Amfetaminberoende

  • Tillstånd: Amfetaminberoende
  • Åtgärd: Naltrexon

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har god effekt på amfetaminanvändning och kvarstannande i behandling och inte är förknippad med några allvarliga biverkningar.

Kommentar: Det finns få alternativa läkemedelsbehandlingar.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Amfetaminberoende, definierat enligt DSM IV-TR.

I denna diagnos inbegrips både beroende av amfetamin och metamfetamin. Metamfetamin skiljer sig från amfetamin genom att det är enklare att tillverka illegalt och kan intas genom rökning. I Sverige har intravenös amfetaminanvändning länge dominerat det tunga missbruket av centralstimulantia, men på senare år har blandningar med metamfetamin blivit allt vanligare. Det tycks inte vara någon större klinisk skillnad mellan metamfetamin och "vanligt" amfetamin, och i diagnossystemen betecknas de alltså som utbytbara, med samma diagnoskod (F15,2 i ICD-10).

Läkemedlet naltrexon godkändes på 1990-talet som behandling för prevention av återfall i alkoholberoende. Naltrexon är en oselektiv opioidantagonist som tycks modulera det sätt på vilket hjärnans belöningssystem reagerar på alkohol och situationer som påminner om alkohol. I studier från 2000-talet, bland annat ifrån Sverige, har naltrexon visat sig dämpa amfetamininducerad eufori hos både friska försökspersoner och amfetaminberoende patienter [1, 2]. Dess exakta verkningsmekanism vid amfetaminberoende är fortfarande delvis oklar, men har sannolikt att göra med påverkan på interaktionen mellan dopamin och opioider i hjärnans belöningssystem. I litteratursökningen identifierades tre studier av åtgärden naltrexon mot tillståndet amfetaminberoende.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid amfetaminberoende tycks naltrexon

  • minska amfetaminanvändningen jämfört med placebo (cirka 14 procentenheter färre amfetaminpositiva urinprov) (begränsat vetenskapligt underlag)
  • förbättra kvarstannande i åtta till tolv veckors behandling med cirka tio procentenheter jämfört med placebo (begränsat vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I studierna rapporteras inga allvarliga biverkningar, och inga patienter har i studierna uppgett biverkning som orsak till avhopp från behandlingen. Illamående rapporteras i bägge studierna som den vanligaste biverkningen, men även huvudvärk och magbesvär förekom.

Vilka studier ingår i granskningen?

Behandling med naltrexon vid amfetaminberoende har studerats i sammanlagt tre randomiserade kliniska prövningar. I en av studierna [3] användes dock ett långverkande naltrexonimplantat som inte finns tillgängligt i Sverige. Då studien dessutom riktade sig till personer med amfetamin- och samtidigt heroinberoende, inkluderas den inte i denna granskning. Det kan dock vara värt att notera att resultaten gick i samma riktning som i de två studier som redovisas här, med signifikant bättre retention och en trend (p = 0,09) mot mindre amfetaminanvändning i naltrexongruppen jämfört med placebo (40 respektive 24 procent amfetaminnegativa urinprov).

Den första studie som inkluderats i denna granskning är en tolv veckors randomiserad kontrollerad studie som genomfördes med 80 amfetaminberoende patienter i Stockholm. Åtgärden kombinerades med kognitiv beteendeterapi i form av individuell manualbaserad återfallsprevention [4].

Den andra studien genomfördes i Minneapolis med 31 patienter och åtta veckors behandlingstid. I denna studie redovisas 14 patienter som behandlats med kombinationen naltrexon och N-acetylcystein, medan 17 patienter fick enbart placebo. Ingen psykoterapi kompletterade medicineringen. Mått på (met)amfetaminanvändning rapporteras i artikeln endast från 13 individer i naltrexongruppen. Anledningen till de ojämna gruppstorlekarna framgår inte helt tydligt, men man rapporterar endast data från patienter som återkommit för åtminstone ett uppföljningsbesök. Med andra ord redovisas inte resultaten enligt fullständig intention-to-treat. Man redovisar också relativt glest med bakgrundsdata, och det framgår exempelvis inte hur stor andel av patienterna som injicerar sin drog [5]. Sammanfattningsvis tycks naltrexon minska amfetaminanvändningen jämfört med placebo (cirka 14 procentenheter färre amfetaminpositiva urinprov) och förbättra kvarstannande i åtta till tolv veckors behandling med cirka 10 procentenheter jämfört med placebo.

Saknas någon information i studierna?

Inga viktiga effektmått saknas.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Jayaram-Lindström, N, Konstenius, M, Eksborg, S, Beck, O, Hammarberg, A, Franck, J. Naltrexone attenuates the subjective effects of amphetamine in patients with amphetamine dependence. Neuropsychopharmacology. 2008; 33(8):1856-63.
  2. Jayaram-Lindström, N, Wennberg, P, Hurd, YL, Franck, J. Effects of naltrexone on the subjective response to amphetamine in healthy volunteers. Journal of clinical psychopharmacology. 2004; 24(6):665-9.
  3. Tiihonen, J, Krupitsky, E, Verbitskaya, E, Blokhina, E, Mamontova, O, Fohr, J, et al. Naltrexone implant for the treatment of polydrug dependence: a randomized controlled trial. The American journal of psychiatry. 2012; 169(5):531-6.
  4. Jayaram-Lindström, N, Hammarberg, A, Beck, O, Franck, J. Naltrexone for the treatment of amphetamine dependence: a randomized, placebo-controlled trial. The American journal of psychiatry. 2008; 165(11):1442-8.
  5. Grant, JE, Odlaug, BL, Kim, SW. A double-blind, placebo-controlled study of N-acetyl cysteine plus naltrexone for methamphetamine dependence. Eur Neuropsychopharmacol. 2010; 20(11):823-8.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40