Starkt misstänkt lungcancer där samsjuklighet gör det tveksamt om personen kan få tumörspecifik behandling

  • Tillstånd: Starkt misstänkt lungcancer där samsjuklighet gör det tveksamt om personen kan få tumörspecifik behandling
  • Åtgärd: Provtagning för mikroskopisk bekräftelse av diagnosen

Rekommendation

Rekommendation kan inte lämnas inom ramen för nationella riktlinjer eftersom det vetenskapliga underlaget var otillräckligt och konsensuspanelen var oenig om åtgärdens patientnytta.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet innebär en stor risk för förtida död. Obehandlad lungcancer har 100 procent dödlighet.

20 procent av patienter som insjuknar i lungcancer har en så omfattande samsjuklighet att tumörspecifik lungcancerbehandling (kirurgi, radioterapi, kemoterapi, avancerad palliativ åtgärd) inte är möjlig. Värdet av att bekräfta tumören med en provtagning för mikroskopisk bekräftelse av diagnos går då att ifrågasätta, men om diagnosen kan erhållas till rimlig risk kan det finnas ett värde. Den defaitism som präglat lungcancerområdet under lång tid har bidragit till att värdet av diagnostik ifrågasatts. De utökade möjligheter till behandling som kommit fram den senaste tioårsperioden talar för att alla patienter med starkt misstänkt lungcancer, oberoende av sjuklighet, ålder eller samhällsställning, bör bli bedömda av en lungcancerspecialist. Enligt erfarenhet är den andel patienter där det inte är rimligt att belägga diagnos med provtagning för mikroskopisk bekräftelse liten (mindre än 7–8 procent), och en bedömning av de diagnostiska möjligheterna måste ske i samråd med ett högspecialiserat team eller motsvarande. Om så inte sker finns det en påtaglig risk att patienten går miste om potentiellt viktig behandling. Riktlinjer i Australien, Skottland och Storbritannien rekommenderar allmänt att diagnos ställs, såvida inte en lungcancerspecialist explicit avrått från diagnostik. Diagnostiska ingrepp i torax är behäftade med en signifikant men varierande komplikationsrisk.

Vilka studier ingår i granskningen?

Det saknas studier för att bedöma effekterna av åtgärden. En konsensuspanel fick ta ställning till påståendet ”Vid starkt misstänkt lungcancer medför provtagning för mikroskopisk bekräftelse av diagnosen större patientnytta än olägenhet, även när man på grund av samsjuklighet bedömer det som tveksamt eller osannolikt att patienten kan komma ifråga för tumörspecifik lungcancerbehandling”. Panelen bestod av 10 specialister i lungmedicin och 9 specialister i onkologi. Konsensus uppnåddes inte. Aktiv ställning till påståendet togs av 15 personer och 10 av dessa instämde. Eftersom konsensus inte uppnåddes (mindre än 75 procent som instämde i påståendet) tillfrågades panelen en andra gång och då fick de även ta del av resultatet och kommentarer från första omgången. I andra omgången tog 17 personer aktiv ställning och 10 av dessa instämde.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Socialstyrelsen kan inte lämna någon rekommendation inom ramen för nationella riktlinjer.

Inga studier som klart belyser frågan har påträffats. En studie [1] fann att andelen som saknade positivt vävnadsprov varierade mellan 7,5 procent (universitetssjukhus med multidisciplinärt team), 15,2 procent (större privatsjukhus), 27,1 procent (länssjukhus) och 44,6 procent (regionalt privatsjukhus), utan att detta förklarades av någon skillnad i samsjuklighet, dock viss skillnad i ålder vid diagnos. Eventuell skillnad i livskvalitet eller överlevnad redovisas inte. En annan studie [2] jämförde australisk urbefolkning med kontrollgrupp och fann ingen skillnad i andelen utan mikroskopisk diagnos, men ändå stora skillnader i behandlingsintensitet och överlevnad, vilket i viss mån talar emot betydelsen av vävnadsprov. En tredje studie [3] visar att andelen utan diagnos var 20,5 procent för patienter som utreddes av lungspecialist, men 42,5 procent av patienter som inte träffade en specialist, och stora skillnader påträffades i behandling och överlevnad. Dock sågs skillnader i tumörstadium mellan grupperna.

Saknas någon information i studierna?

Det saknas information om avgörande effektmått som överlevnad och livskvalitet.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Biverkningar eller oönskade effekter finns inte redovisade.

Kostnadseffektivitet

Ej bedömbar, eftersom Socialstyrelsen inte har sökt efter underlag för kostnadseffektivitet.

Referenser

  1. Coory, M, Fong, K, Bowman, R, Hall, L. Why we need a population-based approach to clinical indicators for cancer: a case study using microscopic confirmation of lung cancer in Queensland. Intern Med J. 2006; 36(6):389–92.
  2. Coory, MD, Green, AC, Stirling, J, Valery, PC. Survival of Indigenous and non-Indigenous Queenslanders after a diagnosis of lung cancer: a matched cohort study. Med J Aust. 2008; 188(10):562–6.
  3. Fergusson, RJ, Thomson, CS, Brewster, DH, Brown, PH, Milroy, R, Group, SCTL, et al. Lung cancer: the importance of seeing a respiratory physician. Eur Respir J. 2003; 21(4):606–10.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)

 

Kontakt

Mina Abbasi
075-247 35 35