Befarat pågående intag av alkohol

  • Tillstånd: Befarat pågående intag av alkohol
  • Åtgärd: Mätning av alkoholhalten i utandningsluft

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att mätning i utandningsluft har god sensitivitet och specificitet.

Kommentar: Testet är enkelt att utföra och har hög tillämplighet i den kliniska situationen.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Mätning av alkohol (etanol) i utandningsprov är en sedan länge etablerad rutin i samband med nykterhetskontroller i trafiken samt i alkolås, båda syftande till att förhindra framförande av fordon under alkoholpåverkan. Utandningsprov används även inom sjukvården, kriminalvården och i arbetslivet. Testningen utförs vanligtvis med enklare handhållna utandningsapparater.

Metoden att uppskatta etanolhalten i blodet utifrån ett utandningsprov baseras på det faktum att förhållandet mellan ett ämnes partialtryck i gasfas (utandningsluften) och koncentration i lösning (blodet) är konstant vid konstant temperatur (Henrys lag). Instrumentet räknar om uppmätt etanolmängd i utandningsluften till uppskattad promillehalt av etanol i blodet vilket också är det mätvärde som redovisas i resultatfönstret.

Den utveckling som skett inom området gäller primärt instrumentsidan. Idag rekommenderas användning av handhållna instrument utrustade med en bränslecellsdetektor eller, ännu hellre, IR-detektor. Konfirmerande analys i blodprov sker lämpligen med headspace-GC. Mätning av etanol i olika kroppsvätskor (vanligen blod) eller i utandningsluft används vanligen som ”golden standard” för alkoholintag, eftersom självrapporter om alkoholintag ofta är behäftade med brister på grund av förnekande eller underrapportering. Antalet positiva alkoholprov överstiger därför ofta antalet alkoholintag enligt självrapport, och följaktligen är det inte lämpligt att beräkna sensitivitet utifrån självrapport för denna testmetod.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid befarat pågående eller nyligt intag av alkohol

  • är sensitiviteten 100 procent och specificiteten 97–100 procent vid etanoltestning i utandningsprov med instrument baserade på bränslecells- eller IR-detektor (starkt vetenskapligt underlag)
  • är korrelationen mellan etanolhalten i blodet och i utandningsprov med instrument baserade på bränslecells- eller IR-detektor hög (r = 0,96–0,98) (starkt vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Enklare (och vanligen billigare) handhållna utandningsinstrument baserade på halvledardetektor är behäftade med analytiska svagheter, vilket kan innebära risk för felaktiga (framför allt falskt höga eller positiva) provsvar och därmed felaktiga beslut, om resultatet inte bekräftas genom analys av blodprov [1].

Ett annat problem är förekomsten av ”munalkohol”. Instrumenten kan inte skilja mellan etanol i utandningsluften som härstammar från blodet och etanolrester i munhålan. Höga etanolkoncentrationer förekommer exempelvis i munsköljprodukter men etanol återfinns även i många födoämnen, ”alkoholfria” drycker och vissa läkemedel. Munalkohol försvinner dock snabbt varför problemet bara kan uppstå om testningen utförs kort efter intaget (inom 10–15 minuter). Vid sköljning av munnen försvinner dessutom det mesta av munalkoholen.

Ytterligare ett problem är risken för falskt positiva resultat om instrumentet kontamineras med etanol vid byte av munstycket, exempelvis på grund av användning av etanolbaserade desinfektionsmedel.

Slutligen är personalen ibland osäker på vad mätvärdet som redovisas i resultatfönstret betyder, om det är etanolhalten i utandningsluften eller blodet, och om värdet ska justeras innan det lämnas ut.

Om testresultatet kan få rättsliga följder bör positiva screeningresultat bekräftas genom kompletterande analys i ett blodprov [1]. Det är då viktigt att komma ihåg att etanolen elimineras konstant ur blodet med en hastighet som motsvarar en sänkning av blodetanolhalten med cirka 0,15–0,20 promille per timme.

Vilka studier ingår i granskningen?

Nyttan av att mäta alkohol (etanol) i ett utandningsprov för att identifiera personer med befarat pågående intag av alkohol (alkoholpåverkan) studerades. Granskningen baseras på fyra studier där mätning av etanol i utandningsluft och olika kroppsvätskor utfördes parallellt på frivilliga försökspersoner, på personer under tillnyktring, samt i samband med rutinmässiga trafikkontroller, med hjälp av tillförlitlig metodik [2–5]. I studierna var korrelationen mellan etanolhalten i blodet och i utandningsprov hög (r = 0,96–0,98). Sensitivitet och specificitet var 100 respektive 97–100 procent. I samtliga studier har antingen instrument baserade på IR-detektor eller bränslecellsteknik använts. Förutom dessa studier finns ett flertal studier som bekräftar den höga överensstämmelsen mellan etanolhalten i utandningsluft och blod [6].

Saknas någon information i studierna?

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Helander, A, Ivarsson Walther, R, A.W., J. Bristande tillförlitlighet vid bestämning av alkohol i utandningsluft. Varning för ospecifik alkoholtestning med vissa instrument. Lakartidningen. 2010; 107:110-2.
  2. Bendtsen, P, Hultberg, J, Carlsson, M, Jones, AW. Monitoring ethanol exposure in a clinical setting by analysis of blood, breath, saliva, and urine. Alcoholism, clinical and experimental research. 1999; 23(9):1446-51.
  3. Jones, AW. Electrochemical measurement of breath-alcohol concentration: precision and accuracy in relation to blood levels. Clinica chimica acta; international journal of clinical chemistry. 1985; 146(2-3):175-83.
  4. Jones, AW, Andersson, L. Comparison of ethanol concentrations in venous blood and end-expired breath during a controlled drinking study. Forensic science international. 2003; 132(1):18-25.
  5. Stowell, AR, Gainsford, AR, Gullberg, RG. New Zealand's breath and blood alcohol testing programs: further data analysis and forensic implications. Forensic science international. 2008; 178(2-3):83-92.
  6. Swift, R. Direct measurement of alcohol and its metabolites. Addiction (Abingdon, England). 2003; 98 Suppl 2:73-80.

Arbetsdokument

Medicinska test

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40