Befarat långvarigt högt intag av alkohol

  • Tillstånd: Befarat långvarigt högt intag av alkohol
  • Åtgärd: Mätning av CDT i blodprov

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att det vetenskapliga underlaget är osäkert när det gäller specificiteten för CDT på grund av avsaknad av säkert jämförelsetest, men enligt beprövad erfarenhet är denna mycket god.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Tillgång till metoder för att påvisa eller avfärda kronisk överkonsumtion av alkohol (riskbruk eller missbruk) och relaterad vävnads- eller organskada är mycket viktigt. Kronisk hög alkoholkonsumtion leder till en dosberoende förändring i proteinet transferrin i blodet varvid två mindre vanliga former ökar, disialotransferrin som saknar en hel kolhydratkedja och asialotransferrin som saknar båda två. Dessa former benämns gemensamt kolhydratfattigt transferrin, eller Carbohydrate-Deficient Transferrin (CDT), och utnyttjas som en biomarkör för alkoholöverkonsumtion.

Förhöjda CDT-värden ses oftast, men inte alltid, hos personer som regelbundet konsumerar alkohol överstigande i genomsnitt 40–60 gram etanol per dag (motsvarar minst två burkar starköl, en halv flaska vin, eller tolv cl starksprit) i minst några veckor. Stegringar i mätvärdet kan dock noteras även vid lägre intag. Halveringstiden för CDT är ungefär en och en halv vecka och vid alkoholabstinens återgår CDT-värdet till basnivån inom två till fem veckor. Det finns endast ett fåtal andra orsaker förutom alkohol till ett förhöjt CDT-värde, till exempel en ytterst sällsynt grupp av medfödda metaboliska sjukdomar som kallas CDG (congenital disorders of glycosylation).

Det har ibland varit svårt att jämföra CDT-resultat från nya och äldre studier, eftersom ett flertal olika mätmetoder har använts genom åren. För närvarande pågår en internationell samordning av CDT-mätningen samt införande av referensmetodik (HPLC-metod) vilket förbättrar användningen av CDT och leder till säkrare identifiering av tillståndet [1].

Vilken effekt har åtgärden?

Vid befarat långvarigt högt alkoholintag

  • har CDT-mätning en sensitivitet på 29–66 procent för att upptäcka riskkonsumtion (måttligt starkt vetenskapligt underlag).
  • har CDT-mätning en specificitet på 72–92 procent för att upptäcka riskkonsumtion (måttligt starkt vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

CDT stiger lätt under graviditeten. Förekomst av genetiska varianter av transferrin samt allvarlig leversjukdom kan i vissa fall försvåra CDT-mätning men leder inte till falskt positiva resultat.

Vilka studier ingår i granskningen?

Värdet av CDT-mätning för att identifiera tillståndet befarat långvarigt högt alkoholintag har bedömts utifrån resultat i två studier [2, 3] som omfattar totalt cirka 2 886 personer, inom primärsjukvård. Evidensgraderingen baseras på dessa studier.

Förutom de inkluderade originalstudierna finns två systematiska översikter [4, 5]. En nackdel är att dessa publicerades år 2000 respektive 2004 och baseras därför delvis på föråldrade mätmetoder, vilket också påpekas i studierna. Speciellt om CDT-värdet kan komma att utnyttjas för rättsliga ändamål (till exempel inom trafikmedicin och arbetsplatstestning) bör mätvärden framtagna med screeningmetoder bekräftas med HPLC-referensmetodik [6, 7].

Saknas någon information i studierna?

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Weykamp, C, Wielders, JP, Helander, A, Anton, RF, Bianchi, V, Jeppsson, JO, et al. Toward standardization of carbohydrate-deficient transferrin (CDT) measurements: III. Performance of native serum and serum spiked with disialotransferrin proves that harmonization of CDT assays is possible. Clinical chemistry and laboratory medicine : CCLM / FESCC. 2013; 51(5):991-6.
  2. Conigrave, KM, Degenhardt, LJ, Whitfield, JB, Saunders, JB, Helander, A, Tabakoff, B. CDT, GGT, and AST as markers of alcohol use: the WHO/ISBRA collaborative project. Alcoholism, clinical and experimental research. 2002; 26(3):332-9.
  3. McDonald, H, Borinskya, S, Kiryanov, N, Gil, A, Helander, A, Leon, DA. Comparative performance of biomarkers of alcohol consumption in a population sample of working-aged men in Russia: the Izhevsk Family Study. Addiction (Abingdon, England). 2013; 108(9):1579-89.
  4. Koch, H, Meerkerk, GJ, Zaat, JO, Ham, MF, Scholten, RJ, Assendelft, WJ. Accuracy of carbohydrate-deficient transferrin in the detection of excessive alcohol consumption: a systematic review. Alcohol Alcohol. 2004; 39(2):75-85.
  5. Scouller, K, Conigrave, KM, Macaskill, P, Irwig, L, Whitfield, JB. Should we use carbohydrate-deficient transferrin instead of gamma-glutamyltransferase for detecting problem drinkers? A systematic review and metaanalysis. Clinical chemistry. 2000; 46(12):1894-902.
  6. Helander, A, Wielders, JP, Te Stroet, R, Bergström, JP. Comparison of HPLC and capillary electrophoresis for confirmatory testing of the alcohol misuse marker carbohydrate-deficient transferrin. Clinical chemistry. 2005; 51(8):1528-31.
  7. Kenan, N, Husand, S, Helander, A. Importance of HPLC confirmation of problematic carbohydrate-deficient transferrin (CDT) results from a multicapillary electrophoresis routine method. Clinica chimica acta; international journal of clinical chemistry. 2010; 411(23-24):1945-50.

Arbetsdokument

Medicinska test

 

Kontakt

Stefan Brené
075-247 30 00