Akut kranskärlssjukdom och förhöjt plasmaglukos 7–11 mmol/l

  • Tillstånd: Akut kranskärlssjukdom och förhöjt plasmaglukos 7–11 mmol/l
  • Åtgärd: Intravenös insulinbehandling
  • Central rekommendation: Nej

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Åtgärden saknar visad positiv effekt på viktiga effektmått men medför ökad risk för allvarlig hypoglykemi.

Beskrivning av tillstånd och åtgärd

Förhöjt plasmaglukos är starkt förknippat med försämrad prognos i samband med akut kranskärlssjukdom. Insulinbehandling vid akut kranskärlssjukdom brukar delas upp efter vilket mål man har med behandlingen. Insulin kan ges med syfte att normalisera blodsockret och nå glykemisk kontroll. Det kan även ges tillsammans med glukos och kalium (glukos-insulin-kalium-infusion, GIK-infusion) med syfte att ge cellen näring. Man tillför då stora mängder insulin och blodglukosnivåerna är av mindre vikt. Aktuell rad avser ej behandling med GIK-infusion.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet har en stor svårighetsgrad.

Vilken effekt har åtgärden?

Vid akut kranskärlssjukdom och förhöjt P-glukos 7–11 mmol/l har intravenös insulinbehandling med infusion av insulin och glukos

  • ingen effekt på mortalitet jämfört med konventionell behandling (begränsat vetenskapligt underlag)
  • en absolut effekt på 8,5–58 procentenheter på hypoglykemi jämfört med konventionell behandling (begränsat vetenskapligt underlag).

Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma effekten av intravenös insulinbehandling med infusion av insulin och glukos på reinfarkt vid akut kranskärlssjukdom och förhöjt P-glukos 7–10 mmol/l.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Insulinbehandling kan förorsaka hypoglykemi som potentiellt kan vara farligt. I studien av Finfer et al [1] analyserades risken för död vid hypoglykemi. Moderat hypoglykemi (B-glukos 2,3–3,9) hade en hazard ratio på 1,41 (95-procentigt konfidensintervall 1,21–1,62, p < 0,001) och svår hypoglykemi (B-glukos ≤ 2,2) hade en hazard ratio på 2,10 (95-procentigt konfidensintervall 1,59–2,77).

Vilka studier ingår i granskningen?

I granskningen ingår två systematiska översikter samt en randomiserad kontrollerad studie. I den ena systematiska översikten [2] analyserades fem randomiserade kontrollerade studier som undersöker intensiv insulinterapi i samband med akut hjärtinfarkt. Därtill ingår ytterligare en systematisk översikt där man har delat upp analysen i två delar. Man analyserar dels effekten av glukos-insulin-kalium-infusion och dels effekten av infusion med insulin och glukos. I tabelleringen ingår endast data från tre randomiserade studier på effekten av infusion med insulin och glukos. Alla studier i systematiska översikten av Kansagara [2] ingår även i systematiska översikten av Zhao [3]. Därför redovisas inga data för mortalitet från översikten av Kansagara.

Den randomiserade kontrollerade studien [1] har inkluderats i granskningen för att värdera riskerna med hypoglykemier. Studien är gjord på intensivvårdspatienter men riskerna med hypoglykemier torde vara någorlunda liknande oavsett diagnos.

Slutsatserna baseras på 1 639 patienter för mortalitet vid infusion av glukos och insulin, 8 217 patienter för risken för hypoglykemi och 2 113 patienter för effektmåttet reinfarkt.

I de granskade studierna har man angivit blodglukos och inte plasmaglukos. Studierna har betydande skillnader i inklusionskriterier och vilken behandling som givits. Interventionsgruppen har haft en insulininfusion under 24 timmar enbart eller med tillägg av insulin i flerdos under tre månaders uppföljningstid.

Interventionsgrupperna i studierna har haft genomsnittligt blodglukos på 4,3–9,6 mmol/l och kontrollgrupperna 4,0–11,7. Kontrollgrupperna har fått konventionell terapi vilket inte är närmare beskrivet förutom att man i en studie gav insulin vid blodglukos > 16,0 mmol/l.

Saknas någon information i studierna?

Någon metaanalys för patientgruppen med hjärtinfarkt är ej utförd i den systematiska översikten av Kansagara [2]. Den systematiska översikten av Zhao saknar information om hypoglykemier och andra effektmått, exempelvis reinfarkt [3]. Kontrollgruppernas konventionella terapi är inte beskriven.

Hälsoekonomisk bedömning

Socialstyrelsen har inte gjort någon hälsoekonomisk bedömning för detta tillstånds- och åtgärdspar.

Referenser

  1. Finfer, S, Liu, B, Chittock, DR, Norton, R, Myburgh, JA, McArthur, C, et al. Hypoglycemia and risk of death in critically ill patients. N Engl J Med. 2012; 367(12):1108-18.
  2. Kansagara, D, Fu, R, Freeman, M, Wolf, F, Helfand, M. Intensive insulin therapy in hospitalized patients: a systematic review. Annals of internal medicine. 2011; 154(4):268-82.
  3. Zhao, YT, Weng, CL, Chen, ML, Li, KB, Ge, YG, Lin, XM, et al. Comparison of glucose-insulin-potassium and insulin-glucose as adjunctive therapy in acute myocardial infarction: a contemporary meta-analysis of randomised controlled trials. Heart. 2010; 96(20):1622-6.

Fullständigt kunskapsunderlag

Fullständigt kunskapsunderlag – kranskärlssjukdom

 

Kontakt

Karin Palm
075-247 36 54