Ohälsosamma matvanor hos vuxen med blodfettsrubbningar

  • Tillstånd: Ohälsosamma matvanor hos vuxen med blodfettsrubbningar
  • Åtgärd: Kvalificerat rådgivande samtal

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att tillståndet har stor till mycket stor svårighetsgrad och att åtgärden har måttlig effekt på matvanor.

Kommentar

Det vetenskapliga underlaget om effekt av åtgärden specifikt för personer med blodfettsrubbningar är svagt. Socialstyrelsen har därför bedömt åtgärdens effekt utifrån det vetenskapliga underlaget för personer med ohälsosamma matvanor generellt (se Kvalificerat rådgivande samtal vid ohälsosamma matvanor hos vuxen). Eftersom tillståndets svårighetsgrad är något större har åtgärden rangordnats ett steg högre än för personer med ohälsosamma matvanor generellt.

Hur allvarligt är tillståndet?

Kraftigt till mycket kraftigt förhöjd risk för sjukdom, sänkt livskvalitet och förtida död.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Vid ohälsosamma matvanor hos vuxen med blodfettsrubbningar tycks kvalificerat rådgivande samtal inte ge en större minskning av fettintag, intag av mättat fett, enkelomättat fett eller fleromättat fett jämfört med rådgivande samtal med särskild uppföljning (låg evidensstyrka).

Kvalificerat rådgivande samtal för personer med ohälsosamma matvanor och blodfettsrubbningar har studerats i en randomiserad kontrollerad studie [1] med 141 män och kvinnor. Samtliga deltagare gavs kostrådgivning enligt NCEPII steg 1 (det vill säga National Education of Cholesterol Program II, vilket är amerikanska riktlinjer för vad man ska förändra i sina levnadsvanor för att sänka kolesterol), i syfte att minska blodfettsnivåer. Kostrådgivningen gavs vid 4 tillfällen, 90 minuter per gång, i form av föreläsningar. Rådgivningen betonade kvalitet och kvantitet av fett, magra livsmedelsval, portionsbegränsning, ökat intag av frukt och grönsaker samt ökat intag av lösliga fibrer. För interventionsgruppen tillkom även 1 tillfälle (60 minuter) med patientcentrerade övningar i mindre grupper, utifrån stages of change-teoretiska ramverk. Patienterna fick delge varandra sina erfarenheter, såsom lösningar för dagliga aktiviteter, och känslor och tankar som påverkar val av mat. För att kunna ge varje deltagare passande aktiviteter mättes deras ”readiness-to-change” vid sessionens början. Efter 40 veckor var det ingen skillnad mellan interventions- och kontrollgrupp i intag av fett, mättat fett, enkelomättat fett eller fleromättat fett.

Hälsoekonomisk bedömning

Ej bedömbar, eftersom Socialstyrelsen inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för raden.

Referenser

  1. Nasser, R, Cook, SL, Dorsch, KD, Haennel, RG. Comparison of two nutrition education approaches to reduce dietary fat intake and serum lipids reveals registered dietitians are effective at disseminating information regardless of the educational approach. J Am Diet Assoc. 2006; 106(6):850-9.

 

Kontakt

Anna Mattsson
075-247 30 46