Befarat pågående eller nyligt intag av narkotika

  • Tillstånd: Befarat pågående eller nyligt intag av narkotika
  • Åtgärd: Salivprov

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att salivprov är mindre tillförlitligt än urinprov. Det har dessutom ett kort tidsfönster.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Salivtest kan användas för att upptäcka pågående eller nyligt (senaste dygnet) intag av narkotika. Jämförelser har huvudsakligen gjorts med urinprov men även jämförelse med blod och självrapport förekommer. Salivprov har kortare detektionstid om det används istället för urinprov och är därför ett alternativ till urin då en kort detektionstid (senaste dygnet) är relevant. Provtagningen anses vara enklare och lättare att övervaka och innebära mindre risk för fusk och upplevelse av integritetsintrång.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid befarat nyligt eller pågående intag av narkotika tycks analys i saliv (i förhållande till verifierande laboratorieanalys i urin) ha

  • Begränsad sensitivitet för att bedöma intag av narkotika jämfört med urinprov, på grund av kortare detektionstid (1–2 dagar istället för 3–7 dagar). Salivprov är bättre på att ge tillförlitlig information i det korta perspektivet. Detta framkommer som en lägre specificitet i studierna.
  • 88–95 procents sensitivitet och 80–100 procents specificitet för att påvisa nyligt intag av opioider (heroin, morfin, kodein) (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
  • 17–100 procents sensitivitet och 98–100 procents specificitet för att påvisa nyligt intag av kokain (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
  • 5–100 procents sensitivitet och 98–100 procents specificitet för att påvisa nyligt intag av cannabis (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
  • 63 procents sensitivitet och 90 procents specificitet för att påvisa nyligt intag av bensodiazepiner (begränsat vetenskapligt underlag)
  • 100 procents sensitivitet och 95 procents specificitet för att påvisa nyligt intag av amfetaminer (måttligt starkt vetenskapligt underlag)

Underlaget är otillräckligt för att bedöma exakta detektionstider.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Flera studier rapporterar att ett fynd i salivprov inte alltid kan verifieras, sannolikt på grund av att en substans kan förekomma i munhålan som en kontamination från omgivningen och inte har sitt ursprung från individens kropp. Detta kan minska specificiteten. Ett verifierat laboratorietest är alltid tillförlitligt.

Vilka studier ingår i granskningen?

Användning av drogtest med salivprov har utvärderats i sex studier [1-6]. Endast studier som jämför salivtest med urintest är utvärderade [2, 4-6]. De studier där salivtest jämfördes med självrapport exkluderades på grund av att granskningen inte kan göras när kontrollen inte är densamma [1, 3]. Flera översikter har skrivits i ämnet men ingen har hittats som utvärderar sensitivitet och specificitet. Översikterna rör biologi, farmakokinetik, metodik och detektionstider. Det är viktigt att komma ihåg att ett flertal olika sätt (och produkter för) att ta prov förekommer. Att bara samla spott ger ett svårhanterat prov. Ett annat sätt är att samla vätska (saliv) med viss volym (en milliliter) som sedan löses i en medföljande buffertlösning. Den gällande uppfattningen inom området är att förorda den provtagning som ger en definierad provtagningsvolym, vilket är viktigt för standardisering och jämförbarhet. Man talar på engelskt språkbruk om ”oral fluid” och inte saliv. Det är viktigt att vara medveten om att den vätska som provlämnaren har i munnen inte enbart utgörs av saliv. Provtagning bör ske under övervakning och tar några minuter. Vid muntorrhet fungerar inte metoden.

Saknas någon information i studierna?

Ett säkert underlag för att bedöma sensitivitet jämfört med urinprov saknas. Skillnaden i detektionstid resulterar i en lägre sensitivitet.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Aikins, R, Hoefinger, H, Guarino, H, Rosenblum, A, Magura, S, Joseph, H. Conducting Rapid Street Assessment of Drug Users in New York City Using Oral Fluid and Brief Interviews: A Feasibility Study. Journal of addictive diseases. 2015; 34(2-3):185-97.
  2. Casolin, A. Comparison of Urine and Oral Fluid for Workplace Drug Testing. Journal of analytical toxicology. 2016; 40(7):479-85.
  3. Rendon, A, Livingston, M, Suzuki, S, Hill, W, Walters, S. What's the agreement between self-reported and biochemical verification of drug use? A look at permanent supportive housing residents. Addictive behaviors. 2017; 70:90-6.
  4. Toennes, SW, Ramaekers, JG, Theunissen, EL, Moeller, MR, Kauert, GF. Pharmacokinetic properties of delta9-tetrahydrocannabinol in oral fluid of occasional and chronic users. Journal of analytical toxicology. 2010; 34(4):216-21.
  5. Vindenes, V, Yttredal, B, Oiestad, EL, Waal, H, Bernard, JP, Morland, JG, et al. Oral fluid is a viable alternative for monitoring drug abuse: detection of drugs in oral fluid by liquid chromatography-tandem mass spectrometry and comparison to the results from urine samples from patients treated with Methadone or Buprenorphine. Journal of analytical toxicology. 2011; 35(1):32-9.
  6. Yacoubian, GS, Jr., Wish, ED, Perez, DM. A comparison of saliva testing to urinalysis in an arrestee population. Journal of psychoactive drugs. 2001; 33(3):289-94.

Arbetsdokument

Medicinska prov

 

Kontakt

Stefan Brené
075-247 30 00