Boende

Boende och åtgärder i form av anpassat stöd

Därför belyser Socialstyrelsen området

Att ha tillgång till en bostad bör ses som en grundläggande rättighet och det framgår av lagstiftningen. Hemlöshet har en rad negativa konsekvenser för individen och förhindrar delaktighet på ett flertal livsområden. Hemlösa personer har ökad risk för inläggning på en psykiatrisk vårdavdelning och svårare att fullfölja behandlingsprogram, och det påverkar även den fysiska hälsan.

Ett eget boende ger en större möjlighet att leva ett självständigt och värdigt liv. Merparten av socialtjänstens åtgärder på boendeområdet är dock av karaktären att finna en passande boendeform eller stödform åt personer som inte befinner sig i konkret hemlöshet.

Detta ingår

”Housing first”-modellen (bostad först) innebär att erbjuda hemlösa personer med psykisk sjukdom (ofta med samsjuklighet i form av beroende eller missbruk) en långsiktig boendelösning. I tillägg erbjuds behandling och stöd. Erbjudandet om bostad ges dock utan några krav på att personen först har genomgått en psykiatrisk behandling eller uppvisat nykterhet eller drogfrihet.

Trappstegsmodellen syftar till att avhjälpa hemlöshet (på sikt). Man ska successivt ”lära sig att bo”, det vill säga tränas i att klara ett eget boende och därmed kunna avancera till högre nivåer.

Stöd i ordinärt boende innebär olika åtgärder, från mer hemtjänstliknande service fokuserat på hjälp med bostadens skötsel och personens dagliga liv, till ”case management”-liknande åtgärder. Bostad med särskild service kan utformas på olika sätt. För svenska förhållanden handlar ofta insatsen om att erbjuda en bostad i ett hus där flera personer med särskilda behov bor.