtkontroll och fler smärtlindrande åtgärder (begränsat vetenskapligt underlag).

Smärtanalys med efterföljande terapijustering minskade den genomsnittliga smärtintensiteten från 5,2 till 2,7 enligt numeriskt skattningsskala (NRS) samt från 6,0 till 4,0 enligt Brief Pain Inventory (BPI) [1, 2]. Smärtlindringen ökade från 5,4 till 6,9 enligt NRS och från 40 till 80 procent enligt BPI.

Smärtanalys enligt Revised Edmonton Staging System (rESS) resulterade i att patienter som identifierats med neuropatisk smärta vid inskrivning hade lägre sannolikhet att ha uppnått smärtkontroll vid en given tid jämfört med de som hade nociceptiv smärta (hazardkvot (HR) 0,56; konfidensintervall (KI) 0,41–0,76) [3]. Smärtanalysen visade också att patienter som identifierats med genombrottssmärta vid inskrivning hade lägre sannolikhet att ha uppnått smärtkontroll jämfört med patienter utan genombrottssmärta (HR 0,70; KI 0,55–0,89). Patienter med neuropatisk smärta behövde oftare 2 eller fler adjuvanta smärtterapier än de med nociceptiv smärta (41 respektive 13 procent). Motsvarande siffror för individer med eller utan genombrottssmärta var 34 respektive 12 procent.

Två retrospektiva studier visade att skattning av smärtintensitet allena ökade personalens dokumentation av patientens smärtintensitet, men den gav ingen säkerställd ändring av läkarens analgetikabehandling [4, 5].

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Inga kända biverkningar eller negativa effekter finns beskrivna.

Vilka studier ingår i granskningen?

I granskningen ingår tre prospektiva studier [1-3] samt 2 retrospektiva journalstudier före och efter intervention [4, 5].

De tre prospektiva studierna inkluderade 45, 74 respektive 619 patienter med cancer [1-3]. I 2 studier bestod interventionen av en smärtanalys med efterföljande smärtbehandling [1, 2]. Uppföljning av smärtintensitet och smärtlindring enligt NRS eller BPI genomfördes efter 14–24 timmar i den ena studien [1] och veckovis upp till 3 veckor i den andra [2]. I den tredje studien dokumenterades cancerrelaterad smärta enligt rESS vid inskrivning och därpå daglig notering av smärtintensitet, antalet smärtlindrande doser vid behov, morfinekvivalent dygnsdos och adjuvanta smärtterapier [3]. Patienterna följdes tills smärtlindring uppnåtts, till utskrivning eller till död.

I de två retrospektiva journalstudierna utvärderades interventioner där vårdpersonal hade utbildats till att rutinmässigt mäta och dokumentera patienters smärtintensitet enligt visuell analog skala (VAS) eller NRS [4, 5].

Saknas någon information i studierna?

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma åtgärdens effekt för patienter i livets slutskede. Socialstyrelsen har därför bedömt åtgärdens effekt utifrån studier med patienter som har en cancerrelaterad smärta. Studiernas resultat och slutsatser bedöms dock vara överförbara till patienter i livets slutskede.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för detta tillstånds- och åtgärdspar.

Referenser

  1. Manfredi, PL, Chandler, S, Pigazzi, A, Payne, R. Outcome of cancer pain consultations. Cancer. 2000; 89(4):920-4.
  2. Chang, VT, Hwang, SS, Kasimis, B. Longitudinal documentation of cancer pain management outcomes: a pilot study at a VA medical center. J Pain Symptom Manage. 2002; 24(5):494-505.
  3. Fainsinger, RL, Nekolaichuk, CL, Lawlor, PG, Neumann, CM, Hanson, J, Vigano, A. A multicenter study of the revised Edmonton Staging System for classifying cancer pain in advanced cancer patients. J Pain Symptom Manage. 2005; 29(3):224-37.
  4. Rhodes, DJ, Koshy, RC, Waterfield, WC, Wu, AW, Grossman, SA. Feasibility of quantitative pain assessment in outpatient oncology practice. J Clin Oncol. 2001; 19(2):501-8.
  5. Mularski, RA, White-Chu, F, Overbay, D, Miller, L, Asch, SM, Ganzini, L. Measuring pain as the 5th vital sign does not improve quality of pain management. J Gen Intern Med. 2006; 21(6):607-12.

 

Kontakt

Per Wahlstedt
075-247 38 71