Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som har kontakt med familj eller närstående

  • Tillstånd: Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som har kontakt med familj eller närstående
  • Åtgärd: Gemensam psykopedagogisk utbildning till personen och anhöriga

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Hälso- och sjukvården och socialtjänsten bör

  • erbjuda personer med schizofreni och deras anhöriga gemensam utbildning (prioritet 1).

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är åtgärdens stora patientnytta och att åtgärden har hög evidens för effekt.

Hur allvarligt är tillståndet?

Konsekvenser av en utebliven åtgärd: Om insikten om sjukdomen och dess yttringar är svag kan risken för brister i följsamhet till råd och ordinationer antas bli högre.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

Vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd minskar återfallen eller återinläggningarna med gemensam utbildning till personen och de anhöriga, i tillägg till sedvanlig behandling,

  • i 7 till 12 månader efter insatsen i jämförelse med sedvanlig behandling (evidensstyrka 1)
  • oavsett antal sessioner och under vilken tidsperiod insatsen varade (evidensstyrka 2).

Två systematiska översikter föreligger, båda noggrant genomförda och av god kvalitet. Den senaste [1] är inriktad på att särskilt undersöka betydelsen av utbildning riktad enbart till patienten, eftersom denna insats är vanlig i kliniken. Den består av arton studier (1 867 patienter) och av dessa riktade sig fem enbart till patienten, sex enbart till de anhöriga och sju till både patienten och de anhöriga. I de studier som riktade sig både patienter och anhöriga fick kontrollgrupperna sedvanlig behandling i sex studier och bestod av en fritidsgrupp i en studie. Resultaten analyseras avseende återfall och återinläggningar, ökad kunskap om sjukdomen, följsamhet till ordinerad medicinering och funktion. Lincoln 2007 [1] finner att åtgärder tillsammans med patienten minskar återfallen eller återinläggningarna på sjukhus (N = 6; effekt-storlek 0,48; konfidensintervall 0,10 till 0,85; p = 0,00), men finner inga signifikanta förbätt-ringar av symtomen (N = 3; effektstorlek 0,33; konfidensintervall −0,26 till +0,93; p = 0,14).

En tidigare översikt från 2005 (studier till och med 2004) består av tio studier (1 125 patienter) av vilka sex också ingår i översikten från 2007 [2]. Nio av studierna i denna rör utbildning till patienter och anhöriga. Översikten visar resultat i samma riktning som den senare.

En jämförelse av effekten gjordes också mellan studier med elva eller fler sessioner och studier med tio eller färre sessioner. De interventioner som innebar elva eller fler sessioner (poolade data från två RCT-studier, n = 114) talade till insatsens fördel i jämförelse med kontrollbetingelsen (relativ risk 0,6; konfidensintervall 0,34 till 0,99; NNT 6, konfidensintervall 3 till 83) när det gäller återfall i akut sjukdom (utan återinläggning) vid 9 och 18 månaders uppföljning. De kortare åtgärderna (tio sessioner eller färre) gick åt samma håll: återfall och återinläggningar blev signifikant mindre vanliga (relativ risk 0,85; konfidensintervall 0,74 till 0,98; NNT 12, konfidensintervall 6 till 83), resultatet gäller poolade data från sex RCT-studier, n = 746.

Antalet sessioner i studierna ligger i intervallet två till tretton sessioner, och de tidsperioder som anges varierar mellan 20 och 52 veckor.

Vetenskapligt underlag för kostnadseffektivitet

Samtidig utbildning till personen och de anhöriga har bedömts vara kostnadseffektiv – både i jämförelse med ingen utbildning för vare sig personen eller de anhöriga, och i jämförelse med utbildning till enbart personen (skattad).

Ej bedömbar, för samtidig utbildning till personen och de anhöriga i jämförelse med utbildning till enbart anhöriga. Kostnadsberäkningar finns, men kostnadseffektiviteten har inte kunnat bedömas.

Referenser

  1. Lincoln, TM, Wilhelm, K, Nestoriuc, Y. Effectiveness of psychoeducation for relapse, symptoms, knowledge, adherence and functioning in psychotic disorders: a meta-analysis. Schizophr Res. 2007; 96(1-3):232-45.
  2. Pekkala, E, Merinder, L. Psychoeducation for schizophrenia. Cochrane Database Syst Rev. 2002; (2):CD002831.

 

Kontakt