Lungcancer med malign perikardit

  • Tillstånd: Lungcancer med malign perikardit
  • Åtgärd: Perikardiocentes med tillägg av dränage och skleroserande ämne

Rekommendation

  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  • 5
  • 6
  • 7
  • 8
  • 9
  • 10
  • Icke-göra
  • FoU
  • Vad betyder siffrorna?

 

Motivering till rekommendation

Avgörande för rekommendationen är tillståndets mycket stora svårighetsgrad och en mycket stor patientnytta.

Hur allvarligt är tillståndet?

Tillståndet innebär en mycket stor risk för förtida död.

Malign perikardit innebär att vätska bildas i hjärtsäcken och leder vid stora mängder till hjärttamponad och cirkulationskollaps. Perikardiocentes in-nebär en omedelbar lindring och olika vidare åtgärder (dränage, skleroserande ämne, fenestrering – sannolikt mindre vanlig åtgärd i Sverige) medför mindre risk för återfall. Grundsjukdomen finns dock kvar.

Vilka studier ingår i granskningen?

Eftersom malign perikardit inte är ett så vanligt förekommande tillstånd är det svårt att genomföra stora konklusiva randomiserade kontrollerade studier. Litteratursökningen identifierade en systematisk översikt där 61 studier har analyserats och slutsatser kan dras, men resultaten är inte redovisade så att effektmåtten kan evidensgraderas [1]. Studierna är små och inte alltid randomiserade. Resultaten kan ge en uppfattning om lämpliga åtgärder för palliation. En översiktsartikel rapporterar utfallet för den egna klinikens fall under åren 1979–1998 [2]. I en annan översiktsartikel redovisas resultaten av elva studier med totalt 331 personer (7–93 personer per studie) med effekt efter skleros [3].

Vilken effekt har åtgärden?

Slutsats:

  • Vid lungcancer med malign perikardit undviker perikardiocentes med tillägg av dränage och skleroserande ämne återfall i 82 procent (konfidensintervall 75–88) av fallen (låg evidensstyrka).

Vid malign perikardit har perikardiocentes lindrande och i vissa fall permanent effekt på vätskan i hjärtsäcken. Den systematiska översikten inkluderar 45 personer som behandlas med enbart perikardiocentes och 44 procent (konfidensintervall 30–59) fick inga återfall [1]. I en annan översikt behandlades 118 personer och 64 procent fick inga återfall [2].

Behandling med kvarliggande dränage medför ytterligare mindre risk för återfall och tillägg med instillation av skleroserande ämne ökar chansen ännu mer för upphörande av vätskebildningen. I den systematiska översikten inkluderades 213 personer som utöver perikardiocentes och dränage fick tilläggsbehandling av skleros (olika ämnen). Här fick 82 procent (konfidensintervall 75–88) inga återfall [1]. En andra översikt visar på att tilläggsbehandlingen inte ger återfall i 53–95 procent av fallen [3].

Kirurgisk intervention med fenestrering har mycket god effekt, men är en mer krävande åtgärd med bland annat narkos. I den systematiska översikten redovisas 165 personer och 92 procent fick inga återfall [1].

Har åtgärden några biverkningar eller oönskade effekter?

I litteraturen finns det enstaka beskrivna händelser som svimning, övergående arytmi, ofarlig punktion av hjärtmuskeln, stopp i katetern och smärta av det skleroserande ämnet.

Kostnadseffektivitet

Ej bedömbar, eftersom Socialstyrelsen inte har sökt efter underlag för kostnadseffektivitet.

Referenser

  1. Vaitkus, PT, Herrmann, HC, LeWinter, MM. Treatment of malignant pericardial effusion. Jama. 1994; 272(1):59–64.
  2. Tsang, TS, Seward, JB, Barnes, ME, Bailey, KR, Sinak, LJ, Urban, LH, et al. Outcomes of primary and secondary treatment of pericardial effusion in patients with malignancy. Mayo Clin Proc. 2000; 75(3):248–53.
  3. Martinoni, A, Cipolla, CM, Civelli, M, Cardinale, D, Lamantia, G, Colleoni, M, et al. Intrapericardial treatment of neoplastic pericardial effusions. Herz. 2000; 25(8):787–93.

Arbetsmaterial

Arbetsmaterial för vetenskaplig granskning (inklusive tabeller)

 

Kontakt

Mina Abbasi
075-247 35 35