Opiatberoende

  • Tillstånd: Opiatberoende
  • Åtgärd: Läkemedelsassisterad behandling med naltrexon

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att naltrexon inte har en säkerställd effekt på drogfrihet eller kvarstannande i behandling jämfört med placebo eller psykologisk och psykosocial behandling.

Kommentar: Åtgärden kan vara ett alternativ för personer som av något skäl inte önskar läkemedelsassisterad behandling med metadon vid opiatberoende, läkemedelsassisterad behandling med buprenofin vid opiatberoende eller kombinationen läkemedelsassisterad behandling med buprenofin och naloxon (suboxone) vid opiatberoende.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Heroinberoende är ett kroniskt tillstånd, som kräver behandling. Syftet med läkemedelsassisterad behandling är att förebygga återfall, förbättra social funktion (inklusive minskning av kriminalitet och prostitution) och minska dödligheten.

Naltrexon är en ren opioidantagonist, som blockerar opioidreceptorerna. Det innebär att heroineufori inte uppstår om intag ändå sker, eftersom receptorerna redan är blockerade. Däremot har naltrexon ingen effekt på ”craving” för heroin.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid opiatberoende tycks läkemedelsassisterad behandling med naltrexon inte ge

  • någon statistiskt säkerställd ökning av kvarstannande i behandling jämfört med placebo eller psykologisk och psykosocial behandling (relativ risk (RR): 1,18, konfidensintervall (KI): 0,72–1,91) (begränsat vetenskapligt underlag)
  • någon statistiskt säkerställd ökning av kvarstannande i behandling och drogfrihet jämfört med placebo (relativ risk (RR): 1,43, konfidensintervall (KI): 0,72–2,82) (begränsat vetenskapligt underlag)
  • någon statistiskt säkerställd ökning av drogfrihet jämfört med placebo eller psykologisk och psykosocial behandling (relativ risk (RR): 1,39, konfidensintervall (KI): 0,61–3,17) (begränsat vetenskapligt underlag)
  • någon statistiskt säkerställd ökning av drogfrihet vid uppföljning jämfört med placebo eller psykologisk och psykosocial behandling (relativ risk (RR): 1,28, konfidensintervall (KI): 0,80–2,05) (begränsat vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Biverkningar eller oönskade effekter har inte studerats i översikten. Vanliga biverkningar är buksmärta, dimsyn, sömnighet under dagen, minskad aptit, illamående, kräkningar, trötthet, sömnsvårigheter, somnolens, letargi, svaghetskänsla, minskad libido, depression, yrsel och mardrömmar.

Vilka studier ingår i granskningen?

Läkemedelsassisterad behandling med naltrexon vid opiat- eller opioidberoende har studerats i tretton randomiserade kontrollerade studier, med sammanlagt 1 158 personer, sammanfattade i en systematisk översikt [1]. Studierna var från USA, Israel, Ryssland, Italien, Spanien, Kina, Malaysia och Tyskland. Studiedeltagarna var opiatberoende, andelen män var större än andelen kvinnor, och genomsnittsåldern var 22–39 år. Alla studierna var genomförda inom öppenvård. Läkemedelsassisterad behandling med Naltrexon (peroral behandling), med eller utan tillägg av psykologisk och psykosocial behandling, och i varierande doser (tre gånger per vecka 100–100–150 mg, eller 50–50–50 mg, två gånger per vecka 100–150 mg, 50 mg varje dag, 100 mg fem dagar och 150 mg lördag) jämfördes mot placebo, ingen intervention, annan farmakologisk behandling eller psykologisk och psykosocial behandling. De analyser som redovisas här gäller jämförelse med placebo eller psykologisk och psykosocial behandling.

Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader avseende kvarstannande i behandling eller drogfrihet (för heroin). I två studier med 83 deltagare var den relativa risken (RR) för kvarstannande i behandling 1,18 (konfidensintervall (KI): 0,72–1,91), för sex studier med 393 deltagare var den relativa risken (RR) för kvarstannande i behandling och drogfrihet 1,43 (konfidensintervall (KI): 0,72–2,82), för fyra studier med 143 deltagare var den relativa risken (RR) för drogfrihet 1,39 (konfidensintervall (KI): 0,61–3,17), och för tre studier med 116 deltagare var den relativa risken (RR) för drogfrihet vid uppföljning 1,28 (konfidensintervall (KI): 0,80–2,05). Evidensstyrkan bedöms genomgående som begränsad på grund av vissa brister eller oklarheter vad gäller randomisering och blindning i flera studier, vissa problem med heterogenitet och på grund av oprecisa data.

Saknas någon information i studierna?

Uppföljningstid framgår inte i översikten.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Minozzi, S, Amato, L, Vecchi, S, Davoli, M, Kirchmayer, U, Verster, A. Oral naltrexone maintenance treatment for opioid dependence. The Cochrane database of systematic reviews. 2011; (4):CD001333.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40