Opiatabstinens (heroinberoende)

  • Tillstånd: Opiatabstinens (heroinberoende)
  • Åtgärd: Metadon

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden minskar abstinenssymtom och ökar kvarstannande i behandling.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Opiatabstinens är ett allvarligt tillstånd som ofta kräver den specialiserde beroendevårdens slutenvård.

Opiatabstinens inträder hos en patient med beroendeutveckling för dessa preparat när intag av substanserna plötsligt upphör eller kraftigt minskar. Detta gäller i typiska fall heroinberoende patienter som frivilligt eller ofrivilligt avbryter sitt intag av heroin och liknande substanser.

Behandlingen av heroinabstinens har traditionellt bedrivits med farmaka i ett antal dagars behandling, i allmänhet med doser i nedtrappning, antingen med preparat som ger en agonisteffekt på opiatreceptorer, eller som i övrigt ger en symtomlindrande effekt. Denna behandling har getts med opiatverkande substanser som metadon [1] och buprenorfin [2], eller med alpha-agonister med antiadrenerg verkan [3]. För både metadon, buprenorfin och för de vanligaste antiadrenerga substanserna har resultaten sammanfattats i systematiska Cochrane-översikter de senaste åren [1–3].

Metadon får betraktas som det internationellt mest använda preparatet vid opiatabstinens och också ett av de äldsta [4]. Metadon utgör också jämförelsegrupp för andra systematiska översikter för nyare abstinensläkemedel såsom buprenorfin och antiadrenerga substanser [2, 3].

Vilken effekt har åtgärden?

Vid opiatabstinens har behandling med metadon

  • ingen signifikant bättre effekt avseende fullgjord behandling (relativ risk [RR]: 1,08, konfidensintervall [KI]: 0,97–1,21) i jämförelse med alla andra prövade substanser som grupp (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
  • ingen signifikant bättre effekt på fullgörande av behandlingen i jämförelse med buprenorfin vid behandling av opiatabstinens (heroinberoende) (relativ risk [RR]: 0,97, konfidensintervall [KI]: 0,69–1,37) eller andra opioider (relativ risk [RR]: 1,10, konfidensintervall [KI]: 0,89–1,37) (måttligt starkt vetenskapligt underlag).

Vid opiatabstinens tycks behandling med metadon

  • ha bättre effekt än placebo avseende fullgörande av behandling (relativ risk [RR]: 1,95, konfidensintervall [KI]: 1,21–3,13) och abstinenssymtom (begränsat vetenskapligt underlag)
  • inte ha någon signifikant bättre effekt avseende andelen drogfria patienter vid uppföljning (relativ risk [RR]: 0,98, konfidensintervall [KI]: 0,70–1,37) i jämförelse med alla andra prövade substanser som grupp (begränsat vetenskapligt underlag).

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten på fullgörande av behandlingen i jämförelse med antiadrenerga preparat.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I jämförelse med antiadrenerga preparat uppvisar metadon signifikant lägre frekvens av biverkningar [3].

I jämförelse med andra preparat har metadon inte på ett tydligt sätt uppvisat högre grad av biverkningar [1]. Gastrointestinala biverkningar nämns [5], och även FASS rapporterar att denna grupp av biverkningar är den vanligaste. Därutöver förekommer som vanliga biverkningar också viktökning, vätskeretention, sedation, yrsel, dimsyn, svettningar, hudutslag och trötthet, samtidigt som risken för andningsdepression ska beaktas vid överdoser eller samtidigt intag med alkohol eller bensodiazepiner (www.fass.se).

Vilka studier ingår i granskningen?

Granskningen utgår från den systematiska översikt som 2013 publicerades om metadon som abstinensbehandling vid opiatberoende [1]. Denna meta-analys har inkluderat studier som jämför metadon med antiadrenerga alpha-agonister, buprenorfin, andra opioider, lugnande medel, placebo samt en jämförelse mellan metadon och samtliga andra farmaka som grupp.

I denna granskning ingår de mest centrala effektmåtten för vilka Cochrane-översikten har gjort meta-analyser. Trots att symtomlindrande effekt är så central har det i den befintliga Cochrane-översikten inte varit möjligt att systematiskt sammanfatta dessa fynd, väsentligen på grund av att effektmått, studiedesign och kontrollgrupper varierar. I översikten redovisas dock en lista över alla studier som jämför effekten på abstinenssymtom med metadon respektive andra substanser (eller placebo). Då systematiska översikter för dessa jämförelser saknas, hänvisas här i stället till motsvarande översikter för respektive jämförelse med andra effektmått än abstinenssymtom, det vill säga främst kvarstannande i behandling. Eftersom symtomlindring är ett centralt effektmått ingår även de två studier där symtomlindringen med metadon jämförs med placebo i denna granskning.

I en ytterligare manuell sökning (PubMed) har inga senare eller andra inkluderbara kontrollerade studier kunnat återfinnas.

Saknas någon information i studierna?

Det saknas en systematisk översikt över metadonets effekt på abstinenssymtom. Med hänsyn till befintliga placebo-kontrollerade studier är en sådan systematisk översikt sannolikt inte heller nödvändig, men i jämförelse med andra etablerade preparat (såsom buprenorfin) skulle en systematisk översikt vara av värde, med viss enhetlighet i användningen av effektmått och instrument.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Amato, L, Davoli, M, Minozzi, S, Ferroni, E, Ali, R, Ferri, M. Methadone at tapered doses for the management of opioid withdrawal. The Cochrane database of systematic reviews. 2013; 2:CD003409.
  2. Gowing, L, Ali, R, White, JM. Buprenorphine for the management of opioid withdrawal. The Cochrane database of systematic reviews. 2009; (3):CD002025.
  3. Gowing, L, Farrell, M, Ali, R, White, JM. Alpha2-adrenergic agonists for the management of opioid withdrawal. The Cochrane database of systematic reviews. 2009; (2):CD002024.
  4. San, L, Cami, J, Fernandez, T, Olle, JM, Peri, JM, Torrens, M. Assessment and management of opioid withdrawal symptoms in buprenorphine-dependent subjects. Br J Addict. 1992; 87(1):55-62.
  5. Madlung-Kratzer, E, Spitzer, B, Brosch, R, Dunkel, D, Haring, C. A double-blind, randomized, parallel group study to compare the efficacy, safety and tolerability of slow-release oral morphine versus methadone in opioid-dependent in-patients willing to undergo detoxification. Addiction (Abingdon, England). 2009; 104(9):1549-57.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40