Hur vi avgränsar ett riktlinjeområde

Redan i ett tidigt skede skapar vi en lista med så kallade tillstånd och åtgärder inom ett område där det finns behov av vägledning.

Med tillstånd menar vi ett hälsotillstånd som en person kan ha i form av en sjukdom, ett sjukdomsliknande tillstånd, en funktionsnedsättning eller en levnadsvana som diabetes typ 2, Alzheimers sjukdom, fetma, schizofreni eller dagligrökning. Ett tillstånd kan också vara risk för en sjukdom som risk för karies eller en särskild förutsättning, som graviditet eller hemlöshet, som kan ha betydelse för risker och sjukdomar. Slutligen kan ett tillstånd vara avsaknaden av en riskfaktor eller sjukdom, såsom normalt blodtryck.

Till varje tillstånd kopplas en åtgärd som är möjlig att utföra. Med åtgärder menar vi allt från en behandling eller insats till förebyggande, diagnostiska och uppföljande åtgärder. Exempel på åtgärder är läkemedelsbehandling av olika slag, defibrillator (vid hjärtstopp), fluorlackning (vid risk för karies), dagverksamhet, kognitiv beteendeterapi (vid ångest), familjeintervention och rökstopp. Det finns en mängd tillstånds- och åtgärdskombinationer för varje område som inte tas med i listan eftersom Socialstyrelsen fokuserar på de områden där det finns behov av vägledning.

Hur vi avgränsar i nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd

De nationella riktlinjerna för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd är avgränsade till psykosociala insatser. Åtgärderna syftar huvudsakligen till att minska symtom och ge ökad livskvalitet för personer med schizofreni. De ska också bidra till att behålla eller ge ökad funktion när det gäller sådant som boende, arbete eller relationer samt ge ökad delaktighet i samhället för målgruppen.

Riktlinjerna utgår från att de psykosociala åtgärderna efter individuell utredning och bedömning ges i kombination med lämplig läkemedelsbehandling.

När arbetet med riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd inleddes 2008, bjöd Socialstyrelsen in flera berörda intressenter (företrädare för vård- och omsorgstagare eller närstående, verksamheter och yrkesföreningar) för att få in synpunkter på vilka frågor eller områden som var angelägna att ta upp i riktlinjerna.

Tillstånds- och åtgärdslista

Ett tillstånd kan i riktlinjerna vara exempelvis sjukdom (schizofreni) och kvarvarande symtom, funktionsnedsättningar (sociala eller kognitiva) eller en svår livssituation (hemlöshet eller att stå utanför arbetsmarknaden). Åtgärder kan vara exempelvis psykologisk behandling, psykopedagogiska insatser eller arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser. Således skulle ett så kallat tillstånds- och åtgärdspar vara exempelvis tillståndet schizofreni och kvarvarande symtom, och åtgärden behandling med individuell kognitiv beteendeterapi.

En tillstånds- och åtgärdslista ska företrädelsevis täcka alla delar av vårdkedjan för en person men inte vara en heltäckande lärobok eller ett heltäckande vårdprogram. I och med att dessa riktlinjer begränsats till psykosociala insatser har detta angreppssätt inte varit lämpligt att använda. Vissa psykosociala insatser är visserligen bara aktuella i sjukdomens första skeden men huvuddelen av insatserna är antingen tillämpliga kontinuerligt eller kopplade till personernas funktionsförmåga och önskemål om och behov av insatser.

Tillståndets svårighetsgrad

För varje rad i tillstånds- och åtgärdslistan beskriver vi tillståndets svårighetsgrad. I dessa riktlinjer har sakkunniga experter bedömt detta genom att uttrycka behovet av åtgärden (vid givet tillstånd), i termer av vad man riskerar om åtgärden inte utförs. Tillståndets svårighetsgrad har uttryckts i konsekvens av utebliven åtgärd i form av till exempel risk för återfall i sjukdom och återinläggningar, negativa konsekvenser i form av minskad delaktighet och försämrad livskvalitet eller kvarstående besvärande symtom. Metoderna i detta arbete följer i stort de metoder som används för riktlinjer inom hälso- och sjukvården med vissa avsteg från metoden vad gäller rangordningen av rekommendationer.

Socialstyrelsen har i prioriteringen mellan olika åtgärder inte vägt in om vissa grupper har större eller mindre behov, eftersom socialtjänstlagen saknar motsvarighet till hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser om att de som har störst behov ska ha företräde till hälso- och sjukvården. Socialtjänstlagen föreskriver att den som har ett behov av bistånd (insats) har rätt till detta oavsett om behovet är stort eller litet.

Kontakt