Schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd och samsjuklighet med missbruk eller beroende

  • Tillstånd: Schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd och samsjuklighet med missbruk eller beroende
  • Åtgärd: Behandling med psykosociala åtgärder för missbruk eller beroende samtidigt med åtgärder för den psykiska sjukdomen

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att det vetenskapliga underlaget för åtgärdens effekt är otillräckligt.

Kommentar

Socialstyrelsen hänvisar även till de åtgärder som rekommenderas i de nationella riktlinjerna för missbruk och beroende.

Hur allvarligt är tillståndet?

Konsekvenser av en utebliven åtgärd: För personer med samsjuklighet kan en utebliven insats öka risken för återfall eller risken för att bli hemlös eller drabbas av annan utsatthet. Det gäller såväl i akutsituationer som i den långsiktiga planeringen.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

Vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd och samsjuklighet med missbruk eller beroende

  • är det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att avgöra om någon psykosocial metod, som motiverande samtal (MI) enbart, kognitiv beteendeterapi enbart eller kombinationen av kognitiv beteendeterapi och MI eller social färdighetsträning i grupp, har bättre effekt på missbruket än standardbehandling
  • minskar bortfallet från behandling med kognitiv beteendeterapi (evidensstyrka 2)
  • minskar inte bortfallet från behandling med MI (evidensstyrka 2).

En Cochrane-översikt [1] redovisar 25 RCT-studier (2 478 patienter) av psykosociala interventioner med målet att ändra missbruk eller beroende hos personer med svår psykisk sjukdom. Av dessa redovisas 22 studier i metaanalyser, varav 8 rör samordnande modeller (se rad 38). Specifika, korta behandlingar för missbruket i tillägg till standardbehandling för psykossjukdomen redovisas i 14 studier; motivationsskapande intervju enbart (MI) redovisas i 5 stu-dier (n = 338), kognitiv beteendeterapi enbart redovisas i 4 studier (n = 260), kombination av MI och kognitiv beteendeterapi redovisas i 3 studier (n = 276) samt social färdighetsträning i grupp redovisas i 2 studier (n = 94). Ingen av de nämnda interventionerna inriktade på missbruket visar någon effekt på missbruket i jämförelse med standardbehandlingen, frånsett att en studie av MI (n = 93; relativ risk 0,69; konfidensintervall 0,5 till 0,8; NNT 4, konfidensintervall 3 till 12) visar att fler personer kommer till första uppföljningskontakten. I en annan studie fann man att flera personer avstod från att dricka alkohol (n = 28; relativ risk 0,36; konfidensintervall 0,2 till 0,8; NNT 2, konfidensintervall 2 till 5). Kognitiv beteendeterapi enbart visade att färre personer avbröt behandlingen (4 studier, n = 260; p = 0,02; relativ risk 0,61; konfidensintervall 0,4 till 0,9), medan enbart MI inte visade någon skillnad i avbrott från behandling jämfört med sedvanlig behandling (5 studier, n = 338; relativ risk 0,96; konfidensintervall 0,6 till 1,5).

Sammantaget rör det sig om få studier för varje typ av metod och med olika design (jämförelsegrupper och mått) och med höga bortfall, varierande programtrohet samt svårigheter att poola och tolka resultat, vilket medför att evidensstyrkan får betraktas som måttlig. Det finns också ett klart behov av fler studier. En ny systematisk översikt med samma författare som för Cochrane-rapporten (utom en), även inkluderande icke-experimentella studier, har nyligen publicerats [2]. Denna ändrar inte slutsatserna.

I en annan översikt redovisas 45 kontrollerade och 23 kvasiexperimentella studier [3]. I studierna, som alla har tillägg av en intervention för missbruket utöver sedvanlig psykosbehandling, ingår rådgivning individuellt och i grupp, familjeinterventioner, case management, institutionsvård, ”contingency management” (konsekvenspedagogik, det vill säga positiv och negativ feedback avseende önskvärd förändring) och interventioner för personer inom kriminalvården. Interventionerna varierar avseende hur specifika de är rörande missbruket, men MI och kognitiv beteendeterapi kan ingå.

Resultaten redovisas som antalet studier för varje intervention som visar effekt på missbruket, den psykiska hälsan och/eller andra effekter, i förhållande till samtliga studier som har undersökt detta. Man gör dock inga metaanalyser. Med den beräkningen finner man ett visst stöd för effekt på missbruket av contingency management (fyra av fem studier, fyra studier är experimentella samtliga med olika slags positiva resultat), av gruppstöd (sju av åtta studier, fyra experimentella varav tre med positiva resultat) och av institutionsvård (under minst tolv månader) sju av tolv studier (samtliga kvasiexperimentella). Effekten på den psykiska hälsan framstår som mindre tydlig i denna form av redovisning. Liksom i Cochrane-översikten påtalas metodproblemen i att sammanställa och jämföra resultat och att det finns ett stort behov av bättre studier.

I en översikt [4] som också inkluderar andra diagnoser än schizofreni ingår både RCT-studier och kvasiexperimentella studier. Fyra studier rör schizofreni, varav två är experimentella och dessa ingår i Cochrane-översikten från 2008. En av dessa (kognitiv beteendeterapi plus MI) visar ett positivt resultat på missbruket när det gäller återfall, vilket inte framkommer i metaanalysen i Cochrane-översikten.

Psykosociala interventioner för personer med schizofreni eller liknande tillstånd bör följa riktlinjerna för sådana åtgärder även om personen har ett missbruk eller beroende. Behandlingen för missbruk eller beroende bör följa riktlinjerna för sådan behandling även om patienten har en psykisk sjukdom, vilket konkluderas i översikten av Tiet och Mausbach från 2007.

Vetenskapligt underlag för kostnadseffektivitet

Ej bedömbar, eftersom det saknas studier och några kostnadsberäkningar inte har genomförts.

Referenser

  1. Cleary, M, al., e. Psychosocial interventions for people with both severe mental illness and substance misuse. (review) Cochrane Collboration 2008; (1).
  2. Cleary, M, al., e. Psychosocial treatments for people with co-occurring severe mental illness and substance misuse: systematic review. J Adv Nurs. 2009; 65(2):238-58.
  3. Drake, R, O´Neal, E, Wallach, M. A systematic review of psychosocial research on psychosocial interventions for people with co-occurring severe mental substance use disorders. Journal of Substance Abuse treatment 2008; 34:123-38.
  4. Tiet, Q, Mausbach, B. Treatments for Patients with dual diagnosis: A review. Alcoholism: Clinical and Experimental Research. 2007; 31(4).

 

Kontakt