Kokainberoende

  • Tillstånd: Kokainberoende
  • Åtgärd: Antiepileptika

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden saknar effekt på kokainanvändning och kvarstannande i behandling.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Kokainberoende, definierat enligt DSM-IV-TR. Kokain är en centralstimulerande drog, vars effekter till stor del orsakas av blockad av dopamintransportören i centrala nervsystemet. Kokain tillverkas av en växt med ursprung i Sydamerika, och drogen är fortfarande vanligare i Nord- och Sydamerika än i övriga världen. I Sverige är preparatet mindre vanligt bland tunga missbrukare. Internationellt förekommer kokain inte sällan i beredningar som kan rökas (så kallat crack), men detta är ovanligt i Sverige där drogen oftast intas nasalt. Kokain är starkt beroendeframkallande, och kokainberoende har specificerade diagnoskoder både i DSM- och ICD-systemen. Diagnoskriterierna för beroende är likadana som för andra substanser, medan kriterierna för intoxikation respektive abstinens är identiska med de för amfetamin, vilket speglar de kliniska likheterna mellan dessa olika centralstimulerande medel.

I den granskade systematiska översikten inkluderades studier av följande antiepileptika: karbamazepin, tiagabine, gabapentin, fenytoin, mamotrigine, topiramat and valproat. Flera av dessa läkemedel har, förutom dokumenterad effekt mot epilepsi, visat sig effektiva för behandling av bipolär affektiv sjukdom. Medlen har ofta även en lugnande effekt, vilket hypotetiskt skulle kunna vara till nytta vid behandling av kokainberoende.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid kokainberoende tycks antiepileptika inte ha

  • någon effekt på kvarstannande i behandling jämfört med placebo (begränsat vetenskapligt underlag)
  • någon effekt på kokainanvändning jämfört med placebo (begränsat vetenskapligt underlag)
  • några biverkningar jämfört med placebo (begränsat vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I enskilda studier avseende två preparat återfanns biverkningar. Vid behandling med gabapentin och fenytoin rapporterades biverkningar.

Vilka studier ingår i granskningen?

I den systematiska översikten ingår 15 randomiserade kontrollerade studier med totalt 1 066 deltagare [1]. Läkemedelsdoserna är följande: karbamazepin medeldos 375 mg/kg, tiagabine medeldos 20 mg/kg, gabapentin medeldos 1 933 mg/kg, fenytoin medeldos 100 mg/kg, lamotrigin maxdos 150 mg/kg, topiramat maxdos 200 mg/kg, valproat maxdos 1 500 mg/kg. Alla 15 studier genomfördes inom öppenvården. Medelålder var 36,45 år och 80 procent av deltagarna bestod av män. Vissa studier var två-armade och andra tre-armade där olika doser av läkemedlet jämfördes. Populationen bestod av patienter med utöver kokainberoende även opioid- och alkoholberoende, somatiska sjukdomar och psykiska sjukdomar (till exempel ångestsyndrom och personlighetsstörningar). Sammanfattningsvis tycks inte antiepileptika ha någon effekt på kvarstannande i behandling, kokainanvändning eller biverkningar jämfört med placebo.

Saknas någon information i studierna?

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Minozzi, S, Amato, L, Davoli, M, Farrell, M, Lima Reisser, AA, Pani, PP, et al. Anticonvulsants for cocaine dependence. The Cochrane database of systematic reviews. 2008; (2):CD006754.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40