Amfetaminberoende

  • Tillstånd: Amfetaminberoende
  • Åtgärd: Mirtazapin

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

I litteratursökningen identifierades endast en randomiserad klinisk prövning. I denna studie inkluderade man patienter med beroende av metamfetamin. Metamfetamin skiljer sig från amfetamin genom att det är enklare att tillverka illegalt och kan intas genom rökning. I Sverige har intravenös amfetaminanvändning länge dominerat det tunga missbruket av centralstimulantia, men under senare år har blandningar med metamfetamin blivit allt vanligare. Det tycks inte vara någon större klinisk skillnad mellan metamfetamin och "vanligt" amfetamin och i diagnossystemen betecknas de som utbytbara, med samma diagnoskod (F15.2 i ICD-10).

Studien undersökte om det antidepressiva medlet mirtazapin jämfört med placebo minskade metamfetaminanvändningen. Under den första veckan använde man låg dos (15 mg) för att sedan gå upp till den normala doseringen 30 mg.

Vilken effekt har åtgärden?

  • Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av mirtazapin på amfetaminanvändning och retention i behandling för amfetaminberoende.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I studien fann man de gängse biverkningarna av mirtazapin, det vill säga trötthet (43 procent) och viktökning (10 procent).

Vilka studier ingår i granskningen?

I granskningen ingår endast en randomiserad klinisk prövning med 60 patienter som under tolv veckor behandlades med mirtazapin eller placebo [1].

Studien genomfördes i San Fransisco och riktade sig specifikt till män som hade sex med män samtidigt som de använde metamfetamin. Gruppen hade frekvent sexuellt riskbeteende och drygt hälften var hiv-smittade. Det vanligaste intagningssättet för drogen var rökning. Detta gör sammantaget att studiepopulationen inte kan sägas vara särskilt representativ för amfetaminanvändare i Sverige.

I studien undersöktes om det antidepressiva medlet mirtazapin jämfört med placebo minskade metamfetaminanvändningen. Under den första veckan använde man låg dos (15 mg) för att sedan gå upp till den normala doseringen 30 mg. Förutom mirtazapin erbjöds deltagarna 30 minuters drogfokuserad samtalsbehandling, inspirerad av KBT och MI, per vecka. Dessutom erhöll de 10 dollar per lämnat urinprov och 35 dollar för varje månatligt uppföljningsbesök, något som sannolikt bidrog till de mycket höga retentionstalen i studien (94,6 procent med endast minimal skillnad mellan behandlingsgrupperna).

Resultatet visar en statistiskt signifikant utveckling mot mindre metamfetaminanvändning i interventionsgruppen, där 19 procentenheter fler var drogfria vid tolvveckorsuppföljningen jämfört med placebo-gruppen (44 jämfört med 63 procent).

En effekt av den storleksordningen är kliniskt relevant. Det vetenskapliga underlaget är dock bristfälligt: visserligen är den aktuella studien välgjord men den är relativt liten, har ännu inte replikerats och det finns också frågetecken kring om resultaten går att generalisera till gruppen av svenska amfetaminanvändare. Det vetenskapliga underlaget för att bedöma effekten av mirtazapin vid amfetaminberoende måste därför bedömas som otillräckligt i nuläget.

Saknas någon information i studierna?

I artikeln redovisas inte på något tydligt sätt antalet positiva urinprover per vecka, förutom i en förenklad grafisk form.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Colfax, GN, Santos, GM, Das, M, Santos, DM, Matheson, T, Gasper, J, et al. Mirtazapine to reduce methamphetamine use: a randomized controlled trial. Arch Gen Psychiatry. 2011; 68(11):1168-75.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40