Långvarigt bruk av bensodiazepiner där utsättning på sedvanligt sätt inte varit möjligt

  • Tillstånd: Långvarigt bruk av bensodiazepiner där utsättning på sedvanligt sätt inte varit möjligt
  • Åtgärd: Bensodiazepinnedtrappning

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att nedtrappning av bensodiazepin ökar andelen patienter som blir bensodiazepinfria.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Bensodiazepinberoende diagnostiseras inom sjukvården enligt WHO:s International Classification of Diseases (ICD), men de kriterier som vanligtvis används är de som anges i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), som publiceras av American Psychiatric Association (APA). Bensodiazepiner är en grupp lugnande och sömngivande läkemedel som främst förskrivs som behandling mot ångestsjukdomar och sömnstörningar. De förekommer också som missbrukspreparat på den illegala marknaden. Abstinensbesvär vid försök till utsättning efter en längre tids regelbundet bruk (fyra till sex veckor eller mer) är dock vanligt, utan att övriga kriterier för beroende nödvändigtvis föreligger, och patienter kan därför behöva hjälp med nedtrappning även efter lång tids behandling, utan faktisk beroendeutveckling. Abstinensperioden är ofta långvarig, från veckor till månader. Det föreligger även risk för allvarliga abstinenskomplikationer, bland annat delirium tremens och epileptiska anfall, särskilt vid längre tids högdosanvändning [1, 2].

Nedtrappning innebär helt enkelt att patientens dos av bensodiazepiner minskas stegvis, antingen i en förutbestämd takt eller baserat på patientens kliniska mående. Nedtrappning antas minska abstinensbesvären och antas även minska risken för allvarliga abstinenskomplikationer [2–4]. Fallstudier visar att allvarliga abstinenskomplikationer främst inträffar vid abrupt utsättning av bensodiazepiner i hög dos och under lång tid [1, 2]. En minskad risk för allvarliga abstinenskomplikationer snarare än effekten på andel patienter som blir bensodiazepinfria efter viss tid, kan anses vara det starkaste skälet till nedtrappning med diazepam eller andra bensodiazepiner, åtminstone för patienter som använt bensodiazepiner i hög dos under lång tid.

Vilken effekt har åtgärden?

  • Vid bensodiazepinberoende tycks nedtrappning med diazepam eller andra bensodiazepiner öka andelen patienter som blir bensodiazepinfria jämfört med sedvanlig vård eller ingen åtgärd (begränsat vetenskapligt underlag).
  • Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av nedtrappning med diazepam eller andra bensodiazepiner på andelen patienter som blir bensodiazepinfria jämfört med placebo vid bensodiazepinberoende.
  • Det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma effekten av nedtrappning med diazepam eller andra bensodiazepiner på andelen patienter som drabbas av allvarliga abstinenskomplikationer.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Det saknas information i studierna om oönskade effekter.

Alltför långsam nedtrappning kan tänkas leda till att patientens ”lidande” förlängs samt att patienten lägger alltför stort fokus på nedtrappningen [3]. Man brukar därför rekommendera att nedtrappningen pågår under cirka fyra till tolv veckor för de flesta patienter, eventuellt längre för patienter med hög startdos, men inte längre än sex månader [2, 3].

Vilka studier ingår i granskningen?

Nedtrappning med diazepam eller andra bensodiazepiner vid bensodiazepinberoende har studerats i tre randomiserade, kontrollerade studier. Sammantaget inkluderades 288 patienter i studierna. Uppföljningstiden var 6–15 månader. Två av studierna [5, 6] visar att nedtrappning ökar andelen patienter som blir bensodiazepinfria efter 6–15 månader med 21–37 procentenheter jämfört med ingen åtgärd eller sedvanlig vård. Evidensstyrkan nedsätts främst på grund av bristande studiedesign och viss osäkerhet vad gäller överförbarhet.

I den tredje studien [7] minskade nedtrappning i stället andelen patienter som var bensodiazepinfria efter tolv månader med 20 procentenheter jämfört med placebo. Studien inkluderade dock få patienter och skillnaden mellan grupperna var inte signifikant. Evidensstyrkan bedöms dessutom som otillräcklig, vilket innebär att inga slutsatser kan dras.

Inga randomiserade, kontrollerade studier har hittats som undersöker hur nedtrappningen påverkar risken för allvarliga abstinenskomplikationer som epilepsianfall och delirium tremens. Sådana studier är dock naturligtvis både svåra (på grund av att incidensen är väldigt låg) och oetiska att genomföra.

Saknas någon information i studierna?

Inga artiklar har hittats som undersöker nedtrappning med diazepam eller andra bensodiazepiner vid faktiskt bensodiazepinberoende enligt DSM-IV eller vid högdoskonsumtion.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Hu, X. Benzodiazepine withdrawal seizures and management. The Journal of the Oklahoma State Medical Association. 2011; 104(2):62-5.
  2. Lader, M. Benzodiazepines revisited--will we ever learn? Addiction (Abingdon, England). 2011; 106(12):2086-109.
  3. Lader, M, Tylee, A, Donoghue, J. Withdrawing benzodiazepines in primary care. CNS drugs. 2009; 23(1):19-34.
  4. Leach, JP, Mohanraj, R, Borland, W. Alcohol and drugs in epilepsy: pathophysiology, presentation, possibilities, and prevention. Epilepsia. 2012; 53 Suppl 4:48-57.
  5. Vicens, C, Fiol, F, Llobera, J, Campoamor, F, Mateu, C, Alegret, S, et al. Withdrawal from long-term benzodiazepine use: randomised trial in family practice. The British journal of general practice : the journal of the Royal College of General Practitioners. 2006; 56(533):958-63.
  6. Voshaar, RC, Gorgels, WJ, Mol, AJ, van Balkom, AJ, van de Lisdonk, EH, Breteler, MH, et al. Tapering off long-term benzodiazepine use with or without group cognitive-behavioural therapy: three-condition, randomised controlled trial. Br J Psychiatry. 2003; 182:498-504.
  7. Sanchez-Craig, M, Cappell, H, Busto, U, Kay, G. Cognitive-behavioural treatment for benzodiazepine dependence: a comparison of gradual versus abrupt cessation of drug intake. Br J Addict. 1987; 82(12):1317-27.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40