Befarat nyligt intag av alkohol

  • Tillstånd: Befarat nyligt intag av alkohol
  • Åtgärd: Mätning av alkoholhalten i urin

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att mätning av alkoholhalten i urin har ett kortare tidsfönster än mätning av EtG eller EtS i blod och urin vid befarat nyligt intag av alkohol.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Tillgång till metoder för att påvisa eller avfärda alkoholpåverkan eller ett alkoholintag under de senaste dygnen, exempelvis rattfylleri eller återfall hos missbruks- eller beroendepatienter, är mycket viktigt. Mätning av etanol i olika kroppsvätskor (vanligen blod) eller i utandningsluft används vanligen som ”golden standard” för alkoholintag, eftersom självrapporter om alkoholintag ofta är behäftade med brister på grund av förnekande eller underrapportering.

Mätning av alkohol (etanol) i urinprov baseras på det faktum att en liten andel av intagen mängd alkohol utsöndras oförändrat. Etanolhalten är vanligen högre i urinen än i blodet beroende på högre vatteninnehåll. En annan orsak är att etanol kan finnas kvar i urinen många timmar efter att blodalkoholhalten är noll beroende på hur ofta och när blåsan töms. Följaktligen visar ett positivt urinprov att personen tidigare har intagit alkohol, men det behöver inte betyda att personen var ”påverkad” (det vill säga hade etanol i blodet) vid provtagningstillfället. Urinprov utnyttjas rutinmässigt sedan lång tid för drogtestning inom beroende- och missbruksvård och för drogtestning inom arbetslivet. Mätning av etanol i blod- och urinprov utnyttjas dessutom i rättsmedicinska sammanhang i trafiken (rattfylleriutredningar) i syfte att avgöra om påvisad etanol härrör från ett nyligt eller äldre intag (kontroll av ”eftersupning”).

Vilken effekt har åtgärden?

Vid befarat pågående eller nyligt intag av alkohol tycks

  • sensitiviteten och specificiteten vid etanoltestning i urinprov vara 100 procent (begränsat vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Det föreligger viss risk för artefaktbildning av etanol i urinprovet efter provtagning om provet är infekterat och inte hanteras korrekt (till exempel inte förvaras i kyl eller frys) [1].

Vilka studier ingår i granskningen?

Nyttan av att mäta alkohol (etanol) i ett urinprov för att identifiera personer med befarat nyligt intag av alkohol studerades. Granskningen baseras på fyra studier där mätning av etanol i utandningsluft och olika kroppsvätskor utfördes parallellt på patienter som inkommit för tillnyktring, samt på försökspersoner som intog en bestämd dos etanol [2–5]. I två av dessa utfördes även mätning av etanolmetaboliterna etylglukuronid (EtG) och etylsulfat (EtS) [4, 5]. För att påvisa nyligt intag av alkohol via urinprov erbjuder mätning av EtG eller EtS ett betydligt längre tidsfönster [4]. Mätningarna utfördes med tillförlitlig metodik. Förutom dessa studier finns ett flertal andra som bekräftar sambandet mellan etanolhalten i blod- och urinprov [6, 7].

Överensstämmelsen mellan etanolkoncentrationen i blod- och urinprov är något lägre än mellan blod och utandningsluft – i granskad studie [2] 92 respektive 97 procent. Etanolhalten är vanligen högre i urinen beroende på högre vattenhalt. En annan orsak är att etanol kan finnas kvar i urinen många timmar efter att blodalkoholhalten är noll beroende på hur ofta och när blåsan töms.

Saknas någon information i studierna?

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Helander, A, Hagelberg, CA, Beck, O, Petrini, B. Unreliable alcohol testing in a shipping safety programme. Forensic science international. 2009; 189(1-3):e45-7.
  2. Bendtsen, P, Hultberg, J, Carlsson, M, Jones, AW. Monitoring ethanol exposure in a clinical setting by analysis of blood, breath, saliva, and urine. Alcoholism, clinical and experimental research. 1999; 23(9):1446-51.
  3. Hegstad, S, Helland, A, Hagemann, C, Michelsen, L, Spigset, O. EtG/EtS in Urine from sexual assault victims determined by UPLC-MS-MS. Journal of analytical toxicology. 2013; 37(4):227-32.
  4. Hoiseth, G, Bernard, JP, Stephanson, N, Normann, PT, Christophersen, AS, Morland, J, et al. Comparison between the urinary alcohol markers EtG, EtS, and GTOL/5-HIAA in a controlled drinking experiment. Alcohol Alcohol. 2008; 43(2):187-91.
  5. Staufer, K, Andresen, H, Vettorazzi, E, Tobias, N, Nashan, B, Sterneck, M. Urinary ethyl glucuronide as a novel screening tool in patients pre- and post-liver transplantation improves detection of alcohol consumption. Hepatology (Baltimore, Md). 2011; 54(5):1640-9.
  6. Jones, AW. Urine as a biological specimen for forensic analysis of alcohol and variability in the urine-to-blood relationship. Toxicological reviews. 2006; 25(1):15-35.
  7. Swift, R. Direct measurement of alcohol and its metabolites. Addiction (Abingdon, England). 2003; 98 Suppl 2:73-80.

Arbetsdokument

Medicinska test

 

Kontakt

Stefan Brené
075-247 30 00