Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd och kvarstående positiva eller negativa psykossymtom

  • Tillstånd: Personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd och kvarstående positiva eller negativa psykossymtom
  • Åtgärd: Stödterapi eller stödsamtal (insatsen avser inte stödjande samtal som sker i samband med uppföljning av pågående behandling eller insats)

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Hälso- och sjukvården kan

  • i undantagsfall erbjuda stödterapi i syfte att minska kvarstående symtom vid schizofreni (prioritet 10).

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har liten patientnytta vid detta tillstånd. Det finns alternativa åtgärder för behandling vid samma tillstånd med hög evidens för effekt.

Hur allvarligt är tillståndet?

Konsekvenser av en utebliven åtgärd: Personer besväras av kvarstående positiva och negativa symtom trots medicinering.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

Vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd med kvarstående positiva eller negativa psykossymtom

  • tycks stödterapi vara mindre effektivt när det gäller generell funktion i jämförelse med kognitiv beteendeterapi och när det gäller återinläggning på sjukhus, jämfört med annan specifik psykologisk behandling (evidensstyrka 3)
  • är det vetenskapliga underlaget otillräckligt för att bedöma om stödterapi som tillägg till sedvanlig behandling ger bättre effekt jämfört med sedvanlig behandling.

De inkluderade studierna omfattar stödterapi eller stödsamtal med mål att individen ska bibehålla sin aktuella funktionsnivå eller sina aktuella copingstrategier.

Översikten inkluderar 21 studier med 1 683 patienter [1]. I alla studier gavs stödterapi som tillägg till sedvanlig behandling (inklusive antipsykosmedicinering), som i översikten definierades som den patienterna skulle ha fått om de inte deltog i studien. Stödterapi plus sedvanlig behandling jämfördes antingen med enbart sedvanlig behandling, i 4 studier, eller med andra specifika behandlingar: 12 med KBT, 3 med familjeterapi, 3 med färdighetsträning och därutöver en variation av olika terapier. I studierna finns variation i kontaktfrekvensen, oftast två gånger per vecka, men även en gång per vecka eller var fjortonde dag under en period av fem veckor upp till tre år. Uppföljningarna var som längst sex månader.

I fyra studier gjordes jämförelser med enbart sedvanlig behandling, och man fann inga skillnader i de få och olika mått som ingick i dessa jämförelser (inga siffror har angetts). I jämförelse med andra specifika behandlingar medförde stödterapi (som gavs i tillägg till sedvanlig behandling) oftare inläggning på sjukhus (N = 3, n = 241; relativ risk 2,12; konfidens-intervall 2,12 till 3,6; NNT 8), men inga skillnader i återfall (N = 5, n = 270; relativ risk 1,18; konfidensintervall 0,9 till 1,5). När det gäller generell funktion var stödterapi mindre effektivt jämfört med kognitiv beteendeterapi på kort och medellång sikt (en studie vardera, n = 70 respektive n = 67) samt på lång sikt (N = 2, n = 78; effektstorlek −0,50; konfidensintervall −1,0 till −0,04).

Patienterna var mindre tillfredsställda med stödterapi än med kognitiv beteendeterapi (N = 1; relativ risk 3,19; konfidensintervall 1,0 till 10,1; NNT 4, konfidensintervall 2 till 736). Resultatet på psykisk hälsa och symtom jämfört med andra terapier var oklart.

I de studier som ingår i översikten har man studerat effekten av enbart stödterapi eller stödsamtal utanför de sammanhang som de vanligtvis är en del av, det vill säga i samband med uppföljning av behandlingar och olika åtgärder. Att notera är också att 17 av de 21 studierna var upplagda för att undersöka effekten av en specifik terapi, till exempel kognitiv beteendeterapi, jämfört med stödterapi som kontrollgrupp, medan framtida studier borde utvärdera stödterapi som huvudsaklig intervention. Flera tveksamheter i designen anges: små populationer i flertalet studier och olika mått medför att såväl positiva som negativa effekter inte har kunnat mätas tillfredsställande. Vidare har flertalet studier inte redovisat om man har kunnat hålla frågeställningen hemlig, vilket kan påverka såväl behandlare och patienter. Evidensgraderingen av stödterapi eller stödsamtal jämfört med andra specifika terapier har påverkats av de ovan nämnda förhållandena.

Slutsatsen från författarna är att man inte tillfredsställande kan påvisa eller utesluta någon effekt av stödterapi och stödsamtal utifrån studierna i denna översikt.

Vetenskapligt underlag för kostnadseffektivitet

Ej bedömbar. Kostnadsberäkningar finns, men kostnadseffektiviteten för stödterapi har inte kunnat bedömas.

Referenser

  1. Buckley, LA, Pettit, T, Adams, CE. Supportive therapy for schizophrenia. Cochrane Database Syst Rev. 2007; (3):CD004716