Alkoholberoende

  • Tillstånd: Alkoholberoende
  • Åtgärd: Naltrexon (peroralt)

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att naltrexon har en snabbt isättande effekt och ger färre tunga dryckesdagar samt har låg kostnad per effekt.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Alkoholberoende i studierna utgår från definitionen i DSM IV.

Naltrexon är en specifik opioidantagonist med endast minimal agonistisk aktivitet. Verkningsmekanismen för naltrexon vid alkoholberoende är inte fullständigt klarlagd, men det antas att påverkan på det endogena opioidsystemet spelar en viktig roll. Den i Sverige rekommenderade dosen är 50 mg peroralt en gång dagligen. Det finns också en långtidsverkande injektionslösning med 50–400 mg per injektion, en gång var fjärde vecka. Denna beredningsform är i dagsläget inte godkänd av Läkemedelsverket.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid alkoholberoende ger läkemedelsbehandling med naltrexon (peroralt)

  • en minskning med 17 procent på återgång till tungt drickande jämfört med placebo (relativ risk [RR]: 0,83, konfidensintervall [KI]: 0,76–0,90) (starkt vetenskapligt underlag)
  • en minskning med 4 procent på återgång till drickande jämfört med placebo (RR: 0,96, KI: 0,92–1,00) (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
  • en minskning med 4 procentenheter på andel dryckesdagar jämfört med placebo, weighted mean distribution (WMD): -3,89, KI: -5,75–2,04 (starkt vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Buksmärta, dimsyn, sömnighet under dagen, minskad aptit, illamående, kräkningar, trötthet, sömnsvårigheter, somnolens, letargi, svaghetskänsla, minskad libido, depression, yrsel och mardrömmar.

Onormala leverfunktionsvärden har rapporterats hos överviktiga och äldre patienter som behandlas med naltrexon i högre doser än vad som rekommenderas vid alkoholmissbruk (upp till 300 mg/dag).

Vilka studier ingår i granskningen?

Läkemedelsbehandling med naltrexon vid alkoholberoende har studerats i 47 randomiserade kontrollerade studier med sammanlagt 7 687 personer, sammanfattade i en systematisk översikt [1]. Meta-analyserna visar att kontinuerlig behandling med naltrexon leder till återgång till drickande i 4 pro-cent färre fall än placebo, och cirka 4 procentenheter färre dryckesdagar än placebo. Detta är en blygsam effekt. Däremot kan naltrexon enligt meta-analyserna minska andelen dagar med tungt drickande med cirka 20 procent jämfört med placebo. Detta är en måttlig men kliniskt signifikant effekt.

Saknas någon information i studierna?

Endast fem studier har behandlingstid på 24 veckor eller mer, och endast två studier har en behandlingstid på ett år (tolv månader i den ena studien, 54 veckor i den andra). Det saknas således studier med längre behandlingstider.

Hälsoekonomisk bedömning

Behandling med naltrexon bedöms vara förenad med en låg kostnad per kvalitetsjusterade levnadsår.

Behandling med naltrexon ger en väsentlig och väl belagd effekt i minskat tungt drickande. Det bör medföra väsentligt minskade samhällskostnader. Studierna om minskade samhällskostnader har utgått från nykterhet, men visat att den mest avgörande faktorn för besparingar är minskad inläggning i slutenvård. Ett rimligt antagande är att minskat tungt drickande har den effekten.

Det är oklart vilken betydelse minskat tungt drickande har för ökad livskvalitet. En hälsoekonomisk analys, med begränsat bevisvärde, har beräknat kostnaden till 120 000 kr per kvalitetsjusterade levnadsår. Behandlingen bör bara pågå i tre månader och kan antas ha kortvarigare effekt än akamprosat och därmed vara mindre kostnadseffektivt. Behandlingen bedöms trots det vara förenad med en låg kostnad per kvalitetsjusterade levnadsår beroende på den låga kostnaden för läkemedlet och den minskade risken för allvarliga tillstånd under tre månader. Behandlingen bedöms ha låg kostnad per kvalitetsjusterade levnadsår även då kostnaden för ett flertal behandlingskontakter inkluderats.

Referenser

  1. Rosner, S, Hackl-Herrwerth, A, Leucht, S, Vecchi, S, Srisurapanont, M, Soyka, M. Opioid antagonists for alcohol dependence. The Cochrane database of systematic reviews. 2010; (12):CD001867.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Stefan Brené
075-247 30 00