Här hittar du som arbetar med tobaksavväjning information om vad de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder rekommenderar i dessa frågor.
Det första steget - att fråga om rökning
För att kunna erbjuda stöd att sluta röka kan hälso- och sjukvårdpersonalen behöva fråga patienten om han eller hon röker. Frågan kan ställas även om det inte är tydligt att patienten har utvecklat symtom eller någon sjukdom på grund av tobaksanvändning. Det kan också vara bra att fråga om tidigare erfarenheter av att sluta röka.
Det är viktigt att vårdpersonalen gör en enskild bedömning av när och hur frågorna ska ställas, så att det sker med lyhördhet för patientens förväntningar och värderingar. Det är viktigt att frågan upplevs som relevant och ibland kan det finnas skäl att inte fråga.
Råd och samtal på tre olika nivåer
I de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder anges tre olika åtgärdsnivåer:
Kvalificerat rådgivande samtal prioriteras högst
Av de tre nivåerna för råd och samtal om rökning ges det kvalificerade samtalet den högsta prioriteten. Därpå följer det rådgivande samtalet. Det enkla rådet ges lägst prioritet. Ett enkelt råd kan dock utgöra det första steget i en rådgivning som leder vidare till ett kvalificerat rådgivande samtal.
Råd och samtal i en hälsofrämjande anda
Alla råd och samtal om levnadsvanor bör ges i en hälsofrämjande anda. Med hälsofrämjande menas att de stödjer individens möjlighet att öka kontrollen över sin egen hälsa och att förbättra den.
Ett hälsofrämjande samtal stärker patientens tro på sin förmåga att kunna påverka den egna hälsan (empowerment)i en positiv riktning. Hälso- och sjukvårdspersonalens roll i ett sådant samtal är framförallt att ge patienten kunskap, verktyg och stöd.
Telefonrådgivning
En alternativ form av behandling vid dagligrökning hos vuxen är proaktiv telefonrådgivning, som har fått prioritering 3 i riktlinjerna. Telefonrådgivning kan också användas som ett komplement till de övriga formerna av råd och samtal.
Proaktiv telefonrådgivning innebär att personen initialt själv ringer till en telefonlinje för att få hjälp och stöd med att sluta röka eller snusa. Rådgivaren följer därefter upp samtalet, efter överenskommelse, genom att ringa upp för att höra hur det går och för att ge ytterligare stöd.
Sluta-röka-linjen, 020-84 00 00 eller 0771-84 10 10, kan ge proaktiv telefonrådgivning. Sluta-röka-linjen är vetenskapligt utvärderad och drivs av Stockholms Läns landsting med ekonomiskt stöd från regeringen genom Statens folkhälsoinstitut. Man kan skicka remiss till Sluta-röka-linjen.
Webb- och datorbaserad rådgivning
En alternativ form av behandling vid dagligrökning hos vuxna är webb- och datorbaserad rådgivning, som har fått prioritering 5 i riktlinjerna. Webb- och datorbaserad rådgivning kan också användas som ett komplement till de övriga formerna av råd och samtal.
Ett exempel på webbaserad rådgivning är Vårdguidens självhjälpsprogram för tobaksavväjning. Programmet är utvecklat i samarbete med Sluta-röka-linjen.
Läkemedel för tobaksavvänjning
Riktlinjerna för rökning rekommenderar i första hand att man försöker sluta röka utan läkemedel, i andra hand med hjälp av nikotinläkemedel, prioritet 4; i tredje hand med vareniklin (Champix), prioritet 5; och i fjärde hand med bupropion (Zyban), prioritet 6. De två sistnämnda är receptbelagda läkemedel som ingår i läkemedelsförmånssystemet om de ordineras tillsammans med motiverande stöd. Behandling med läkemedel har fått en lägre prioritet på grund av risken för biverkningar.