Opioidanalgetikaberoende där nedtrappning inte lett till opioidfrihet

  • Tillstånd: Opioidberoende (analgetika) där nedtrappning inte lett till opioidfrihet
  • Åtgärd: Läkemedelsassisterad behandling med metadon

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FOU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Opioidanalgetika är en grupp narkotikaklassade läkemedel, med beroendeframkallande egenskaper, som används för behandling av svåra smärttillstånd. Opioidanalgetikaberoende är ett heterogent fenomen som innefattar både iatrogent beroende efter långtidsbehandling mot smärta, och beroende av illegalt införskaffade läkemedel. Opioidanalgetikaberoende innebär en risk för fysisk och psykisk skada samt död till följd av överdos [1].

Forskning kring behandling av opioidberoende har främst fokuserat på heroinberoende patienter, och kunskaperna kring behandling av opioi-danalgetikaberoende är bristfälliga [2]. Individer med primärt opioidanalge-tikaberoende tycks, på gruppnivå, skilja sig från individer med primärt heroinberoende, avseende ett antal epidemiologiska och kliniska faktorer som anses prognostiskt gynnsamma vid eventuell behandling, bland annat högre grad av social stabilitet, lägre grad av annan droganvändning samt lägre grad av intravenöst missbruk [3-5].

Metadon är en full opioidagonist med lång halveringstid, som minskar eller förhindrar abstinensbesvär vid upphörande av annat opioidintag, minskar ”craving” samt blockerar de euforiserande effekterna vid eventuellt intag av andra opioider [6].

Vilken effekt har åtgärden?

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av läkemedelsassisterad behandling med metadon vid opioidanalgetikaberoende där nedtrappning inte lett till opioidfrihet.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Vid läkemedelsassisterad behandling med metadon föreligger risk för överdos, med risk för död på grund av andningsdepression [6, 7], samt även risk för intravenöst missbruk och diversion [8]. Vanliga biverkningar av metadon är bland annat illamående, kräkningar, förstoppning, svettningar, yrsel, hallucinationer, trötthet och sedering. Mindre vanliga, men allvarliga, biverkningar är andningsdepression, lungödem och förlängd QTc-tid, med risk för arytmi och hjärtstillestånd (www.fass.se). I studien av Rhodin med flera [9] drabbades 5 av de 60 patienterna (8,3 procent) av allvarliga händelser: 4 patienter drabbades av lungemboli, varav 2 även drabbades av cerebrala tromboser, och 1 patient drabbades av allvarlig hjärtarytmi – torsade de pointes – på grund av QT-förlängning. Samtliga dessa patienter hade höga metadondoser (150–350 mg per dag).

I samma studie intervjuades 48 av de 60 patienterna avseende möjliga biverkningar av behandlingen. De vanligaste symtomen var sedering (62 procent), energilöshet (60 procent), viktökning (56 procent), insomningsbesvär (54 procent), svettningar (48 procent), svaghet (46 procent), sexuell dysfunktion (46 procent), nedsatt aptit (44 procent), muntorrhet (40 procent), andfåddhet (29 procent), ökad törst (23 procent), illamående (21 procent), ödem (19 procent), viktnedgång (19 procent), förstoppning (19 procent), sömnighet (14 procent), klåda (12 procent) och diarré (12 procent). Eftersom det inte fanns någon kontrollgrupp är det svårt att avgöra hur mycket av dessa besvär som orsakades av själva metadonbehandlingen. Fem patienter (8 procent) avbröt behandlingen på grund av biverkningar (fyra på grund av illamående och en på grund av hjärtarytmi).

Vilka studier ingår i granskningen?

Läkemedelsassisterad behandling med metadon vid opioidanalgetikaberoende har studerats i en randomiserad kontrollerad studie samt i två observationsstudier. Totalt inkluderades 383 patienter med opioidanalgetikaberoende. Uppföljningstiden var 1–94 månader. I observationsstudien av Banta-Green med flera [10] var 54 procent av patienterna med primärt opioidanalgetikaberoende kvar i behandling efter tolv månader, vilket var signifikant bättre jämfört med patienter med primärt heroinberoende (46 procent, p = 0,029). Observationsstudien av Rhodin med flera [9] inkluderade enbart patienter med svår kronisk smärta och iatrogent opioidberoende. I denna studie var 70 procent av patienterna kvar i behandling vid endpoint (1–94 månader). Av de som inte fanns kvar i behandling var tre patienter (5 procent) helt opioidfria, fem (8 procent) hade dött av underlig-gande sjukdom, fem (8 procent) hade avslutat behandlingen på grund av biverkningar, fyra (7 procent) hade avslutats på grund av missbruk eller diversion och en (2 procent) hade avslutat behandlingen på grund av otill-räcklig smärtlindring.

Den randomiserade kontrollerade studien [11] jämförde läkemedelsassisterad behandling med metadon och buprenorfin vid kronisk smärta och samtidigt opioidanalgetikaberoende. Denna studie visade att ungefär hälften av patienterna i både metadongruppen (46 procent) och buprenorfingruppen (50 procent) kvarstod i behandling i minst sex månader. Studien inkluderade endast patienter med kronisk ledsmärta samt exkluderade patienter med annan psykisk sjukdom utöver opioidanalgetikaberoende.

Evidensstyrkan är otillräcklig främst på grund av att det endast finns två observationsstudier, varav den ena endast inkluderade patienter med svår kronisk smärta, samt endast en randomiserad kontrollerad studie som endast inkluderar patienter med kronisk smärta.

Saknas någon information i studierna?

Det finns inga studier som beskriver andelen patienter som blir opioidfria under läkemedelsassisterad behandling med metadon. Randomiserade kon-trollerade studier behövs.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den ak-tuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Ling, W, Mooney, L, Hillhouse, M. Prescription opioid abuse, pain and addiction: clinical issues and implications. Drug and alcohol review. 2011; 30(3):300-5.
  2. Zacny, J, Bigelow, G, Compton, P, Foley, K, Iguchi, M, Sannerud, C. College on Problems of Drug Dependence taskforce on prescription opioid non-medical use and abuse: position statement. Drug and alcohol dependence. 2003; 69(3):215-32.
  3. Brands, B, Blake, J, Sproule, B, Gourlay, D, Busto, U. Prescription opioid abuse in patients presenting for methadone maintenance treatment. Drug and alcohol dependence. 2004; 73(2):199-207.
  4. Moore, BA, Fiellin, DA, Barry, DT, Sullivan, LE, Chawarski, MC, O'Connor, PG, et al. Primary care office-based buprenorphine treatment: comparison of heroin and prescription opioid dependent patients. Journal of general internal medicine. 2007; 22(4):527-30.
  5. Sigmon, SC. Characterizing the emerging population of prescription opioid abusers. The American journal on addictions / American Academy of Psychiatrists in Alcoholism and Addictions. 2006; 15(3):208-12.
  6. Mattick, RP, Breen, C, Kimber, J, Davoli, M. Methadone maintenance therapy versus no opioid replacement therapy for opioid dependence. The Cochrane database of systematic reviews. 2002; (4):CD002209.
  7. Bell, J, Zador, D. A risk-benefit analysis of methadone maintenance treatment. Drug safety : an international journal of medical toxicology and drug experience. 2000; 22(3):179-90.
  8. Darke, S, Ross, J, Hall, W. Prevalence and correlates of the injection of methadone syrup in Sydney, Australia. Drug and alcohol dependence. 1996; 43(3):191-8.
  9. Rhodin, A, Gronbladh, L, Nilsson, LH, Gordh, T. Methadone treatment of chronic non-malignant pain and opioid dependence--a long-term follow-up. European journal of pain. 2006; 10(3):271-8.
  10. Banta-Green, CJ, Maynard, C, Koepsell, TD, Wells, EA, Donovan, DM. Retention in methadone maintenance drug treatment for prescription-type opioid primary users compared to heroin users. Addiction (Abingdon, England). 2009; 104(5):775-83.
  11. Neumann, AM, Blondell, RD, Jaanimagi, U, Giambrone, AK, Homish, GG, Lozano, JR, et al. A preliminary study comparing methadone and buprenorphine in patients with chronic pain and coexistent opioid addiction. Journal of addictive diseases. 2013; 32(1):68-78.

    Arbetsdokument

    Läkemedelsbehandling 

     

    Kontakt

    Stefan Brené
    075-247 30 00