Anhörig till person med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika

  • Tillstånd: Anhörig till person med missbruk eller beroende av alkohol och narkotika
  • Åtgärd: Psykosocialt stöd i form av al- eller nar-anoninspirerade stödprogram

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har god effekt på känslomässig och social funktion och att det vetenskapliga underlaget är starkt.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Stödprogram för anhöriga till personer med alkohol- eller narkotikamissbruk, som utgår från al-anons filosofi (eller motsvarande nar-anon) och som introducerar deltagarna till att delta i al- eller nar-anons möten. Al-anon är en självhjälpsrörelse för anhöriga till alkoholister, och Nar-Anon är motsvarande självhjälpsrörelse för anhöriga till narkomaner. Stödprogrammen al-anon facilitation treatment (AFT) och nar-anon facilitation treatment (NFT), som leds av professionella, ska inte blandas ihop med självhjälpsrörelserna. Al- eller nar-anoninspirerade stödprogram är relativt vanliga i Sverige och kan ibland fungera som ett tillägg till tolvstegsbehandling. Det ursprungliga stödprogrammet växte fram vid Hazelden foundation i Minnesota och omfattade där fem dagars internatvistelse för anhöriga. Enligt grundaren Terry Williams ska programmet inte betraktas som en behandling utan som ett stöd till anhöriga [1]. Det har även utformats som ett manualbaserat program [2]. Utformningen kan skifta något även om grundvalarna är desamma. En svensk version för anhöriga till patienter med psykisk samsjuklighet har beskrivits av Furuholm [3].

Gemensamt för dem alla är att de innehåller interaktiva föreläsningar om beroende, om anhörigas skilda copingstrategier, och om al- eller nar-anons filosofi. De tar också upp al- eller nar-anons begrepp ”Detachment with love”, som innebär att anhöriga inte kan ta över ansvaret för missbruket, utan måste överlåta detta på personen med missbruk eller beroende. Man betonar att empati och emotionellt stöd till personen inte betyder att man tar över ansvaret. Däremot har de anhöriga ett ansvar att ta hand om sig själva och att skydda sig och barnen från eventuella negativa konsekvenser av missbruket. Detta är inte detsamma som det mer problematiska begreppet ”medberoende” som används i vissa, men inte alla, stödprogram, och som inte överensstämmer med al- eller nar-anons egen terminologi [1]. Till exempel används begreppet inte i Hazeldens program, medan det finns i Nowinskis manual. Gruppbearbetning sker både med och utan behandlare närvarande, där främst den senare formen inriktas på att efterlikna själhjälprörelsens egna möten.

Centralt i alla dessa former av program är att de är icke-konfrontativa. Personen som missbrukar eller är beroende deltar inte tillsammans med sina anhöriga. Och man deltar för sin egen skull, inte för att påverka den som missbrukar. Det benämns därför också som ”stödjande familjeprogram”.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid tillståndet anhörig till personer med missbruk eller beroende av alkohol eller narkotika ger psykosocialt stöd i form av al- eller nar-anoninspirerade stödprogram

Vid tillståndet anhörig till personer med missbruk eller beroende av alkohol eller narkotika tycks psykosocialt stöd i form av Al- eller Nar-Anoninspirerade stödprogram ge

  • likvärdig minskning av fysisk misshandel av den som missbrukar som CST och CRT (begränsat vetenskapligt underlag).

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av al- eller nar-anoninspirerade stödprogram på den missbrukande personens känslomässiga situation och sociala funktion.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Inga oönskade effekter har redovisats.

Vilka studier ingår i granskningen?

Åtgärden Psykosocialt stöd i form av al- eller nar-anoninspirerade stödprogram för anhörig eller närstående till person med missbruk eller beroende av alkohol eller narkotika har studerats i fyra randomiserade kontrollerade studier, vilka sammanlagt omfattar 423 personer, alla gjorda i USA. Tre av studierna har redovisats i en översikt [4].

Jämförelserna har gjorts dels som förändring i utfallsmåtten före och efter insatsen (pre-post), dels efter insatsen jämfört med en kontrollgrupp utan insats (väntelista), dels också i förhållande till olika andra insatser. För vissa utfallsmått finns bara pre-post mätningar. De insatser som den jämförts med avser dels CST, som liksom de al- eller nar-anoninspirerade stödprogrammen syftar till att hjälpa deltagaren själv med att hantera livet som anhörig till den med missbruksproblem, och att må bättre själv, dels med JII och CRAFT, det senare i olika versioner (CRAFT, CRAFT plus eftervård, och CRT – Community reinforcement training). JII och CRAFT i olika versioner skiljer sig från de Al- eller Nar-Anoninspirerade stödprogrammen avseende vilket mål de har, det vill säga de syftar till att påverka personen med missbruksproblem dels till att söka vård eller hjälp, dels till minskat drickande och relaterade problem.

Genomgående har Al-Anoninspirerade stödprogram använts i studierna som en kontrollinsats för en annan insats som forskarna primärt varit intresserade av. Två av studierna [5, 6] har gjorts av upphovspersonerna till CRAFT. En tredje studie [7] hade sitt primära fokus riktat mot CRT, och den fjärde studien [8] hade motsvarande fokus på CST. Ingen av författargrupperna har alltså några intressen förknippade med Al-Anoninspirerade stödprogram.

Det finns problem i studien av Kirby m.fl. [7], där randomiseringen inte fungerade väl. Bakgrundsdata för deltagarna i det Nar-Anoninspirerade programmet visade sig ha signifikant lägre utbildning och högre arbetslöshet än deltagarna i det program de skulle jämföras med. Detta gör jämförelserna mellan programmen tvivelaktiga, och de har därför inte använts här.

Det finns en del andra skillnader mellan de olika studierna. Tre av studierna [5, 6, 8] tar sikte på anhöriga till personer med alkoholproblem, medan en [7] tar sikte på anhöriga till personer med narkotikaproblem. Alla deltagare är anhöriga till personer vars identifierade substansrelaterade problem motsvarar beroendediagnos. I tre av studierna har insatserna getts som en individuell insats, och i dessa har anhöriga med erfarenheter av våld i nära relationer exkluderats. I en av studierna har insatserna i stället getts i gruppformat, liknande det som vanligtvis sker i Sverige, och här har de med våldsamma anhöriga tvärtom inkluderats och utgör ungefär halva populationen.

Studierna visar att psykosocialt stöd i form av al- eller nar-Anoninspirerade stödprogram kan stödja anhöriga att själva må bättre. Det ger även vissa positiva effekter på personerna som missbrukar, trots att de inte närvarar och trots att detta inte är ett uttalat mål. Genom stödprogrammen får deltagarna också kontakt med självhjälpsrörelserna för anhöriga – al-anon och nar-anon – vilka kan vara ett stöd senare efter programmets slut.

Saknas någon information i studierna?

Studierna saknar information om vilka grupper som inte lämpar sig för åtgärden. Det saknas information om i vilken mån deltagarna fortsätter senare i al-anon eller nar-anon självhjälpsgrupper.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Gerdner, A. Problem kring begreppet medberoende – Kritisk granskning av ett omstritt begrepp utifrån forskning och behandlingserfarenhet. Socionomen 1999; (4):53-63.
  2. Nowinski, J. The Family Recovery Program. A Professionals Guide, 2nd edition, for treating families of alcoholics and addicts. Center City MN: Hazelden Foundation; 1999.
  3. Furuholm, P. Anhöriga till dubbeldiagnospatienter – Hur organisera stödprogram. . In: Gerdner A, Sundin Ö, editors. Dubbel Trubbel – Nya rön och erfarenheter i diagnos och behandling av samtidigt beroende och psykisk störning. Örebro: Runnagården: Statens Institutionsstyrelse; 1998.
  4. O'Farrell, TJ, Fals-Stewart, W. Alcohol abuse. Journal of marital and family therapy. 2003; 29(1):121-46.
  5. Miller, WR, Meyers, RJ, Tonigan, JS. Engaging the unmotivated in treatment for alcohol problems: a comparison of three strategies for intervention through family members. Journal of consulting and clinical psychology. 1999; 67(5):688-97.
  6. Meyers, RJ, Miller, WR, Smith, JE, Tonigan, JS. A randomized trial of two methods for engaging treatment-refusing drug users through concerned significant others. Journal of consulting and clinical psychology. 2002; 70(5):1182-5.
  7. Kirby, KC, Marlowe, DB, Festinger, DS, Garvey, KA, La Monaca, V. Community reinforcement training for family and significant others of drug abusers: a unilateral intervention to increase treatment entry of drug users. Drug and alcohol dependence. 1999; 56(1):85-96.
  8. Rychtarik, RG, McGillicuddy, NB. Coping skills training and 12-step facilitation for women whose partner has alcoholism: effects on depression, the partner's drinking, and partner physical violence. Journal of consulting and clinical psychology. 2005; 73(2):249-61.

Arbetsdokument

Psykosociala stödinsatser

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40