Misstänkt lungcancer där cytologiskt eller histologiskt vävnadsprov utförs

  • Tillstånd: Misstänkt lungcancer där cytologiskt eller histologiskt vävnadsprov utförs
  • Åtgärd: Morfologisk basutredning med tillägg av immunhistokemiska biomarkörer

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Hälso- och sjukvården bör

  • erbjuda morfologisk basutredning med tillägg av immunhistokemiska biomarkörer vid misstänkt lungcancer.

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är tillståndets stora svårighetsgrad, att åtgärden ger förutsättning för korrekt fortsatt handläggning och att åtgärden har hög evidens för effekt.

Kommentar

Åtgärden är en diagnostisk metod som har stor betydelse för att skilja lungcancer från annan cancer och ökar möjligheten att kunna ge riktade behandlingsinsatser.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet innebär en måttlig risk för förtida död.

Hälften av alla lungcancerpatienter har förekomst av tumör i annat organ när sjukdomen upptäcks (stadium IV). Ibland tas prover från till exempel lever, skelett, hjärna eller hudmetastas och hälso- och sjukvården ställer en cancerdiagnos. Utifrån klassisk ljusmikroskopi är det inte alltid självklart var primärtumören sitter. Då ger biomarkörer ett mycket väsentligt bidrag för att skilja mellan primär lungcancer och metastas från annan primärtumör.

Det är inte heller ovanligt att patienter med lungtumör har en annan cancersjukdom i sjukhistorien, till exempel bröstcancer, kolorektalcancer, cancer i öron- näs- och halsområdet eller prostatacancer. Då uppkommer ofta frågan om lungtumören är metastas från tidigare cancer eller primär lungcancer. I den situationen ger biomarkörer, det vill säga immunhistokemi, mycket viktig och värdefull information som kan bli helt avgörande för diagnos och behandling.

Skivepitelcancer, adenocarcinom och storcellig cancer brukar ofta sammanfattas som icke småcellig lungcancer och sätts i motsats till småcellig lungcancer, på grund av att det sedan länge anses att icke småcellig lungcancer och småcellig lungcancer i typfallet ska ha helt olika behandling. Korrekt histopatologisk bestämning av lungcancer är därför mycket viktigt.

Histopatologiska diagnoser är aldrig sanna utan bara mer eller mindre sannolika. Med tillägg av immunhistokemiska biomarkörer talar ett positivt utfall av thyroid transcription factor 1 (TTF-1) eller ett negativt utfall av cytokeratin 5/6 (CK5/6) entydigt mot skivepitelcancer, men är förenlig med de övriga typerna (lungspecifik fenotyp). Ett negativt utfall av TTF-1 eller ett positivt utfall av CK5/6 talar tämligen entydigt för skivepitelcancer (icke lungspecifik fenotyp). Ett positivt utfall av cytokeratin 7 (CK7) är väl förenligt med adenocarcinom och storcellig cancer och talar mot, men utesluter inte, skivepitelcancer och småcellig lungcancer. Det finns ingen enskild markör som kan skilja mellan all småcellig lungcancer och icke småcellig lungcancer, men tillsammans med vanlig rutinmikroskopi kan det göras i mer än 95 procent av fallen. Det är sällan tolkningsproblem med dessa markörer.

Vilka studier ingår i granskningen?

Litteratursökningen identifierade tre systematiska översikter [1-3]. De har studerat tillförlitligheten och den diagnostiska tilläggsinformationen av de immunhistokemiska markörerna TTF-1, CK5/6 och CK7 vid lungcancer.

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsatser:

  • Det saknas vetenskapligt underlag för att bedöma effekten av morfologisk basutredning med tillägg av immunhistokemiska biomarkörer på överlevnad och livskvalitet.
  • Vid rundhärd på lungan där cytologiskt eller histologiskt vävnadsprov utförs har morfologisk basutredning med tillägg av
    • biomarkören TTF-1 50 procent sensitivitet och 100 procent specificitet för att skilja lungcancer från annan cancer (hög evidensstyrka)
    • biomarkören TTF-1 95 procent sensitivitet och 58 procent specificitet för att skilja småcellig lungcancer från annan lungcancer (hög evidensstyrka)
    • biomarkören TTF-1 95 procent sensitivitet och 75 procent specificitet för att skilja adenocarcinom från annan lungcancer (hög evidensstyrka)
    • biomarkören CK5/6 99 procent sensitivitet och 99 procent specificitet för att skilja skivepitelcancer från annan lungcan-cer (hög evidensstyrka)
    • biomarkören CK7 99 procent sensitivitet och 47 procent spe-cificitet för att skilja adenocarcinom från annan lungcancer (hög evidensstyrka).

Immunhistokemiska biomarkörer har stor betydelse för att skilja lungcancer från annan cancer och ökar möjligheten att kunna ge riktade behandlingsinsatser till olika undergrupper av lungcancer. Enda ”lungspecifika” markören är TTF-1. Den har 50 procent sensitivitet och 100 procent specificitet för lungcancer från annan cancer, 95 procent sensitivitet och 58 procent specificitet för att skilja mellan småcellig lungcancer och övrig lungcancer och 95 procent sensitivitet och 75 procent specificitet för att skilja adenocarcinom från annan lungcancer. CK5/6 har 99 procent sensitivitet och 99 procent specificitet för att skilja skivepitelcancer från övrig lungcancer. CK7 har 99 procent sensitivitet och 47 procent specificitet för att skilja adenocarcinom från övrig lungcancer.

Saknas någon information i studierna?

Det saknas information om effekter på avgörande effektmått som överlevnad och livskvalitet.

Det finns ingen markör som säkert skiljer mellan icke småcellig lungcancer och småcellig lungcancer. Napsin A är en markör som angetts vara lungspecifik, men data är ännu otillräckliga. Det finns förhållandevis sparsam information avseende storcellig lungcancer.

Skillnaden mellan cytologi och histopatologi ligger framför allt i tillgängligheten av material till immunocytokemisk undersökning. Man måste i princip innan provtagning utförs bestämma om man ska göra immunocytokemi eller inte. Detta problem finns inte för histopatologi; om det finns material till ljusmikroskopisk undersökning kan detta också användas till immunhistokemi. Immunocytologi saknar allmänt accepterade metoder och därför finns det ett stort antal metoder som valideras internt mot histopatologi. Inom cytologin används färre antikroppar men de som diskuteras här, TTF-1, CK7 och CK5/6, är vanligt förekommande och om vävnadsprovet är tillräckligt bra bör resultatet ha hög grad av överensstämmelse med histopatologi. Det finns enskilda, ofta små, studier som jämför utfallet för cytologi och patologi vad gäller den ena eller andra sjukdomen, men systematiska jämförelser saknas.

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

Biverkningar eller oönskade effekter finns inte redovisade.

Kostnadseffektivitet

Ej bedömbar, eftersom Socialstyrelsen inte har sökt efter underlag för kostnadseffektivitet.

Referenser

  1. Beasley, MB. Immunohistochemistry of pulmonary and pleural neoplasia. Arch Pathol Lab Med. 2008; 132(7):1062–72.
  2. Jagirdar, J. Application of immunohistochemistry to the diagnosis of primary and metastatic carcinoma to the lung. Arch Pathol Lab Med. 2008; 132(3):384–96.
  3. Tan, D, Zander, DS. Immunohistochemistry for assessment of pulmonary and pleural neoplasms: a review and update. Int J Clin Exp Pathol. 2008; 1(1):19–31.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)

 

Kontakt

Mina Abbasi
075-247 35 35