Hjärtsvikt, NYHA II–IV, ejektionsfraktion ≤ 35 procent, trots basbehandling

  • Tillstånd: Hjärtsvikt, NYHA II–IV, ejektionsfraktion ≤ 35 procent, trots basbehandling
  • Åtgärd: Mineralkortikoidreceptorantagonister som tillägg
  • Central rekommendation: Ja

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Tillståndet har en stor till mycket stor svårighetsgrad. Åtgärden har effekt på mortalitet.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Allvarlighetsgraden av hjärtsvikt kan klassificeras i fyra funktionsklasser med New York Heart Association (NYHA) Functional Classification. Hjärtsvikt i funktionsgrupp NYHA II–IV är ett tillstånd vars symtom varierar från måttlig till mycket stor svårighetsgrad. Symtom vid hjärtsvikt beror dels på vätskeretention med andfåddhet och ödem, dels på nedsatt hjärtminutvolym med påverkan på njurfunktion och perifer cirkulation. Långvarig svår hjärtsvikt påverkar hjärnans och skelettmuskelns funktioner med ökad trötthet, nedsatt livskvalitet och ibland konfusion som följd. Farmakologisk basbehandling vid hjärtsvikt utgörs av betablockad och ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare (ARB), med eller utan tillägg av diuretika. Vid tillägg av mineralkortikoidreceptorantagonister (MRA) erhålls kompetetiv hämning av aldosteron vilket också har mild diuretisk effekt och motverkar samtidigt aktivering av renin-angiotensinsystemet (RAAS). Diuretikabehandling aktiverar RAAS och basbehandlingen är viktig både som sjukdomsmodifierande behandling och för att kunna hålla diuretikadosen så låg som möjligt.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har en stor till mycket stor svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid hjärtsvikt, NYHA II–IV, ejektionsfraktion ≤ 35 procent, trots basbehandling, ger MRA som tillägg

  • en relativ riskreduktion med 21 procent, relativ risk 0,79 (95-procentigt konfidensintervall 0,66–0,95), på mortalitet jämfört med placebo (måttligt starkt vetenskapligt underlag)
  • en relativ riskreduktion med 38 procentenheter, relativ risk 0,62 (95-procentigt konfidensintervall 0,52–0,74), på antal inläggningar på sjukhus jämfört med placebo (måttligt starkt vetenskapligt underlag).

Effekten är kliniskt relevant eftersom MRA som tillägg till basbehandling till patienter med mild hjärtsvikt NYHA I–II minskar mortalitet och återinläggning på sjukhus under en uppföljningstid på 21 månader (median). I den största randomiserade studien ingår patienter som är 55 år eller äldre. Resultaten stöds av tidigare studier med MRA i funktionsgrupper NYHA III–IV.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Mineralkortikoidreceptorblockad innebär risk för hyperkalemi. Den systematiska översikten visar att njurfunktionen inte var signifikant försämrad hos patienterna som fick mineralkortikoidreceptorblockad, relativ risk 1,35 (95-procentigt konfidensintervall 0,57–3,18) p = 0,73 och det förelåg ingen signifikant förstoring av bröstkörtlar, relativ risk 0,97 (95-procentigt konfidensintervall 0,7–2,00) p = 0,31.

Vilka studier ingår i granskningen?

I granskningen ingår en systematisk översikt [1]. Slutsatserna baseras på 3 170 personer för mortalitet och 3 384 personer för hospitalisering. Deltagarna i studierna fick mineralkortikoidreceptorantagonister alternativt placebo som tillägg till basbehandling.

Saknas någon information i studierna?

Information om livskvalitet vid tillägg av MRA till basbehandling hos patienter med hjärtsvikt saknas.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.

Referenser

  1. Hu, LJ, Chen, YQ, Deng, SB, Du, JL, She, Q. Additional use of an aldosterone antagonist in patients with mild to moderate chronic heart failure: a systematic review and meta-analysis. Br J Clin Pharmacol. 2013; 75(5):1202-12.

Fullständigt kunskapsunderlag

Fullständigt kunskapsunderlag – hjärtsvikt

 

Kontakt

Karin Palm
075-247 36 54