Hög risk för fall hos äldre i särskilt boende och sjukhusmiljö

  • Tillstånd: Hög risk för fall hos äldre i särskilt boende och sjukhusmiljö
  • Åtgärd: Fallpreventiva åtgärder

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att ålder i sig är en riskfaktor för fall. Risken för fall är högre bland äldre i särskilt boende och sjukhusmiljö än bland dem som bor i ordinärt boende (se under rubriken ”Relaterat” till vänster).

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet innebär en hög risk för frakturer med en mycket hög påverkan på livskvalitet och funktion. Det finns en hög risk för framtida frakturer med ytterligare påverkan på livskvalitet och förtida död.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

  • Vid hög risk för fall hos äldre i särskilt boende har teambaserade, multiprofessionella, individanpassade fallpreventiva interventioner som även inkluderar fysisk träning av balans och styrka effekt på fallfrekvensen och fallrisken (måttlig evidensstyrka).
  • Vid hög risk för fall hos äldre i sjukhusmiljö har fallpreventiva interventioner effekt på fallfrekvensen och fallrisken (måttlig evidensstyrka).
  • Vid hög risk för fall hos äldre i sjukhusmiljö har handledd fysisk träning med balans- och styrkeövningar effekt på fallrisken (måttlig evidensstyrka).

Enligt Prevention of Falls Network Europe (ProFaNE) konsensus definieras ett fall som ”en oväntad händelse där en person hamnar på marken, golvet eller lägre nivå oavsett om skada inträffar eller ej.”[1].

Litteratursökningen identifierade en systematisk översikt som innefattade 41 studier och sammanfattar effekten av singel- och multifaktoriella interventioner såsom fysisk träning, medicinering, behandling av urinvägsinfektion, nutrition, kognitiv träning, anpassning av boendemiljö, gånghjälpmedel, kommunikations- och ADL-hjälpmedel, socialt nätverk samt undervisning på fallfrekvens (antal fall per personår) och/eller fallrisk (antal personer med fall) hos personer över 65 år i särskilt boende och sjukhusmiljö [2]. Totalt ingick 25 422 personer.

Sammanfattningsvis visar översikten att teambaserade multiprofessionella, individanpassade och fallpreventiva interventioner, som även inkluderar fysisk träning av balans och styrka, har effekt på fallfrekvensen: rate ratio (RaR) 0,60 (95-procentigt konfidensintervall: 0,51–0,72) och fallrisk: risk ratio (RR) 0,85 (95-procentigt konfidensintervall: 0,77–0,95) hos äldre i särskilt boende.

För äldre som vårdas i sjukhusmiljö under minst tre veckor har fallpreventiva interventioner effekt på fallfrekvensen: RaR 0,69 (95-procentigt konfidensintervall: 0,49–0,96) och fallrisk: RR 0,73 (95-procentigt konfidensintervall: 0,56–0,96). Handledd fysisk träning med balans- och styrkeövningar har effekt på fallrisken: RR 0,44 (95-procentigt konfidensintervall: 0,20–0,97).

Hälsoekonomisk bedömning

Den hälsoekonomiska effekten går inte att bedöma, eftersom Socialstyrelsen inte har sökt efter hälsoekonomiskt underlag för åtgärden.

Referenser

  1. Lamb, S, Jørstad-Stien, E, Hauer, K, Becker, C, Outcomes, obotPFNEa. Development of a common outcome data set for fall injury prevention trials: the Prevention of Falls Network Europe consensus. JAGS 2005; 53(9):1618-22.
  2. Cameron, ID, Murray, GR, Gillespie, LD, Robertson, MC, Hill, KD, Cumming, RG, et al. Interventions for preventing falls in older people in nursing care facilities and hospitals. Cochrane Database Syst Rev. 2010; (1):CD005465.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)

 

Kontakt

Maria Eriksson
075-247 38 37