Alkoholabstinens

  • Tillstånd: Alkoholabstinens
  • Åtgärd: Antihistaminer

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att abstinenskomplikationer har påvisats i studier där antihistaminer prövats. Läkemedlet är behäftat med en kramptröskelsänkande effekt och riskerar att utlösa abstinensepilepsi med komplicerande förlopp.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Alkoholabstinens är ett tillstånd som inträder när en längre tids omfattande alkoholintag upphör, i allmänhet hos alkoholberoende personer. Tillståndet innebär dels en rad symtom och kliniska manifestationer (oro, ångest, tremor, takykardi, hypertension, sömnsvårigheter), dels risk för framför allt två abstinenskomplikationer [1]: abstinensepilepsi [2]och delirium tremens [3]. Alkoholabstinens är ett i många fall obehagligt och potentiellt allvarligt tillstånd. Behandlingsmålen får anses vara symtomlindring avseende abstinenssymtom och prevention av de båda abstinenskomplikationerna. I Sverige har behandlingsevidensen för läkemedelsbehandling sammanfattats – förutom i föregående upplaga av nationella riktlinjer – i SBU-rapporten 2001 [4] och i Läkemedelsverkets behandlingsrekommendation [5]. En av de preparatgrupper som har använts, bland annat i Sverige, är antihistaminergt verkande preparat med sederande effekter. Denna granskning rör förekomsten av placebo-kontrollerade studier för sådana preparat.

Vilken effekt har åtgärden?

  • Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av hydroxizin på abstinenssymtom vid alkoholabstinens.
  • Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av övriga antihistaminer på abstinenssymtom vid alkoholabstinens.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I Kaim med fleras studie beskrivs flera oönskade effekter av allvarligt slag, men det är oklart om dessa beror på behandlingen eller på ett abstinenssyndrom som inte behandlas med bättre effekt än placebo [6]. Även retrospektiva data [7] och case-rapporter [8] rapporterar förekomst av svåra abstinenskomplikationer hos hydroxizin-behandlade patienter. I Schwarz och Fjelds studie rapporteras att två fall av epilepsi inträffade kort efter att hydroxizin hade administrerats, och i gruppen förekom också fall av hallucinos [9].

Vilka studier ingår i granskningen?

Inga systematiska översikter har identifierats som analyserar antihistaminer i jämförelse med placebo. Manuella litteratursökningar har här gjorts för vart och ett av de antihistaminerga preparat som har misstänkts kunna förekomma i dokumenterad behandling av alkoholabstinens. En studie [10] använde prometazin, men inte ensamt utan i kombination med meprobamat. Här fanns inte heller någon placebo-grupp. Studien har därför inte inkluderats i granskningen.

Litteratursökningar avseende propiomazin, alimemazin eller antihistaminer som grupp adderade inga ytterligare träffar. Det kan understrykas att alimemazin, välkänt i Sverige som Theralen, har haft en omfattande användning i landet som ospecifikt sedativum, bland annat i alkoholabstinens. Trots detta finns det för preparatet ingen tillgänglig vetenskaplig dokumentation.

En litteratursökning för hydroxizin har identifierat två studier som jämför substansen med placebo. Hydroxizin är ett antihistaminergt verkande preparat som i Sverige är välkänt under försäljningsnamnet Atarax, och som används som ångestlindrande, lugnande och klådstillande läkemedel (www.fass.se). Kaim med fleras studie från 1969 [6] randomiserade patienter med alkoholabstinens till en bensodiazepin, ett antipsykotikum, tiamin, hydroxizin eller till placebo. För effektmåttet drop-out från studien (på grund av komplikationer av olika typer) var hydroxizin inte signifikant bättre än – och i absoluta tal likvärdigt med – placebo (detsamma gäller abstinensepilepsi och delirium tremens, [6]).

Schwarz och Fjelds studie från samma år har ett litet material (30 patienter) där nio av femton hydroxizin-behandlade patienter faller bort ur studien, i flera fall på grund av svåra abstinenskomplikationer. Två fall av epilepsi inträffar kort efter given läkemedelsbehandling. Data är något otydliga, och grupperna är svåra att jämföra då data inte redovisas för jämförelser vid baslinje, men både sömn och aptit är bättre i placebo-gruppen än i behandlad grupp. Inga fynd talar till preparatets fördel [9]. Underlaget bedöms dock som otillräckligt, vilket innebär att ingen slutsats kan dras.

Palestine med flera [11] inkluderade hydroxizin i sin studie, i jämförelse med haloperidol och mesoridazine, men då studien inte innehöll någon placebo-grupp inkluderas den inte här. För att sätta fynden från Kaims studie i perspektiv kan det dock nämnas att hydroxizin i studien (givet i dosen 100 mg varje timme till tillfredsställande resultat) gav ett signifikant sämre behandlingsresultat än haloperidol, som var den studerade substansen i studien, där 25 personer ingick i varje grupp (18 av 25 svarade på behandling med haloperidol, men endast 10 av 25 på behandling med hydroxizin). Förekomsten av svåra komplikationer (såsom delirium tremens och kramper) stöds också av en retrospektiv genomgång av alkoholavgiftningar med hydroxizin [7] och i case-rapporter om abstinenskramper hos patienter som har behandlats med preparatet [8].

Sammanfattningsvis har ett av preparaten i gruppen anti-histaminer testats mot placebo i en relativt stor och någorlunda välgjord studie från 60-talet där preparatet på ett allvarligt sjukdomstillstånd inte uppvisar bättre effekt än placebo och flera fall av abstinenskomplikationer (delirium tremens eller abstinenskramper) inträffar, inklusive ett dödsfall. Fynden i Schwarz och Fjelds mycket mindre och mindre väl genomföra studie pekar i samma riktning eller till nackdel för preparatet jämfört med placebo [9]. En annan studie [11] indikerar till och med en sämre effekt än en annan preparatgrupp (neuroleptika) som inte heller ses som en evidensbaserad behandling av alkoholabstinens. Inga ytterligare studier har prövat antihistaminer mot placebo under fyra decennier, och mot bakgrund av den bristfälliga effekten i Kaims studie och den höga andelen komplikationer i studierna ter det sig inte sannolikt att det kommer att göras undersökningar som på ett avgörande sätt uppvisar bättre resultat av den här preparatgruppen. Det ska dock understrykas att ovanstående avser monoterapi med antihistaminpreparat vid svår slutenvårdskrävande alkoholabstinens som är det som har behandlats i de aktuella studierna.

Saknas någon information i studierna?

Se ovan.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte bedömt den hälsoekonomiska effekten för den aktuella åtgärden vid det specifika tillståndet.

Referenser

  1. McKeon, A, Frye, MA, Delanty, N. The alcohol withdrawal syndrome. Journal of neurology, neurosurgery, and psychiatry. 2008; 79(8):854-62.
  2. Hughes, JR. Alcohol withdrawal seizures. Epilepsy & behavior : E&B. 2009; 15(2):92-7.
  3. DeBellis, R, Smith, BS, Choi, S, Malloy, M. Management of delirium tremens. Journal of intensive care medicine. 2005; 20(3):164-73.
  4. Statens beredning för medicinsk utvärdering. Behandling av alkohol- och narkotikaproblem: en evidensbaserad kunskapssammanställning. Vol. 1. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2001.
  5. Läkemedelsverket. Behandling vid alkoholabstinens – ny rekommendation. Läkemedelsverket. . 2010.
  6. Kaim, SC, Klett, CJ, Rothfeld, B. Treatment of the acute alcohol withdrawal state: a comparison of four drugs. The American journal of psychiatry. 1969; 125(12):1640-6.
  7. Dilts, SL, Keleher, DL, Hoge, G, Haglund, B. Hydroxyzine in the treatment of alcohol withdrawal. The American journal of psychiatry. 1977; 134(1):92-3.
  8. Hudson, FG, McGowan, JM, Renninger, ME, Foster, CA. Grand-mal seizures in two patients in acute alcohol withdrawal after treatment with hydroxyzine. Quarterly journal of studies on alcohol. 1967; 28(4):731-3.
  9. Schwarz, L, Fjeld, SP. Hydroxyzine in the treatment of alcoholic withdrawal syndrome. Behavioral neuropsychiatry. 1969; 1(4):7-9.
  10. Leivonen, P, Stenij, P, Thesleff, CJ. Experience with three drugs in ambulatory treatment of alcohol patients. Acta psychiatrica Scandinavica Supplementum. 1966; 192:177-81.
  11. Palestine, ML. Drug treatment of the alcohol withdrawal syndrome and delirium tremens. A comparison of haloperidol with mesoridazine and hydroxyzine. Quarterly journal of studies on alcohol. 1973; 34(1):185-93.

Arbetsdokument

Läkemedelsbehandling

 

Kontakt

Grethe Fochsen
075-247 31 40