Otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen med diabetes

  • Tillstånd: Otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen med diabetes
  • Åtgärd: Kvalificerat rådgivande samtal

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har stor till mycket stor svårighetsgrad och att åtgärden tycks ha stor effekt på fysisk aktivitet.

Kommentar

Tillståndets svårighetsgrad är något större än för personer med otillräcklig fysisk aktivitet generellt.

Hur allvarligt är tillståndet?

Kraftigt till mycket kraftigt förhöjd risk för sjukdom, sänkt livskvalitet och förtida död.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Vid otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen med diabetes ger kvalificerat rådgivande samtal en större ökning av den fysiska aktivitetsnivån än enkla råd eller rådgivande samtal (låg–måttlig evidensstyrka).

Regelbunden fysisk träning vid typ 2-diabetes påverkar positivt såväl insulinkänsligheten som andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, exempelvis blodfettsprofil och blodtryck. Detta är av stor betydelse eftersom risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom är tre- till fyrfaldigt ökad vid diabetessjukdom. Effekten av kvalificerat rådgivande samtal för personer med otillräcklig fysisk aktivitet och diabetes har studerats i 3 randomiserade kontrollerade studier med totalt 510 patienter [1-3].

I en studie [1] med 100 deltagare bestod interventionen av MI-baserat rådgivande samtal i 30 minuter vid 3 tillfällen, informationsmaterial samt uppföljning per telefon 3 gånger. Det gav ingen signifikant skillnad i fysisk aktivitetsnivå (mätt med frågeformuläret PASE) jämfört med sedvanlig vård.

I en annan studie [2] med 340 deltagare fick både interventions- och kontrollgrupp 30 minuters rådgivande samtal om kost och fysisk aktivitet, samt en informationsbroschyr och dagbok. Interventionsgruppen fick dessutom ytterligare 30 minuters strukturerad rådgivning om fysisk aktivitet där bland annat motivation, hur man ökar den egna förmågan till förändring (self-efficacy), stöd av familjemedlem, patientens förståelse och begränsningar diskuterades. Deltagare i interventionsgruppen fick också uppföljande telefonsamtal var tredje månad. Efter 24 månader hade den fysiska aktivitetsnivån, uttryckt som METs (metabolic equivalents) timmar per vecka (det vill säga METs multiplicerat med antal timmar personen är aktiv), ökat från 0,8 till 27,1 i interventionsgruppen, och från 1,0 till 4,1 i kontrollgruppen.

I den tredje studien [3], med 70 deltagare, bestod interventionen av kvalificerat rådgivande samtal enligt transteoretisk modell i 30 minuter vid 2 tillfällen, en informationsbroschyr samt uppföljning per telefon vid 2 tillfäl-len. Detta jämfördes med en kontrollgrupp som fick enkla råd och en informationsbroschyr. Efter 12 månader var andelen som uppfyllde rekommenderad nivå av fysisk aktivitet 57 procent bland deltagare som fått kvalificerat rådgivande samtal, jämfört med 10 procent i kontrollgruppen.

Sammanfattningsvis visar 2 av 3 studier att kvalificerat rådgivande samtal leder till en signifikant ökning av den fysiska aktivitetsnivån mätt med validerade frågeformulär [2-3].

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom Socialstyrelsen inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag.

Referenser

  1. Clark, M, Hampson, SE, Avery, L, Simpson, R. Effects of a tailored lifestyle self-management intervention in patients with type 2 diabetes. Br J Health Psychol. 2004; 9(Pt 3):365-79.
  2. Di Loreto, C, Fanelli, C, Lucidi, P, Murdolo, G, De Cicco, A, Parlanti, N, et al. Validation of a counseling strategy to promote the adoption and the maintenance of physical activity by type 2 diabetic subjects. Diabetes Care 2003; 26(2):404-8.
  3. Kirk, AF, Mutrie, N, Macintyre, PD, Fisher, MB. Promoting and maintaining physical activity in people with type 2 diabetes. Am J Prev Med. 2004; 27(4):289-96.

 

Kontakt

Anna Mattsson
075-247 30 46