Hemlösa personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som behöver hjälp med att skaffa en bostad

  • Tillstånd: Hemlösa personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd som behöver hjälp med att skaffa en bostad
  • Åtgärd: Hjälp till bostad enligt en trappstegsmodell där permanent bostad är målet, vilket möjliggörs först sedan personen kan leva upp till krav på t ex skötsamhet och behandlingsföljsamhet

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Socialtjänsten kan i undantagsfall

  • erbjuda hemlösa personer med schizofreni en boendelösning enligt en trappstegsmodell, där målsättningen på sikt är eget boende (prioritet 10).

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är att åtgärden har låg patientnytta och att det finns en alternativ åtgärd vid samma tillstånd med bättre effekt.

Hur allvarligt är tillståndet?

Konsekvenser vid en utebliven åtgärd: Hemlöshet har en rad negativa konsekvenser för individen och förhindrar delaktighet på ett flertal livsområden. Hemlösa personer har ökad risk för inläggning på psykiatrisk vårdavdelning och svårare att fullfölja behandlingsprogram.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd samt hemlöshet och behov av hjälp med att skaffa en bostad tycks hjälp till bostad enligt en trappstegsmodell, där en permanent bostad är möjlig först när personen kan leva upp till krav på till exempel skötsamhet och behandlingsföljsamhet, vara mindre effektiv för att avhjälpa hemlöshet i jämförelse med ett erbjudande om permanent bostad utan krav på behandlingsföljsamhet eller annan meritering (visst vetenskapligt underlag).

Denna trappstegsmodell i syfte att avhjälpa hemlöshet och stabilisera personens boendesituation har jämförts med ”Housing First”-modellen (se rad 35) i ett flertal studier [1]. En New York-baserad grupp har publicerat ett flertal studier med delvis överlappande deltagare där man jämför utfallet mellan trappstegsmodellen och Housing First [2]. Personerna i trappstegsgruppen upplevde sig ha signifikant färre valmöjligheter under den tvååriga uppföljningstiden, blev kvar längre i hemlöshet och hade totalt sett längre tid som hemlös. Inga skillnader kunde noteras när det gäller psykiatriska symtom eller droganvändning.

Vetenskapligt underlag för kostnadseffektivitet

Hjälp till bostad enligt en trappstegsmodell bedöms inte vara kostnadseffektiv i jämförelse med permanent bostad utan krav på behandlingsföljsamhet eller annan meritering (visst stöd).

Referenser

  1. Tsemberis, S, Eisenberg, RF. Pathways to housing: supported housing for street-dwelling homeless individuals with psychiatric disabilities. Psychiatr Serv. 2000; 51(4):487-93.
  2. Tsemberis, S, Gulcur, L, Nakae, M. Housing First, consumer choice, and harm reduction for homeless individuals with a dual diagnosis. Am J Public Health. 2004; 94(4):651-6.

 

Kontakt