Otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen med diabetes

  • Tillstånd: Otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen med diabetes
  • Åtgärd: Rådgivande samtal med särskild uppföljning (med eller utan tillägg)

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har stor till mycket stor svårighetsgrad och att åtgärden har måttlig effekt.

Kommentar

Det finns andra åtgärder vid otillräcklig fysisk aktivitet hos personer med diabetes som har bättre effekt (se Kvalificerat rådgivande samtal vid otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen med diabetes). Åtgärden tycks inte ha effekt för män med diabetes, men har effekt för personer med otillräcklig fysisk aktivitet generellt (se Rådgivande samtal med särskild uppföljning med eller utan tillägg vid otillräcklig fysisk aktivitet hos vuxen).

Hur allvarligt är tillståndet?

Kraftigt till mycket kraftigt förhöjd risk för sjukdom, sänkt livskvalitet och förtida död.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

  • Vid otillräcklig fysisk aktivitet hos kvinnor med diabetes kan rådgivande samtal med särskild uppföljning leda till ökad fysisk aktivitetsnivå jämfört med rådgivande samtal utan särskild uppföljning (låg evidensstyrka).
  • Vid otillräcklig fysisk aktivitet hos män med diabetes tycks rådgivande samtal med särskild uppföljning inte leda till ökad fysisk aktivitetsnivå jämfört med rådgivande samtal utan särskild uppföljning (låg evidensstyrka).

Regelbunden fysisk träning vid typ 2-diabetes påverkar positivt såväl insulinkänsligheten som andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, exempelvis blodfettsprofil och blodtryck. Detta är av stor betydelse eftersom risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom är tre- till fyrfaldigt ökad vid diabetessjukdom.

Effekten av rådgivande samtal med särskild uppföljning för personer med otillräcklig fysisk aktivitet och diabetes har studerats i en randomiserad kontrollerad studie [1] med 78 deltagare. Deltagare i såväl interventions- som kontrollgrupp genomgick ett utbildningsprogram vid 2 tillfällen, där man bland annat fick information om fördelar med fysisk aktivitet. Därefter fick interventionsgruppen både skriftliga och muntliga instruktioner om effektiv träning, och vid varje återbesök (6 tillfällen under 1 års tid) uppmuntrades till en ökning av den fysiska aktivitetsnivån. Både interventions- och kontrollgrupp registrerade sin fysiska aktivitetsnivå med hjälp av dagbok. Efter 12 månader var andelen regelbundet fysiskt aktiva 38 procent i interventionsgruppen och 54 procent i kontrollgruppen bland män. Motsvarande siffror bland kvinnor var 70 respektive 50 procent. Rådgivning med särskild uppföljning hade alltså effekt för kvinnor men inte för män.

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom Socialstyrelsen inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag.

Referenser

  1. Vanninen, E, Uusitupa, M, Siitonen, O, Laitinen, J, Lansimies, E. Habitual physical activity, aerobic capacity and metabolic control in patients with newly-diagnosed type 2 (non-insulin-dependent) diabetes mellitus: effect of 1-year diet and exercise intervention. Diabetologia. 1992; 35(4):340-6.

 

Kontakt

Anna Mattsson
075-247 30 46