Kokainberoende med samtidig adhd

  • Tillstånd: Kokainberoende med samtidig adhd
  • Åtgärd: Metylfenidat

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Adhd är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av bristande uppmärksamhet eller hyperaktivitet och impulsivitet. För att få denna diagnos krävs att vissa symtom debuterat redan i barndomen, före sju års ålder, och att störningarna är genomgripande och inte relaterade till annan sjukdom som exempelvis bipolär sjukdom eller schizofreni. Kokainberoende i studien utgår från definitionen i DSM IV. Det finns en betydande samsjuklighet mellan adhd och kokainberoende samt andra beroenden och psykiska tillstånd, och behandlingsresultaten i denna grupp är sämre än hos de patienter som bara lider av ett av tillstånden.

Metylfenidat är ett centralstimulerande läkemedel som har god effekt på symtom vid adhd. Det verkar genom att hämma återupptag av dopamin och noradrenalin. Det finns en beroendepotential, men preparatet ger inte upphov till samma intensiva eufori som kokain.

Vilken effekt har åtgärden?

  • Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av metylfenidat på kokainkonsumtion vid kokainberoende med samtidig adhd.
  • En viss positiv effekt indikeras, och det finns åtminstone ingen negativ effekt på vare sig adhd-symtom eller missbruk.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Metylfenidat är en centralstimulerande substans som medför risk för missbruk och beroendeutveckling. Det kan vidare ge maniska eller psykotiska symtom och är kontraindicerat vid förekomst av flera psykiska sjukdomar. Det kan också ge kardiovaskulära rubbningar varför existerande kardiovaskulära sjukdomar eller cerebrovaskulära rubbningar också utgör en kontraindikation.

Vilka studier ingår i granskningen?

I den första studien av Schubiner med flera deltog 48 patienter med adhd och kokainberoende. Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 37,1 år, och 90 procent var män. Patienterna randomiserades till metylfenidat eller placebo och följdes under tolv veckor. Vid uppföljningen mättes variabler som berörde kokainkonsumtion och subjektiva respektive kliniska symtom på adhd. Man fann ingen positiv eller negativ effekt av metylfenidat på kokainkonsumtionen, mätt som längsta konsekutiva nyktra perioden eller andel negativa urinprov, med undantag för att placebo-gruppen spenderade 55,4 procent mer pengar på kokain än interventionsgruppen. När det gäller symtomen på adhd rapporterade patienterna en förbättring, medan kliniker som också bedömde patienterna inte fann någon signifikant effekt [1].

I den andra studien av Levin med flera [2] deltog 106 patienter med adhd och kokainberoende. Patienterna hade en genomsnittlig ålder på 37 år, 83 procent var män. Patienterna randomiserades till metylfenidat eller placebo och följdes under 14 veckor. Vid uppföljningen mättes variabler som berörde alkoholkonsumtion och symtom på adhd. Metylfenidat i jämförelse med placebo gav blandade resultat. När det gäller effektmått som rör kokainkonsumtionen var det flera effektmått för vilka ingen positiv effekt kunde ses (andel veckor med positiva urinprov och andel individer som har två konsekutiva nyktra veckor), men interventionsgruppen hade en signifikant ökad andel negativa urinprov över tid. Detta sistnämnda effektmått är något svårbegripligt och kräver därför en mer utförlig förklaring. Patienterna lämnade urinprov tre gånger per vecka. I artikeln har man redovisat hur stor andel av urinproven för en viss vecka som var negativa i respektive grupp (interventions- och kontrollgruppen). Man ser då att interventionsgruppen har högre andel positiva urinprov under studiens första veckor men högre andel negativa urinprov mot studiens slut. Man har analyserat dessa data med en teknik som heter GEE (generalized estimating equation) varigenom man får en numerär bild av utvecklingstendensen för andelen negativa urinprov i respektive grupp. Man kan då se att trenden för interventionsgruppen är positiv, det vill säga att andelen negativa urinprov ökar ju längre studien fortgår, medan trenden är negativ för kontrollgruppen, det vill säga att andelen negativa urinprov minskar under studiens gång. Denna skillnad är statistiskt säkerställd, och det är detta som utgör det femte effektmåttet i denna granskning.

För adhd-symtomen såg man en positiv effekt av metylfenidat på ett av skattningsinstrumenten för studiens sista fem veckor, men i övrigt såg man ingen effekt [2].

Saknas någon information i studierna?

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Schubiner, H, Saules, KK, Arfken, CL, Johanson, CE, Schuster, CR, Lockhart, N, et al. Double-blind placebo-controlled trial of methylphenidate in the treatment of adult ADHD patients with comorbid cocaine dependence. Exp Clin Psychopharmacol. 2002; 10(3):286-94.
  2. Levin, FR, Evans, SM, Brooks, DJ, Garawi, F. Treatment of cocaine dependent treatment seekers with adult ADHD: double-blind comparison of methylphenidate and placebo. Drug and alcohol dependence. 2007; 87(1):20-9.

Arbetsdokument

Samsjuklighet

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40