Alkoholmissbruk eller -beroende

  • Tillstånd: Alkoholmissbruk eller -beroende
  • Åtgärd: Kort intervention med motiverande samtal (MI) eller annan samtalsmetod

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Alkoholmissbruk- och beroende är kliniska diagnoser som definieras av kriterier i DSM/ICD.

Kort intervention (brief intervention, BI) utgörs vanligtvis av ett eller flera kortare samtal med syftet att göra patienter eller klienter med ett riskbruk, skadligt bruk, missbruk eller beroende av alkohol mer medvetna om vilka hälsorisker och andra negativa konsekvenser de utsätter sig för, samt att motivera dem till att förändra sina alkoholvanor. Metoden används exempelvis i primärvård och företagshälsovård, när patientens symtom eller medicinska test tyder på att det kan finnas alkoholproblem. Olika former av strukturerade samtal kan tillämpas, vanligt är FRAMES (feed-back, responsibility, advice, menue, empathy, self-efficacy) och motiverande samtal (se beskrivning av motiverande samtal (MI) nedan).

Kort intervention kan också inkludera utdelande av broschyrer och genomgång av resultat från medicinska test, till exempel leverprover eller andra markörer för alkoholkonsumtion. Det finns inte några allmänt vedertagna definitioner av kort intervention när det gäller val av samtalsmetodik, kompletterande insatser, samtalets längd eller antalet samtal. Vanligtvis pågår ett samtal i cirka 5–20 minuter, men kan också pågå upp till cirka 45 minuter. Kort intervention består oftast av ett samtal, men kan också inkludera upp till fem samtal. Då fler samtal ges benämns åtgärden ibland extended brief intervention. Extended brief intervention kan ibland också motsvara motivationshöjande behandling (motivational enhancement therapy, MET). Det finns inga exakta och allmänt vedertagna gränser för när en insats ska benämnas kort intervention (brief intervention), extended brief intervention eller motivationshöjande behandling.

Motiverande samtal (MI) utvecklades ursprungligen för att behandla alko-holproblem. I dag används samtalsmetoden generellt i behandling som gäller livsstilsrelaterade faktorer i verksamheter som hälso- och sjukvård, kriminalvård, socialtjänst, psykiatri och skola. MI är en metod som syftar till att öka klientens eller patientens egen motivation till beteendeförändring, i detta fall avseende narkotikabruk eller alkoholkonsumtion. Tanken är att genom samtal få fram klientens eller patientens egna tankar och idéer om sitt beteende och hur det kan förändras.

MI-rådgivaren ska ha ett empatiskt och icke-argumenterande förhållningssätt, respektera klientens eller patientens autonomi, visa tilltro till hans eller hennes egen förmåga och uppmärksamma hans eller hennes ansträngningar. Genom samtalen görs klienten eller patienten medveten om den bild som han eller hon har av sig själv och sina drog- eller alkoholproblem, hur väl den bilden stämmer överens med verkligheten, samt vilka vägar som finns till förändring. En viktig förutsättning är att MI-rådgivaren anpassar samtalet efter klientens eller patientens beredskap till förändring. MI kan användas som samtalsmetod vid kort intervention och som tillägg till psykologisk och psykosocial behandling och läkemedelsbehandling.

Vilken effekt har åtgärden?

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av kort intervention vid tillståndet alkoholberoende med avseende på granskade utfallsvariabler.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Det saknas information i studierna om oönskade effekter.

Vilka studier ingår i granskningen?

De studier som ingår i granskningen grundas på populationer bestående av patienter med dokumenterat alkoholberoende. Studier där patienter med beroende kan ingå men utan att resultat för denna (eventuellt förekommande) grupp särredovisas har exkluderats. Det gäller bland annat två inom BI-området välkända Cochrane-sammanställningar [1, 2] som båda redovisar positiva resultat för patienter med tungt drickande. Däremot redovisas inte i vilken utsträckning dessa grupper och resultat inkluderar patienter med dokumenterat beroende. Av ovan nämnda skäl har också inom BI-området centrala meta-analyser av bland annat Moyer med flera [3] och Vasilaki med flera [4] exkluderats.

Med fokus på effekten av kort intervention vid tillståndet alkoholberoende har inte någon meta-analys eller annan systematisk översikt kunnat identifieras. Tre randomiserade kontrollerade primärstudier och en observationsstudie som motsvarar inklusionskriterierna kunde identifieras och ingår därmed i granskningen. En randomiserad kontrollerad studie [5] avser cirka 350 patienter (lite skiftande beroende på analys) vid ett traumacenter i Houston, företrädesvis män (cirka 80 procent). En annan randomiserad kontrollerad studie [6] baseras på drygt 200 inneliggande patienter vid ett sjukhus i Boston. Den tredje randomiserade kontrollerade studien avser cirka 300 inneliggande patienter (män) vid ett sjukhus i Taipet, Taiwan [7]. Den observationsstudie som ingår i granskningen [8] avser 72 inneliggande män vid fyra sjukhus i Sydney.

I de fyra studierna redovisas effekt av kort intervention med avseende på sex olika konsumtionsmått baserade på uppföljningar efter tre, sex eller tolv månader. Resultaten grundas på skiftande statistiska analyser och genererar icke-signifikanta effekter alternativt små effekter åt olika håll. Samtliga fyra studier är behäftade med ganska allvarliga metodologiska oklarheter eller begränsningar.

Vad gäller effektmåttet standardglas per vecka visar resultaten från en studie [6] ingen signifikant skillnad mellan kontroll- och interventionsgrupp vare sig efter tre eller tolv månaders uppföljning. I studien av Field & Caetano från 2010 [5] kunde konstateras en mindre skillnad till förmån för interventionsgruppen (effektstorlek d = -0,07 efter sex månader och effektstorlek d = -0,17 efter tolv månader). Liu med flera (2011) [7] erhöll en signifikant (p < 0,05) skillnad till förmån för interventionsgruppen i deras ursprungliga analyser (där vissa uppgifter imputerats) men ingen signifikant skillnad då analyserna genomfördes på den grupp som hade kompletta data. Dessa resultat var desamma både då analyserna grundades på sju dagars TLFB och på QDS (avser de senaste tre månaderna, har omräknats till genomsnitt per vecka). I den ingående observationsstudien [8] redovisas en signifikant större minskning i interventionsgruppen (p < 0,05) efter sex månaders uppföljning.

Effektmåttet maximalt antal standardglas på en dag redovisas i studien av Field och Caetano (2010) [5] med ett svagt positivt utfall (effektstorlek d = - 0,18) för interventionsgruppen och vad gäller deras sexmånadersuppföljning. Motvarande resultat för tolvmånadersuppföljningen redovisas inte.

Antal tillfällen med tungt drickande(mer än fem glas) redovisas som effektmått i studierna av Saitz med flera (2009) [6] och Liu med flera (2009) [7]. I den förstnämnda studien kunde inte påvisas någon signifikant effekt vare sig vid tremånadersuppföljningen eller vid tolvmånadersuppföljningen. I den sistnämnda studien konsteras dock signifikanta effekter till förmån för interventionsgruppen både då sju dagars TLFB tillämpades (p < 0,05) och då resultat från QDS analyserades (p < 0,05). Dessa resultat kvarstod vid analyser av den grupp som hade kompletta data.

Effektmåttet antal helnyktra dagar den senaste månaden analyserades av Saitz med flera (2009) [6]. Ingen signifikant skillnad kunde konstateras.

Utfallet procent helnyktra dagar redovisas av Field och Caetano (2010) [5] i deras tolvmånadersuppföljning och visade på en relativt svag men för interventionsgruppen positiv effekt (effektstorlek d = -0,23). Motsvarande resultat från deras sexmånadersuppföljning redovisas inte.

Antal dryckesdagar den senaste veckan tillämpades som effektmått av Liu med flera (2009) [7] i deras uppföljning efter tolv månader. Både vid analyser baserade på sju dagars TLFB och på QDS påvisades en signifikant större minskning av antalet dryckesdagar i interventionsgruppen (p < 0,001). Då analyserna begränsades till gruppen med kompletta data minskade säkerheten i resultaten (p < 0,05).

De resultat som redovisats ovan ska ses mot bakgrund av att antalet studier på området är få, resultaten heterogena och att samtliga studier som ingår i granskningen är behäftade med metodologiska svagheter och begränsningar.

Saknas någon information i studierna?

Utifrån ovanstående är det inte meningsfullt att lyfta fram något särskilt som saknas. Däremot kan det finnas goda skäl för mer forskning på området med tanke på de positiva resultat som framkommit samt att de tidigare nämnda Cochrane-studierna visar positiva resultat för personer med tungt drickande som sannolikt till viss del består av patienter med alkoholberoende. Vidare finns det i ett par av de granskade studierna resultat som tyder på att BI kan bidra till att patienter med alkoholberoende söker behandling vilket därför kan övervägas som ett värdefullt effektmått.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. Kaner, EF, Beyer, F, Dickinson, HO, Pienaar, E, Campbell, F, Schlesinger, C, et al. Effectiveness of brief alcohol interventions in primary care populations. The Cochrane database of systematic reviews. 2007; (2):Cd004148.
  2. McQueen, J, Howe, TE, Allan, L, Mains, D, Hardy, V. Brief interventions for heavy alcohol users admitted to general hospital wards. The Cochrane database of systematic reviews. 2011; (8):Cd005191.
  3. Moyer, A, Finney, JW, Swearingen, CE, Vergun, P. Brief interventions for alcohol problems: a meta-analytic review of controlled investigations in treatment-seeking and non-treatment-seeking populations. Addiction (Abingdon, England). 2002; 97(3):279-92.
  4. Vasilaki, EI, Hosier, SG, Cox, WM. The efficacy of motivational interviewing as a brief intervention for excessive drinking: a meta-analytic review. Alcohol Alcohol. 2006; 41(3):328-35.
  5. Field, CA, Caetano, R. The effectiveness of brief intervention among injured patients with alcohol dependence: who benefits from brief interventions? Drug and alcohol dependence. 2010; 111(1-2):13-20.
  6. Saitz, R, Palfai, TP, Cheng, DM, Horton, NJ, Dukes, K, Kraemer, KL, et al. Some medical inpatients with unhealthy alcohol use may benefit from brief intervention. Journal of studies on alcohol and drugs. 2009; 70(3):426-35.
  7. Liu, SI, Wu, SI, Chen, SC, Huang, HC, Sun, FJ, Fang, CK, et al. Randomized controlled trial of a brief intervention for unhealthy alcohol use in hospitalized Taiwanese men. Addiction (Abingdon, England). 2011; 106(5):928-40.
  8. Heather, N, Rollnick, S, Bell, A, Richmond, R. Effects of brief counselling among male heavy drinkers identified on general hospital wards. Drug and alcohol review. 1996; 15(1):29-38.

Arbetsdokument

Psykologisk och psykosocial behandling

 

Kontakt

Stefan Brené
075-247 30 00