Anhörig till person med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika

  • Tillstånd: Anhörig till person med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika
  • Åtgärd: Stöd att motivera till behandling i form av pressure to change (PTC)

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden ger en hög andel som söker behandling, och missbruket minskar, samt att de anhörigas välbefinnande ökar, men det vetenskapliga underlaget är begränsat.

Kommentar: Det finns alternativa insatser för att motivera till behandling (stöd att motivera till behandling i form av a relational intervention sequence for engagement (ARISE) för anhörig till person med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika och stöd att motivera till behandling i form av community reinforcement approach and family training (CRAFT) för anhörig till person med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika), som har bättre effekt.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

PTC (från engelskans ”pressure to change”) riktas till personer som är nära anhöriga till en person med missbruk eller beroende, men som är ovillig att söka hjälp för detta. Programmet involverar partnern i strukturerad träning att påverka personen med missbruk eller beroende till att antingen söka hjälp eller att förändra sitt beteende i förhållande till alkohol eller narkotika.

Insatsen PTC vid missbruk och beroende utgår från Prochaskas och DiClementes [1] beskrivning av de fem faserna vid beteendeförändring, men där fokus framför allt är precontemplation-fasen, det vill säga när personen inte har någon motivation till förändring. Motiverande samtal förutsätter att det åtminstone finns någon ambivalens att arbeta med. PTC utgår från att de anhörigas coping-beteende kan ha betydelse för personen med missbruk [2, 3]. PTC har också lånat inslag från reinforcement training [4].

PTC involverar den anhöriga eller närstående i strukturerad träning att påverka personen med alkohol- eller narkotikaproblem att antingen söka hjälp eller att förändra sitt beteende i förhållande till alkohol eller narkotika [5]. Programmet innefattar fyra eller fem veckoträffar (öppenvård) och inkluderar fem nivåer för att försöka påverka personen med missbruk och beroende: 1) feedback and education, 2) incompatible activities, 3) responding, 4) contracting, 5) confrontation. Den femte nivån blir endast aktuell om ingen förändring skett under nivåerna 1–4. De anhöriga eller närstående för dagbok över sin partners konsumtion och beteenden samt risksituationer. De planerar även alternativa aktiviteter som minimerar exponering för alkohol eller narkotika. Istället för tjat och kontroll tränas den anhörige eller närstående i kommunikation. Den sista nivån (konfrontation) används endast om man inte kunnat påverka personen med missbruk i tidigare nivåer att söka behandling eller förändra sitt beteende [5]. Denna nivå har likhet med Johnson Institute Intervention (JII), men då denna inte bedömdes vara framgångsrik, ändrades detta till en mjukare variant [6, 7].

För att utöva PTC bör behandlaren ha relevant grundutbildning, god kunskap om missbruk och beroende samt adekvat utbildning i metoden.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid tillståndet anhörig/närstående till person med missbruk eller beroende av alkohol eller narkotika tycks stöd att motivera till behandling i form av PTC ge

  • en högre andel som söker behandling jämfört med väntelista (begränsat vetenskapligt underlag)
  • en minskning av missbruk jämfört med väntelista (25–50 procentenheter vid individuell PTC, 13–17 procentenheter vid PTC i grupp och 7 procentenheter vid manualbaserad självhjälp) (begränsat vetenskapligt underlag)
  • en ökning av de anhörigas egna välbefinnande och självkänsla samt minskning av äktenskapliga problem jämfört med före deltagande och väntelista (begränsat vetenskapligt underlag)
  • en minskning av de anhörigas personliga problem och depression jämfört med före och väntelista, men marginell minskning jämfört med hänvisning till al-anon självhjälpsrörelse (begränsat vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Det saknas information i studierna om oönskade effekter.

Vilka studier ingår i granskningen?

Åtgärden har studerats i tre olika versioner, individuell rådgivning (4–5 sessioner), gruppsessioner (4–5 sessioner) samt manualiserad självhjälp (en session och självhjälpsmanual).

Åtgärden PTC riktas till personer som är nära anhöriga till en person med missbruk eller beroende, men som är ovillig att söka hjälp för detta. PTC har studerats i två randomiserade kontrollerade studier och en kontrollerad fältstudie med sammanlagt 109 personer [5-7]. Alla studierna är gjorda i Australien av upphovspersonerna bakom den aktuella insatsen. Studierna har inkluderat anhöriga till personer med alkoholmissbruk eller -beroende. Studierna visar att PTC kan vara ett stöd till anhöriga eller närstående att förändra motivationen hos personer som motsätter sig stöd- eller vårdkontakt trots allvarligt missbruk eller beroende samt att PTC även kan förbättra de anhörigas välbefinnande och relationer.

Saknas någon information i studierna?

Det saknas studier utanför Australien och gjorda av andra än upphovsmännen.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Prochaska, JO, DiClemente, CC. Toward a comprehensive model of change. In: Miller W, Heather N, editors. Treating Addictive Behaviors: Processes of Change. New York: Plenum Press; 1986. p. 3-28.
  2. Orford, J, Guthrie, S, Nicholls, P, Oppenheimer, E, Egert, S, Hensman, C. Self-reported coping behavior of wives of alcoholics and its association with drinking outcome. Journal of studies on alcohol and drugs. 1975; 36(09):1254-67.
  3. McCrady, BS. The family in the change process. In: Miller W, Heather N, editors. Treating addictive behaviors: Processes of Change. New York: Plenum Press; 1986. p. 305-18.
  4. Sisson, RW, Azrin, NH. Family-member involvement to initiate and promote treatment of problem drinkers. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry. 1986; 17(1):15-21.
  5. Barber, JG, Crisp, BR. The ‘pressures to change’approach to working with the partners of heavy drinkers. Addiction (Abingdon, England). 1995; 90(2):269-76.
  6. Barber, JG, Gilbertson, R. An experimental study of brief unilateral intervention for the partners of heavy drinkers. Research on social work practice. 1996; 6(3):325-36.
  7. Barber, JG, Gilbertson, R. Evaluation of a self-help manual for the female partners of heavy drinkers. Research on social work practice. 1998; 8(2):141-51.

Arbetsdokument

Psykosociala stödinsatser

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40