Alkoholabstinens med risk för abstinensepilepsi och delirium tremens

  • Tillstånd: Alkoholabstinens med risk för abstinensepilepsi och delirium tremens
  • Åtgärd: Neuroleptika

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att neuroleptika ger en högre risk för abstinensepilepsi och delirium tremens än behandling med bensodiazepiner vid behandling av alkoholabstinens med risk för abstinensepilepsi och delirium tremens. Läkemedlet är behäftat med en kramptröskelsänkande effekt och riskerar utlösa abstinensepilepsi med komplicerande förlopp.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Alkoholabstinens är ett tillstånd som inträder när en längre tids omfattande alkoholintag upphör, i allmänhet hos alkoholberoende personer. Tillståndet innebär dels en rad symtom och kliniska manifestationer (oro, ångest, tremor, takykardi, hypertension, sömnsvårigheter), dels risk för framför allt två abstinenskomplikationer [1]: abstinensepilepsi [2] och delirium tremens [3]. Alkoholabstinens är ett i många fall obehagligt och potentiellt allvarligt tillstånd. Behandlingsmålen får anses vara symtomlindring avseende abstinenssymtom och prevention av de båda abstinenskomplikationerna.

I Sverige har behandlingsevidensen för läkemedelsbehandling sammanfattats – förutom i föregående upplaga av nationella riktlinjer – i SBU-rapporten 2001 [4] och i Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation [5].

Vilken effekt har åtgärden?

  • Vid alkoholabstinens uppvisar antipsykotika ett liknande negativt förlopp som placebo avseende prevention av abstinensepilepsi (måttligt starkt vetenskapligt underlag).
  • Vid alkoholabstinens ger behandling med antipsykotika signifikant högre risk för abstinensepilepsi än behandling med bensodiazepiner (måttligt starkt vetenskapligt underlag).
  • Vid alkoholabstinens uppvisar antipsykotika ett liknande negativt förlopp som placebo avseende prevention av delirium tremens (måttligt starkt vetenskapligt underlag).
  • Vid alkoholabstinens ger behandling med antipsykotika signifikant högre risk för delirium tremens än behandling med bensodiazepiner (måttligt starkt vetenskapligt underlag).

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I Kaim med fleras studie beskrivs flera fall av delirium tremens och epilepsianfall i gruppen som behandlades med antipsykotika, liksom i placebo-gruppen [6]. Risken med kramptröskelsänkande effekt av antipsykotika har uppmärksammats i flera publikationer [7, 8]. I Schwarz studie inträffade ett epilepsianfall kort efter att läkemedelsbehandlingen hade inletts [9].

Vilka studier ingår i granskningen?

Ett mindre antal studier har analyserat antipsykotiska läkemedel (neuroleptika) som behandling av alkoholabstinens. Dock har endast två studier återfunnits där antipsykotika har jämförts med placebo [6, 10]. Dessa finns sammanfattade i en systematisk översikt. Samma översikt har sammanfattat tre studier där neuroleptika jämfördes med bensodiazepiner [11].

Avseende abstinensepilepsi ingick två studier [6, 10] som jämförde antipsykotika med placebo. Resultaten var lika dåliga i den behandlade gruppen som i placebo-gruppen. Skillnaden var inte signifikant, men i absoluta tal var epilepsianfall ungefär dubbelt så vanliga i behandlad grupp som i placebogruppen. Samma jämförelser kunde göras mellan neuroleptika och bensodiazepiner. Här ingick tre studier, och epilepsianfall var påfallande mycket vanligare i neuroleptikagruppen än i bensodiazepingruppen.

Avseende prevention av delirium tremens ingick samma två studier [6, 10], och även här var resultaten lika dåliga i den behandlade gruppen som i placebo-gruppen. För jämförelsen mot bensodiazepiner ingick samma två studier. Här var delirium tremens klart vanligare i neuroleptikagruppen än i bensodiazepingruppen.

Därutöver har en betydligt senare studie publicerats som jämförde ett neuroleptikum med en bensodiazepin och där abstinensepilepsi och delirium tremens rapporterades hos vardera en patient som adverse events [7]. Eftersom flera tidigare studier med samma typ av jämförelse har sammanfattats i en meta-analys, och då antalet händelser i Favres studie (ett fall i neuroleptika-gruppen, inget fall i diazepam-gruppen) är så lågt, inkluderas inte denna studie i granskningen.

Sammanfattningsvis uppvisar antipsykotika ett minst lika negativt förlopp för patienter behandlade med antipsykotika som i placebo-gruppen, med en hög andel drop-outs, delirier och abstinenskramper. Litteraturen på området är förvisso bristfällig, och det tydligaste resultaten kommer från en meta-analys som har betydande begränsningar och en begränsad överförbarhet till vår tids klinik, men de placebo-kontrollerade studier som finns tyder inte på någon effekt, och risken för kramptröskelsänkande effekter går inte att bortse från.

Saknas någon information i studierna?

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. McKeon, A, Frye, MA, Delanty, N. The alcohol withdrawal syndrome. Journal of neurology, neurosurgery, and psychiatry. 2008; 79(8):854-62.
  2. Hughes, JR. Alcohol withdrawal seizures. Epilepsy & behavior : E&B. 2009; 15(2):92-7.
  3. DeBellis, R, Smith, BS, Choi, S, Malloy, M. Management of delirium tremens. Journal of intensive care medicine. 2005; 20(3):164-73.
  4. Statens beredning för medicinsk utvärdering. Behandling av alkohol- och narkotikaproblem: en evidensbaserad kunskapssammanställning. Vol. 1. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2001.
  5. Läkemedelsverket. Behandling vid alkoholabstinens – ny rekommendation. Läkemedelsverket. 2010.
  6. Kaim, SC, Klett, CJ, Rothfeld, B. Treatment of the acute alcohol withdrawal state: a comparison of four drugs. The American journal of psychiatry. 1969; 125(12):1640-6.
  7. Favre, JD, Allain, H, Aubin, HJ, Frija-Orvoen, E, Gillet, C, Lejoyeux, M, et al. Double-blind study of cyamemazine and diazepam in the alcohol withdrawal syndrome. Human psychopharmacology. 2005; 20(7):511-9.
  8. Kosten, TR, O'Connor, PG. Management of drug and alcohol withdrawal. The New England journal of medicine. 2003; 348(18):1786-95.
  9. Schwarz, L, Schmidt, H, Jr., Stern, JA. A double-blind trial of the efficacy of promazine in the treatment of alcohol withdrawal syndrome. Diseases of the nervous system. 1968; 29(3):173-7.
  10. Sereny, G, Kalant, H. Comparative clinical evaluation of Chlordiazepoxide and Promazine in treatment of Alcohol-withdrawal syndrome. British medical journal. 1965; 1(5427):92-7.
  11. Mayo-Smith, MF. Pharmacological management of alcohol withdrawal. A meta-analysis and evidence-based practice guideline. American Society of Addiction Medicine Working Group on Pharmacological Management of Alcohol Withdrawal. JAMA : the journal of the American Medical Association. 1997; 278(2):144-51.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Stefan Brené
075-247 30 00