Missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och hemlöshet

  • Tillstånd: Missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och hemlöshet
  • Åtgärd: Boendeinsatser i form av vårdkedja

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden ökar boendestabiliteten, men det vetenskapliga underlaget är begränsat.

Kommentar: Boendeinsatsen ger något lägre boendestabilitet än bostad först, men kan vara ett alternativ beroende på personens behov och förmåga. Åtgärden har också effekt på missbruk och beroende.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Boendeinsats i form av vårdkedja (treatment first eller continuum of care) är en linjär modell för hur vård- och stödinsatser kan arrangeras för att hjälpa hemlösa personer med missbruk eller beroende och hemlöshet tillbaka till ett stabilt boende. Detta sker genom att behandla bakomliggande problematik, missbruk och beroende först och därefter erbjuda en egen bostad [1, 2]. Modellen påminner om den svenska modellen boendetrappa, men fokuserar i mycket högre utsträckning på behandling och vårdinsatser [3].

I praktiken kan utformningen av ovanstående modell variera, men en vårdkedjemodell för att hjälpa hemlösa med missbruk- eller beroendeproblem börjar oftast med någon form av uppsökande verksamhet med erbjudande om boende i härbärge eller lågtröskelboende. Därefter erbjuds behandlings- eller vårdboende följt av utslussningsboende eller halvvägshus, träningslägenhet eller sociala kontrakt och slutligen ett eget hyreskontrakt. Uppflyttning i kedjan är villkorat och är avhängigt av att man följer de regler som bestämts, som till exempel krav på nykterhet (urinprover tas ofta dagligen) och att behandlingsplaner följs [4, 5].

Ett exempel på boendeinsatser i form av vårdkedja är integrated housing services. Detta program innebär att vårdgivaren äger eller hyr bostaden och att alla eller merparten av lägenheterna i husen bebos av programmets klienter. Boendet innebär ofta hög tillgänglighet till stödinsatser och personal. Boendet, vård och behandling är ofta integrerat i samma byggnad, men inte alltid.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och hemlöshet ger boendeinsatser i form av vårdkedja

  • en måttlig ökning av livskvaliteten jämfört med boendeprogram där boende och vård ges parallellt och inte är villkorat när det gäller behandlingsdeltagande och nykterhet (parallell housing) (måttligt starkt vetenskapligt underlag).

Vid missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och hemlöshet tycks boendeinstaser i form av vårdkedja ge

  • minskat missbruk jämfört med ingen boendeinsats, parallell housing och villkorslöst behandlingsboende, samt likvärdig minskning av missbruket jämfört med bostad först (begränsat vetenskapligt underlag)
  • likvärdig effekt på boendestabilitet jämfört med ingen boendeinsats och villkorslöst behandlingsboende, bättre effekt jämfört med parallell housing, men sämre effekt jämfört med bostad först (begränsat vetenskapligt underlag)
  • 1,4 fler behandlingstillfällen för missbruket jämfört med bostad först (begränsat vetenskapligt underlag)
  • likvärdig effekt på psykiska symtom jämfört med bostad först och liten till måttlig effekt jämfört med parallell housing (begränsat vetenskapligt underlag).

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av boendeinsatser i form av värdkedja på patientens upplevelse av valfrihet.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Ett generellt problem för så kallade linjära program är svårigheter med att behålla individerna i programmet över tid, vilket således innebär en risk för att individen åter hamnar i hemlöshet och risk för fortsatt missbruk.

Vilka studier ingår i granskningen?

Studierna som ingår i granskningen jämför varianter på boendeinsatser i form av vårdkedja med bostad först [6, 7], ingen boendeinsats eller villkorslöst behandlingsboende [8, 9], parallell housing (boendeprogram där boende och vård ges parallellt och inte är villkorat när det gäller behandlingsdeltagande och nykterhet) [10]. Den sammanlagda populationen var 542 individer som alla var hemlösa och diagnostiserade (DSM III) för antingen kokainberoende och/eller psykisk sjukdom (DSM III). I en studie ingick 52 procent kvinnor [10], i de två andra var det övervägande män (75–79 procent) som deltog. Uppföljningstiden varierade från 1–2 år och centrala effektmått var: valfrihet, grad av nykterhet och grad av stabilt boende. Deltagare till de olika programmen rekryterades genom en psykiatrisk klinik och uppsökande arbete.

Det vetenskapliga underlaget är för de flesta undersökta effektmått begränsat, och det beror på att antalet studier på området är få, resultaten heterogena och att samtliga studier som ingår i granskningen är behäftade med metodologiska svagheter.

Saknas någon information i studierna?

Det finns skillnader i möjligheten att förmedla lägenheter i de olika programmen. I bostad först-programmen finns lägenheter att tillgå från start, men i vårdkedje-programmen är så inte fallet. Där blir det den lokala bostadsmarknaden som avgör tillgången på lägenheter och om klienterna uppnår boendestabilitet efter att behandlingen avslutats. Generellt saknas uppgift på programtrogenhet i de olika studierna, och det finns skillnader i populationerna som jämförs. Tsemberis sammanfattar det ungefär så här: ”En av svårigheterna med att göra undersökningar med alla dessa olika bostadsprogram är att det egentligen inte finns någon enhetlig skala för att mäta programtrohet (eng. fidelity) som kan tillämpas på alla program. Det finns stora skillnader mellan programmen, och ingen sammanhängande eller enhetlig strategi. Programmen varierar i sitt uppdrag, på det sättet de är bemannade och i intensitet och varaktighet av behandlingen. Med så mycket variation, är det svårt att utvärdera effektiviteten av någon särskild boendemodell och att vara säker på att vi talar om samma dimensioner” [11].

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Kertesz, SG, Crouch, K, Milby, JB, Cusimano, RE, Schumacher, JE. Housing first for homeless persons with active addiction: are we overreaching? The Milbank quarterly. 2009; 87(2):495-534.
  2. Padgett, DK, Gulcur, L, Tsemberis, S. Housing first services for people who are homeless with co-occurring serious mental illness and substance abuse. Research on social work practice. 2006; 16(1):74-83.
  3. Blid, M, Gerdner, A. Socially excluding housing support to homeless substance misusers: two Swedish case studies of special category housing. International Journal of Social Welfare. 2006; 15(2):162-71.
  4. Blid, M. Boende och stöd: En nationell inventering av kommunernas boendeinsatser för utsatta grupper. Socialvetenskaplig tidskrift. 2006; 13(4):291-312.
  5. Socialstyrelsen. Boendelösningar för hemlösa personer - en kunskapsöversikt. Stockholm: Socialstyrelsen; 2009.
  6. Tsemberis, SJ, Moran, L, Shinn, M, Asmussen, SM, Shern, DL. Consumer preference programs for individuals who are homeless and have psychiatric disabilities: a drop-in center and a supported housing program. American Journal of Community Psychology. 2003; 32(3-4):305-17.
  7. Tsemberis, S, Gulcur, L, Nakae, M. Housing first, consumer choice, and harm reduction for homeless individuals with a dual diagnosis. Journal Information. 2004; 94(4):651-6.
  8. Milby, JB, Schumacher, JE, Wallace, D, Freedman, MJ, Vuchinich, RE. To house or not to house: the effects of providing housing to homeless substance abusers in treatment. American journal of public health. 2005; 95(7):1259-65.
  9. Kertesz, SG, Mullins, AN, Schumacher, JE, Wallace, D, Kirk, K, Milby, JB. Long-term housing and work outcomes among treated cocaine-dependent homeless persons. The journal of behavioral health services & research. 2007; 34(1):17-33.
  10. McHugo, GJ, Bebout, RR, Harris, M, Cleghorn, S, Herring, G, Xie, H, et al. A randomized controlled trial of integrated versus parallel housing services for homeless adults with severe mental illness. Schizophrenia bulletin. 2004; 30(4):969-82.
  11. Moran, M. Housing Programs Effective, but Studies Plagued by Limitations. Psychiatric News 2014; 49(6):1.

Arbetsdokument

Psykosociala stödinsatser

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40