Om riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar

I dessa nationella riktlinjer ger Socialstyrelsen rekommendationer om vård av rörelseorganens sjukdomar. Riktlinjerna vänder sig till beslutsfattare och andra verksamma inom hälso- och sjukvården. Riktlinjerna är ett stöd för dem som fattar beslut om hur resurserna ska fördelas inom vården av rörelseorganens sjukdomar.

I vilken fas är arbetet med riktlinjerna?

En slutlig version av dessa riktlinjer är färdig. Läs mer om hur vi tar fram riktlinjer.

Uppdatering av riktlinjerna

I december 2014 uppdaterades tre rekommendationer i riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar. Två av de uppdaterade rekommendationerna avser osteoporos och en avser ankyloserande spondylit. Bakgrunden till att rekommendationerna har uppdaterats är dels att det finns en betydande underdiagnostisering av osteoporos, dels att kunskapsläget har förändrats.

Samtliga uppdateringar är införda i Stöd för styrning och ledning och i bilagorna som hör till riktlinjerna och finns att ladda ner eller beställa under Ladda ner/beställ riktlinjerna ovan.

Läs mer om 2014 års uppdatering av riktlinjerna för rörelseorganens sjukdomar

Varför är det viktigt med nationella riktlinjer?

Rörelseorganens sjukdomar, alltså sjukdomar i musklerna, lederna och skelettet, är vanligast bland de självrapporterade sjukdomarna och orsakar både stort lidande och stora samhällsekonomiska konsekvenser. Dessa sjukdomar är den vanligaste anledningen till att personer har ont, får en nedsatt arbetsförmåga, blir långtidssjukskrivna och får sjuk- och aktivitetsersättning.

De nationella riktlinjerna ger sjukvården hjälp att välja ut och erbjuda den vård som gör största möjliga nytta för patienten till en rimlig kostnad.

Riktlinjerna innehåller rekommendationer om osteoporos, artros och inflammatoriska reumatiska sjukdomar.

På vilket sätt berörs vårdgivare och beslutsfattare?

Tillämpning av kunskapsbaserade metoder har en stor betydelse för att behandlingen av rörelseorganens sjukdomar ska lyckas. På många områden har man varit oense kring vilka metoder som ger bäst effekt och vilka metoder som inte bör användas.

Nationella riktlinjer ökar möjligheterna att sprida kunskapen. Det blir tydligt för vårdgivaren att vissa behandlingar bör införas eller få utökade resurser medan andra bör minskas eller avvecklas helt.

Det är särskilt viktigt att primärvården får verktyg för att säkerställa att patienterna i tid får effektiv behandling eftersom det är inom primärvården som många av dessa sjukdomar upptäcks. Riktlinjerna tittar noga på diagnostik och utredning.

Genom riktlinjerna får även beslutsfattarna bättre förutsättningar att fördela resurserna efter gruppens behov. En ökad kunskap om vårdens innehåll och hur vården använder resurserna möjliggör också en mer enhetlig och säker uppföljning och utveckling av vården.

Hur kommer patienterna att påverkas?

Riktlinjerna innebär att vården kan erbjuda patienterna en kunskapsbaserad och därmed god och säker vård. Riktlinjer medför även att vården blir mer likvärdig oavsett var man bor, eftersom sjukvården får samma kunskap att utgå ifrån.

Kontakt

Karin Palm
075-247 36 54